Hur bryter man med en psykopat?
Hur tar man sig ur en relation med en psykopat som man har barn med? Det känns som jag är på väg att sätta mig i den jobbigaste striden jag kommer ha i hela mitt liv. Och har ingen styrka för den!
-
-
Svar på tråden Hur bryter man med en psykopat?
-
Dokumentera allt han säger/gör, separera din ekonomi från hans, tala med någon närstående och när du väl går, låt dig inte luras tillbaka. Vill du utveckla lite mer om ditt läge?
-
Du packar det nödvändigaste och ser till att komma därifrån. Har du någon släkting/vän du kan bo hos med barnen ett tag?
Du måste bort och samla energi, och klippa all kontakt utom det absolut nödvändigaste om barnen med han.
Så länge han har dig i sitt våld kommer du aldrig att orka ta dig därifrån. Tänk på dina barn som förtjänar bättre, och hämta din styrka där att ta dig bort från honom pronto.
Jag har själv varit där, du får gärna skicka PM om du vill. -
Jag måste verkligen börja dokumentera! Efter varje gång han gjort något mot mig så tänker jag alltid att jag måste börja göra det men så flyter vardagen bara på tills nästa gång något sker. Eller jag får alltid försöka trippa på tå kring honom för att det inte ska hända något och jag är så fruktansvärt trött på att leva i denna misär! Fattar inte hur jag har kunnat sjunka så lågt att jag bara "accepterar" det han gör. Eller det gör jag väl inte egentligen men jag gör inte något åt det. Och min stackars dotter! Att hon ska leva i detta. Jag skäms så oerhört över min situation så det är bara en enda person som jag har berättat för. Och anledningen är för att hon är i en liknande situation. Jag känner inte att jag vill lägga över mina problem på andra :( vi är en stor familj och alla mina syskon har sina egna familjer och jag vill inte tränga mig på. Har alltid varit van vid att klara mig själv. Han ska vara hemma med vår dotter nu i några månader och jag är rädd att han ska ta henne ifrån mig nu när han ska vara ledig med henne! Tack för era svar!!
-
Vi har sallaternas ekonomi vilket vi alltid haft! Jag har inte litat på honom med pengar då han är duktig på att spendera hej vilt! Men det har också vart hans sätt att trycka ner mig när jag varit mammaledig och jag har levt på min lilla mammapenning och i princip gått på knä och han levt på sin lön. Och när jag behövt saker som höstskor eller liknande så använder han det som hot mot mig! Att jag måste serva honom med saker eller ge han sex när han vill för att jag ska få de där skorna osv. Ibland så har jag gjort saker för att jag verkligen behövt något och sen har han ångrat sig i sista sekund och bestämt sig för att jag inte förtjänar det. Ursäkta om allt är lite luddigt skrivet.
-
Sallaterna = delad
-
Det du skriver kunde lika gärna varit mitt inlägg för ett år sedan.Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-16 23:35:12 följande:
Jag måste verkligen börja dokumentera! Efter varje gång han gjort något mot mig så tänker jag alltid att jag måste börja göra det men så flyter vardagen bara på tills nästa gång något sker. Eller jag får alltid försöka trippa på tå kring honom för att det inte ska hända något och jag är så fruktansvärt trött på att leva i denna misär! Fattar inte hur jag har kunnat sjunka så lågt att jag bara "accepterar" det han gör. Eller det gör jag väl inte egentligen men jag gör inte något åt det. Och min stackars dotter! Att hon ska leva i detta. Jag skäms så oerhört över min situation så det är bara en enda person som jag har berättat för. Och anledningen är för att hon är i en liknande situation. Jag känner inte att jag vill lägga över mina problem på andra :( vi är en stor familj och alla mina syskon har sina egna familjer och jag vill inte tränga mig på. Har alltid varit van vid att klara mig själv. Han ska vara hemma med vår dotter nu i några månader och jag är rädd att han ska ta henne ifrån mig nu när han ska vara ledig med henne! Tack för era svar!!
Du ska inte skämmas, för du har inte gjort någonting fel.
Du är förmodligen så nedtryckt och slutkörd just nu att allt känns hopplöst, men det är det inte! Du måste komma ifrån honom och vila upp dig.
Du MÅSTE ha stöd för att kunna ta dig ur situationen, och efter det ännu mer stöd när han kommer göra allt i sin makt för att få dig tillbaka.
Du ska inte skämmas, absolut inte. Du orkar inte göra något åt situationen när helvetet brakar loss, och de "goda" stunderna däremellan går till att försöka hämta andan igen innan det börjar om på nytt, som ett ekorrhjul.
vet någon av dina nära om din situation? -
De du säger är verkligen sant! När de bättre perioderna kommer så försöker man vila upp sig innan nästa helvete brakar loss! Och jag är så slutkörd och känner mig så korkad att jag verkligen trodde att tiden skulle förändra honom av någon anledning. Att han skulle inse själv vad han höll på med. Ingen av mina nära vet om situationen. Eller jag har berättat för min mamma att vi kan bli väldigt arga på varandra och att det har hänt att vi slagits men jag förmildrar det alltid för jag skäms eller kanske för att jag inte vill inse hur pass allvarligt det faktist är :(todo nada skrev 2015-07-16 23:47:11 följande:
Det du skriver kunde lika gärna varit mitt inlägg för ett år sedan.
