Min styvdotter

ja jag vet inte. Svårt när man inte kan få en hel bild så här på nätet. 

Antar ni försöker prata med henne vid nåt tillfälle när hon är lugn? Be henne berätta hur hon känner, hur hon skulle vilja att livet var och sen diskutera vad som faktiskt är möjligt när man är 13 år osv.

Visst önskar man att alla skulle ta hänsyn till sina syskon, kunna dela utan gnat, men om hon nu inte klarar det så måste ni hantera det, precis som jag uppfattar att ni har gjort. Bara det att NU när tonåren är i gång verkar hon "värre" än innan och ni alla måste på nåt sätt hänga med i svängarna. Ibland får man skrota allt gammalt och börja på nytt blad, visa henne att ni faktisk lyssnar (för jag antar att hon inte tycker det) och visa att genom samarbete blir det bättre även för henne.  Lystrar hon till belöningar? Alltså att förstärka/berömma det som är bra snarare än att kommentera och säga till för mycket när hon tar till det dåliga beteendet? (menar inte att man ska strunta i det så klart men för vissa barn är all uppmärksamhet bra i deras ögon, dvs de beter sig värre och värre för då får de uppmärksamhet)

Men jag vet det är jättesvårt. Med min son som sagt, vi har haft tusentals diskussioner om olika saker, ibland samma om och om igen. Det gäller att försöka uppfinna nåt nytt sätt att nå in och det är fanemej inte lätt. 

Så var hade hon skrivit ner sina tankar någonstans?

Det var en extremt dålig vän. Något sådant har jag aldrig hört talas om ens. Vilket svek av vännen. Hur kommer det sig att ni inte accepterade förklaringen? Det är i mitt tycke magstarkt att behöva stå till svars för något som borde varit privat och som borde fått hållas privat. 

Själv hade jag inte över huvud taget tagit upp saken, jag hade däremot förklarat för både vän och det kopierande barnet hur man uppför sig när det gäller förtroenden. 

Det din styvdotter skrev i det där brevet kan ju ha gällt för precis den stunden hon skrev det. Kanske kände hon sig irriterad just då och skrev av sig. Kanske tyckte hon just då att du var pappas nya fru, precis som du i den stund du skriver här tycker sämre saker om henne än du gör annars. Sina privata tankar måste man ju få lufta, särskilt när man är tonåring med allt vad det innebär. Skillnad vore om hon tagit upp det med er, skickat brevet till er eller i övrigt betett sig illa mot dig, de andra barnen och sin pappa. Så är tydligen enligt dig inte fallet, men ändå ska hon berövas sin integritet. Mycket märkligt agerande av vän och vuxenvärld. 

Hur agerar föräldrarna nu då? Om det var så oroande så hoppas jag någon hjälp till henne skaffas.

Jag förstår absolut att din ork tryter om det varit jobbigt en längre tid. Jag har själv varit igenom några riktigt tuffa år med ena bonusdottern och blev till slut också tvungen att sluta bry mig ( även om jag inerst inne inte kunde), för att orka ta hand om våra gemensamma barn och andra bonusdottern. Jag fick migrän och magkatarr mm innan jag förstod att jag måste acceptera att jag inget kunde göra.Hon knappt hemma alls på över två år och det höll på att förgöra mig. Dels av oro för att vi aldrig visste vart hon var och att andra föräldern inte orkade bry sig.

Strunt samma annan historia och ingen hjälp för dig.

Skiljer sig eran familj med regler och annat mot andra familjen? Det är ju helt okej att det gör det i viss mån men kanske kan vara en del. Mest tror jag att hon är en tonåring och att det bara är jobbigt.

Lycka till och Styrkekram.