Den stora skillanden med att ha barn jämfört med att inte ha barn för DIG?

Jag är konstant orolig för den där lilla människan. Hela tiden.

Praktiskt är det väl massor men det enda jag saknar är att kunna gå ut på kvällen för att träffa en vän eller gå på bio spontant.. krävs ju en del planering.

Inte kunna sova när man vill. Alltid ha ansvar för en annan människa.

Fast ändå e tiden med barn underbar. Finns inget som slår när ens barn vill gosa o kryper upp i ens knä.

Oj allt. Att känna en sån enormt kärlek till någon (som inte är kärlek till ens partner), att känna en sån enorm oro för någons liv, att bli så lycklig över att någon finns, att ständigt vara väldigt utlämnad till att sätta någon annans behov för ens egna och att mycket av ens dagar innebär att man gör annat än det man hade velat just då om man fått välja helt själv.

Det är naturligtvis väldigt många saker som skiljer det barnlösa livet mot livet med barn.
Men den allra största skillnaden är nog den personliga utvecklingen. Man lär sig oerhört mycket om sig själv när man får barn.

Att aldrig ha sovmorgon, att aldrig ha egentid med min man, att aldrig få slappa riktigt, ha, det finns mycket...

Innan jag hade barn satte jag mig själv främst. Det har jag aldrig gjort sedan dess.
Så här i efterhand känns det som att jag var ganska gnällig av mig innan jag fick barn. Om jag var förkyld var det jättesynd om mig, och om jag fick magsjuka, så var jag döende. Numera känner jag inte efter så mycket, annat än för att bedöma hur mycket jag kan klara av att göra.

Det blir som en lista som börjar med saker jag inte kan.. sen blir det lite mer plus på slutet

Jag kan inte jobba som jag vill och hur jag vill, karriären fick pausa. Givetvis mitt eget val till viss del, jag hade kunnat nyttja fritids/förskola/dagmamma osv mer men har valt att inte göra det pga mitt barn.

Vi har inte kvar samma spontanitet. Vi kan inte gå på bio ikväll om vi skulle känna för det för då måste vi ordna barnvakt först. Vi kan inte ha sovmorgon på söndag bara för att det vore skönt.

Vi reser inte på samma sätt längre. Resor med barn är underbara på sitt sätt men det blir liksom på ett "annat sätt" och andra resmål.

Min kropp är inte densamma.

Jag förväntas delta i möten och annat på skolan på tid som jag kanske hade behövt lägga på annat.

Rent praktiskt kan jag inte åka hemifrån till mitt jobb och sedan hem igen när jag tycker att jag jobbat klart för dagen utan jag har hämtningar och lämningar och geografiskt sett så måste jag åka en annan väg pga skolan.

Mitt barn gillar fotboll så då har vi två kvällar i veckan vikta för detta. Inget jag hade valt själv om jag inte haft barn

MEN..... Jag har en alldeles underbar son!

Det är kul med barn, de är otroligt prestigelösa och ärliga och de säger och gör helt fantastiska saker. VARJE DAG!

Det är roligt att umgås med honom och göra saker som han gillar, det mesta blir jag också intresserad av så småningom (även om jag inte varit det från början).

Det är roligt att hjälpa till med skolarbetet och se hur det går framåt för honom. Ungefär som när man lekte skola med sina småsyskon!

Han är för alltid ett kitt i min och min makes relation, han kommer ifrån oss. Om det inte vore för oss så fanns inte han heller <3

Jag ser fram emot att lära känna honom som en vuxen person. Och att följa hans liv.

Hade jag inte haft barn hade jag förmodligen inte umgåtts med andras barn heller, annat än mina syskonbarn. Nu när han finns så innebär det att vi ofta har fler barn i vårt hus och det är roligt att lära känna dem också.

Att ha ansvar för en annan än sig själv. Konstant orolig över allt möjligt som rör barnet, tom ångest över vissa saker. Att inte kunna göra saker spontant. Att allt måste vara barnvänligt när man ex är ute o reser( fin restaurang med s. k vuxenmat går bort när barnet är med)