Du ska inte skämmas, för du har inte gjort någonting fel.
Du är förmodligen så nedtryckt och slutkörd just nu att allt känns hopplöst, men det är det inte! Du måste komma ifrån honom och vila upp dig.
Du MÅSTE ha stöd för att kunna ta dig ur situationen, och efter det ännu mer stöd när han kommer göra allt i sin makt för att få dig tillbaka.
Du ska inte skämmas, absolut inte. Du orkar inte göra något åt situationen när helvetet brakar loss, och de "goda" stunderna däremellan går till att försöka hämta andan igen innan det börjar om på nytt, som ett ekorrhjul.
vet någon av dina nära om din situation?
-
Finns det något du kan göra för att han inte ska vara föräldraledig med barnet? Jag önskar att jag kunde säga något bra, men nej, det är bara hemskt.Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-16 23:35:12 följande:
Jag måste verkligen börja dokumentera! Efter varje gång han gjort något mot mig så tänker jag alltid att jag måste börja göra det men så flyter vardagen bara på tills nästa gång något sker. Eller jag får alltid försöka trippa på tå kring honom för att det inte ska hända något och jag är så fruktansvärt trött på att leva i denna misär! Fattar inte hur jag har kunnat sjunka så lågt att jag bara "accepterar" det han gör. Eller det gör jag väl inte egentligen men jag gör inte något åt det. Och min stackars dotter! Att hon ska leva i detta. Jag skäms så oerhört över min situation så det är bara en enda person som jag har berättat för. Och anledningen är för att hon är i en liknande situation. Jag känner inte att jag vill lägga över mina problem på andra :( vi är en stor familj och alla mina syskon har sina egna familjer och jag vill inte tränga mig på. Har alltid varit van vid att klara mig själv. Han ska vara hemma med vår dotter nu i några månader och jag är rädd att han ska ta henne ifrån mig nu när han ska vara ledig med henne! Tack för era svar!!
Han kommer inte att vara en bra pappa.
Ärligt. Kan du tänka ut något sätt där du flyttar med barn och allt så fort som möjligt, jamen utomlands skulle jag nog säga.
Jag är hemskt ledsen, men du är i hans klor eftersom ni har barn ihop. Är du kvar i samma stad så kommer han strida för 50% boende och delad vårdnad. I värsta fall kanske han ljuger ihop något om dig och begär mer.
Han kommer använda barnet som slagträ i allt. Han saknar empati och han kommer att spela på dina känslor för barnet i många herrans år. Han kommer skita i det mesta vad gäller god omvårdnad av barn. Han kommer ljuga i familjerätten när du berättar att han missköter barnet.
Nej, fly! -
Du är inte korkad, om du bara visste hur många som varit där du är nu. Det har ingenting med varken dumhet eller att man är en "svag" människa att göra, du har råkat ut för en person som är sjuk.Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-16 23:55:50 följande:
De du säger är verkligen sant! När de bättre perioderna kommer så försöker man vila upp sig innan nästa helvete brakar loss! Och jag är så slutkörd och känner mig så korkad att jag verkligen trodde att tiden skulle förändra honom av någon anledning. Att han skulle inse själv vad han höll på med. Ingen av mina nära vet om situationen. Eller jag har berättat för min mamma att vi kan bli väldigt arga på varandra och att det har hänt att vi slagits men jag förmildrar det alltid för jag skäms eller kanske för att jag inte vill inse hur pass allvarligt det faktist är :(
Det syns inte utanpå, men han är sjuk och det han gör mot dig är fel på alla sätt.
För mig blev det lättare att lämna när jag verkligen insåg att "jag kan inte tvinga en sjuk människa att söka hjälp".
Risken att han inser vad han gör mot dig är nog obefintlig näst intill tyvärr..
Men det hårdaste av allt, era barn kommer tro att det är sådär en relation ska se ut...
Det är nog dags att du öppnar dig för din mamma och berättar som det är.
Om det var ditt barn som befann sig i din sitts hade du väl viljat veta och kunna hjälpa?
Snälla du..
Spräng sönder fasaden, och släpp in din mamma så hon kan få hjälpa dig tillbaka till ett värdigt liv... -
En sak som du också ska göra nu direkt det är att spela in allt. Sedan får du väl sortera i ljudfiler och ev film. Vet inte om det behövs kameror, men om han missköter barnet så kan det kanske vara bra med dolda kameror också.