Anonym (Hjälplös) skrev 2015-07-17 20:20:58 följande:
Beklagar att du behövt gå igenom detta!! Men vad skönt att du lyckas ta dig ur det!! Förstår att det måste vara en sån oerhörd lättnad att veta att barnen är säkra ifrån idioten! Det är nästan mest det jag är rädd för! Vad min dotter ska få för syn. Jag tänkte eventuellt börja studera efter han varit ledig och hoppas att jag ska kunna ordna så jag klarar mig ekonomiskt själv.
Han har visst umgänge med barnen men inte mycket. Max 3-4 v/år. Vet att barnen vid dessa tillfällen blir misskötta både fysiskt och psykiskt men kan inte göra något åt det. Även om man lyckas få egen vårdnad (vilket är guld värt) så kan man inte få bort umgängesrätten. Försöker tänka så att han inte kan påverka dem så speciellt mycket iaf när han har dem så sällan.
Försök komma därifrån även om du inte har ekonomiska förutsättningarna. Tänk på din dotter. Usch den psykiska terrorn, hjärntvätten att man inte är något värd. Hört många ggr: "du kommer aldrig hitta någon så bra som mig" "ingen vill ha en ensamstående mamma"
Hans sjuka sexbehov hela tiden, hans ständiga löften (nästan alltid i berusat tillstånd) om trevliga saker vi skulle göra med barnen som när det kom till kritan aldrig blev av för han var för trött eller för sjuk just då. Men när det gällde hans egna grejer var det aldrig några problem att komma iväg.
Är glad att jag räddat mina barn från en hemsk uppväxt där de skulle fått se en vek, hjärntvättad mamma och en tyrann till pappa.
Han lurade mig på min dröm om en enad, lycklig familj. Nu har jag fått börja om. Allt blir bättre. Sakta men säkert.
