Tyra myra skrev 2025-03-28 11:02:05 följande:
Jag är inte ekonom och när jag diskuterar eller gör en egen analys av en fråga är det inte siffror jag stöder mig mot i argumentationen. Om man däremot lyssnar till vad nationalekonomer och andra, säger/skriver, där de förklarar sambanden så inser man/jag att verkligheten är mera komplex än vad siffrorna visar.
Med siffror kan man i princip visa vad som helst, genom att välja ut siffror som stöder den egna tesen eller åsikten. Därför brukar jag hålla mig från detta. Men när du frågar mig vad jag TROR så ska du få ett svar
Jag TROR att de flesta svenskar är beredda att lägga de resurser som krävs för att komma tillrätta med problemen.
Jag tror att väldigt få politiker som törs säga sanningen till sina väljare eftersom de TROR att väljarna främst röstar med plånboken.
Jag har förstått att du hellre lutar dig mot siffor än analyser och det måste du få göra, men förvänta dig inte att jag ska lägga ner en massa tid på att leta upp siffror åt dig. Du får liksom alla andra söka din information själv.
Jag har ett dagsfärskt exempel på hur tillsynes självklarheter som att unga barnfamiljer och ensamstående med barn drabbats extra hårt av prisökningarna. Det enskilt bästa sättet att kompensera dem för detta är genom att höja barnbidraget. Det TROR jag de flesta inser. Men vad händer?
www.dn.se/sverige/sd-sade-nej-till-extra-barnbidrag-s-rasar/För att svara på mina frågor och för att resonera med mig behöver du inte använda några siffor alls.
Jag förstår inte varför du hänvisar till det där om siffror, känner du behov av att skylla på det där med siffror för att slippa resonera om frågeställningarna?
Du hävdar alltså att du TROR på att en majoritet av svenskar som arbetar och betalar skatt skulle svara ja på att de vill ha MINDRE kvar i plånboken för att lösa de samhällsproblem som vi har dragit på oss.
Jag har utan tvekan motsatt uppfattning.
På vad grundar du din tro?
Jag delar din uppfattning att många politiker inte vågar säga sanningen.
Landets dåvarande högsta politiker uttalade ju t ex för inte länge sedan och försökte bortförklara problemen med att "-Vi såg det inte komma" och "-Vi har varit naiva", vilket självfallet inte var sant. Det partiets egna analyser, liksom alla andra, har ju i efterhand visat att dessa uttalanden inte var sanna.
Politiker TROR inte att majoriteten av väljarna bryr sig om sin ekonomi. Politiker och alla VET att den stora majoriteten bryr sig om ekonomi i stort och sin egen ekonomi i synnerhet.
Detta har undersökts väldigt mycket och klarlagts under många år och det är allmänt accepterat av alla (eller åtminstone de allra flesta).
Har du några vedertagna undersökningar som skulle tyda på motsatsen?
Nej, jag lutar mig inte mot siffror.
Men i de fall oenighet eller oklarheter uppstår i en massa olika ämnen och frågeställningar så brukar det i väldigt många fall gå att finna stöd och information för vad som är rätt eller fel, rimligt eller orimligt, just med stöd av siffror.
Detta visas i t ex de allra flesta studiematerial inom de flesta ämnen, i princip i all förekommande forskning, i forskningsrapporter, i dagliga nyhetssändningar på TV, i tidningar och i alla nyhetsmedia, etc, etc.
För den sakens skull handlar inte ämnet om siffor, utan siffrorna blir bara ett medel gällande att förklara och diskutera ämnet.
Visst håller också du med om detta?
Jag har inte bett dig lägga arbete på att finna siffror åt mig, var får du det ifrån? Ingen av mina frågor behöver besvaras med siffror. Visst förstår du att du kan svara helt utan siffror, att siffran inte är det väsentliga, när jag i min fråga t ex frågar dig vad du tror om "hur många". Det är helt ok om du vill svara vad du tror utan att nämna någon siffra.
För visst förstår du andemeningen (jag är övertygad att du inte vill s a s göra dig själv dummare än du är?) med min fråga inte är att få ett svar i siffror?
Jag tror att alla (nästan) med barn skulle tacka ja till höjda barnbidrag.
Men har du förstått att alla höjda bidra behöver finansieras och har du på djupet förstått att Sveriges skatteintäkter inte är en outtömlig resurs?
Som sagt, jag är fullkomligt övertygad (tills någon på saklig grund har förmått visa motsatsen) att den stora majoriteten av alla som arbetar i Sverige, alltså Sveriges alla skattebetalare inte svarar jag på frågan om de önskar få MINDRE kvar i plånboken.
F ö är barnbidraget och dess finansiering mycket tveksam, liksom många andra bidrag.
Sverige tar in skatt från välldigt många medborgare.
Sedan administrerar vi bort väldigt stor andel (vissa undersökningar visa mer än häften av alla pengar...) och av det som blir kvar väljer sedan myndigheterna sedan att betala tillbaka en del av det som blir kvar. I vissa fall till behövande och i andra fall betala till lite alla möjliga.
Du skrev tidigare om effektivitet. Men att ta in pengar från medborgarna, administrera bort stora delar, och sedan välja att betala tillbaka en del, kan det verkligen vara effektivt?
Sanningen är självklar, många barnfamiljer skulle inte alls behöva något barnbidrag. Med lite lägre skatt så skulle ännu många flera barnfamiljer inte behöva något barnbidrag. Kvar blir en väldigt mycket mindre del som verkligen behöver barnbidrag, och som i de flesta fall bör få barnbidrag, men det blir ju då väldigt många färre som skattebetalarna behöver försörja och väldigt mycket mindre administration som gör av med så mycket av skattepengarna.
Och ungefär på motsvarande sätt fungerar det gällande de flesta bidragen i Sveriges bidragssamhälle.
Minskade totala bidrag, minskad administration, skulle kunna ge högre bidrag till dem som verkligen behöver, men till lägre kostnad för skattebetalarna.
Och Tyra myra, notera,
allt sakligt beskrivet utan några siffror i mitt inlägg!
Hoppas du vill åtminstone försöka svara på någon mer av mina frågor, nu när du det underlättar för dig veta att du inte behöver svara med några som helst siffror.
