Hur komma tillrätta med trist ton?
Har en elvaåring, men det här har vi egentligen kämpat med till och från under flera år. Jag skulle gissa att det inte är så ovanligt så jag hoppas på lite nya perspektiv och tips!Vi har provat allt jag kan komma på, för hennes ton blir så ofta så otrevlig... Det är knepigt, det kommer liksom helt utan sammanhang... Det handlar inte om när vi har en konflikt, då får man låta arg och höja rösten, men sådär i sammanhang då jag ber henne komma till middagsbordet, gå upp ur sängen eller annat vardagligt...
Vi har förstås pratat o försökt tänka tillsammans om det. Jag brukar tålmodigt svara vänligt, provat påminna o ge ny chans, markerat satt gränser o ibland givit konsekvens då jag till sist tappar sugen att tex göra något mysigt ihop när vägen dit är så... Tokig ofta...
Men det fortgår. Hur gör ni?