Jag var ihop med en 17 år äldre man. Min mamma var inte glad och var öppen med det. Det ledde till att jag tog avstånd från henne. Inte för att sura utan för att det blev obehagligt när hon betedde sig så plus att jag inte kunde ta med killen hem till henne.
Hennes inställning påverkade inte mitt beslut alls. Snarare tvärtom att jag var ihop med honom lite längre än jag ville för att jag undermedvetet ville motbevisa folk och inte leva efter fördomar.
Det bästa du kan göra är att "keep ur enemies close". Är du vänligt inställd kan du iaf va säker på att dottern inte är med honom för att trotsa dig. Bjud över honom på middag istället och kolla va d e för en typ. Kom ihåg att du inte kan göra så det tar slut genom att sura, blir bara värre då.
Bygg upp en bra relation med killen. Och när de är bekväma och han känner sig accepterad så kan du ju börja ställa de lite jobbiga frågorna typ hur ser ni på framtiden och så bla bla.
Alternativt prata med din dotter nu och var noga med att behandla henne som vuxen och lyyyssna på henne. Ta henne på allvar och acceptera hennes beslut. Men ställ frågor som hon kanske inte har tänkt på. Typ kan de umgås med varandras vänner? Har hon funderat över hur framtiden skulle se ut med någon som är i ett annat stadie i livet, ang barn, pension, olika mkt energi etc.
Jag gjorde slut för att jag insåg att jag isolerat mig från kompisar o familj samt för att jag var rädd för framtiden och att han skulle bli så gammal pappa och förmodligen dö så långt innan mig.
Tuta i lite orosmoln som hon kan ha i bakhuvet men försök inte fatta några beslut åt henne. Tror hon inser själv hur svårt det blir i längden.