VeronikaK skrev 2015-07-31 16:38:01 följande:
Tänk vad många sådana berättelser det finns, Min mamma/pappa var ett svin som var otrogen och slittrade familjen. Jag tvivlar på att ni som barn "förstod allt". Era föräldrars förhållande var antagligen mer komplicerat än så. Det brukar det vara. Barnen har ett barnperspektiv. Otrohet brukar ofta vara följden av ett dåligt förhållande som båda har skuld i. Barnen har ofta inte full insikt i sina föräldrars kärleksförhållande, åtminstone hoppas jag verkligen att ni inte hade det, det vore verkligen inte sunt. Svikna mammor/pappor som drar in barnen och berättar "sanningen" om den andra föräldern har jag inte mycket till övers för.
När det kommer till otrohet är det så svartvitt plötsligt. Otrohet är självklart ett svek om man kommit överens om tvåsamhet. Men det finns så många andra svek i ett förh¨llande som verkar så mycket enklare att ha överseende med - det är som att man kan bete sig som ett arsle på hundra olika sätt, begå psykisk misshandel i 10 år, men så fort någon har sex med en annan person är det den personen som ska bli kölhalad. Har aldrig fattat varför det är så.
Vad gäller barnet TS, så är kanske det enda raka att faktiskt berätta för mannen och gå i famijeterapi - det låter ju som att ni ändå behöver rannsaka förhållandet. Kanske får du vara beredd att låta honom gå. Lycka till!
Visst fanns det annat bakom! Pappa började plugga och började därför festa oftare och kunde inte hantera alkoholen när han var ute. Mamma talade aldrig någonsin illa om pappa, men vi hörde henne gråta när hon trodde att vi sov och vi visste att pappa kramat andra tjejer..
Men poängen med min berättelse är just att vi visste att det var pappa som gjort fel.
När eller om ts blir hatad av sitt barn pga att hon splittrat familjen så kvittar det nog för ts om barnet har full insikt eller inte..
Bara för att det finns värre svek i en relation så börman inte förminska otrohet. Alla medvetna beslut som leder till att ens egna barn får lida så oerhört är hemska.
