• Hannah73

    Skaffa syskon?

    Vi har börjat bolla tanken med att skaffa syskon eller inte. Finns många fördelar och många nackdelar. Kommer man någonsin fram till rätt beslut? Jag är rädd att vi ångrar oss hur vi än gör. Hur tänker ni andra?

    Jag har alltid tyckt att syskon är det självklara. Jag älskar mina syskon och kan inte tänka mig ett liv utan dem. Alla ensambarn jag känner har i hela sina liv längtat efter ett syskon och har i sin tur fler barn än ett.

    Vi har mkt som talar emot oss. Jag är snart 43. Vi har redan nu stora påfrestningar i vår relation med kommunikationsproblem, missförstånd och tjafs. Lär knappast bli bättre med syskon. Vårt första barn är nu 2,5 år. Om vi ska ha syskon och kan få ett barn till vill jag inte att det ska vara allt för stort åldersskillnad på dem heller.

    Samt att jag knappast är pur ung längre. Chansen att bli gravid minskar drastiskt för varje månad som går och riskerna för ett skadat barn blir bara större och större.

    Vi kanske bara ska nöja oss med det underbara barn vi har och känna oss lyckligt lottade som det är. Men kommer h?n alltid sakna ett syskon? Troligtvis!

    Jag önskar att vi kunde säga blir det så blir det och vara ärligt talat nöjda med hur det än blir. Men jag är så otroligt rädd för att välja fel.

    Jag hade en lätt graviditet och vårt barn är väldigt lättsamt om än väldigt aktivt. Inga garantier för att det blir samma med nästa.

    Hur resonerar och tänker ni andra?

  • Svar på tråden Skaffa syskon?
  • Anonym (xxx)

    Du kan aktivt VÄLJA att INTE skaffa syskon, men inte ATT skaffa ett syskon. Vid din ålder är det väldigt liten sannolikhet att bli gravid, och blir du gravid är risken stor för missfall. Så en stor åldersskillnad mellan barnen behöver du varje fall inte oroa dig för.

    Du kommer knappast att ångra ett friskt barn som du får, däremot kan du komma att ångra att du inte ens försökte medan det fanns en liten chans att bli gravid. Även om det skulle bli några jobbiga år med två små barn, så kommer de att växa upp och förhoppningsvis ha glädje av varandra i många decennier.

    Det du däremot behöver tänka på redan nu, är om du är beredd på att bli ensamstående mamma till två barn (om ert förhållande inte håller), och vad du gör om fostret visar sig ha ett kromosomfel. Om abort är otänkbart för dig, ja då har du en del att tänka på. Du vet vad du har, men inte vad du (kanske) får. Ifall du väljer att föda ett barn med kromosomfel, så kan ditt äldre barn tvingas ta ansvar för sitt syskon om ni föräldrar blir gamla och skröpliga i förtid.

    Själv gav jag upp efter att ha fyllt 46. Det blev inget syskon, men jag försökte i alla fall.

  • mammalovis

    Frågan är väl också hur resonerar din man? Att skaffa barn i en relation är ju något ni är två om!

    Sedan beror det väl på vad ert tjafs och missförstånd handlar om. Är kärleken stark ändå eller finns det risk att ni behöver gå delade vägar?

    Här väntar vi ett fjärde barn till familjen, men tredje för respektive förälder då vi har var sitt sedan tidigare och ett gemensamt. Jag fyller 40 i år, så jag är glad att vi lyckades när vi gjorde då åldersstressen började sätta in när mensen blev väldigt oregelbunden efter ett år med minipiller. Så nu har jag snart fått det helsyskonpar jag önskade även om det inte blev i en kärnfamilj som jag nog hade tänkt från början.

    Jag är av den tron att man sällan ångrar de barn man fått, utan mer det man inte gjorde. Sedan kan ju min äldsta reta total gallfeber på mig, men jag vill ju inte ha henne ogjord heller.

  • Anonym (Vickan)

    Hej!

    Omöjligt att veta hur allting blir. Jag tror att du får gå efter er vilja att ha fler barn. Det mesta av praktisk natur går väl att lösa om grundmotivationen finns. Åldern kan ju ställa till det rejält, men kommer ni fram till att ni vill testa så ska ni nog inte vänta längre. Jag är 40 år och har försökt i 1,5 år att få till ett syskon, och är nu rädd att tåget har gått för vår del.

Svar på tråden Skaffa syskon?