Hej!
Jag är 25 år och väntar också mitt första barn. Har fått bf sån ca första veckan i april, Men man vet ju aldrig när det blir då :) kul om vi med första barnet kan följas åt lite och dela erfarenheter och frågetecken :)
Så spännande ! Jag är i v 11. 10+1. Så skiljer inte många dagar men jag har fått bf 8 april.
Så bra att höra att allt gick bra :) jag har haft samma som du i ca 1 månad, har mått så illa hela tiden och kräkts en massa. Men nu äntligen börjar det bli lite bättre, nu kommer illamåendet med på eftermiddagen/ kvällen. Jag hoppas också att det kommer att släppa efter v12. Vi ska ut och resa nästa vecka och hoppas att det går smärtfritt på resan och att semestern blir lyckad utan en massa jobbigt . Går in i vecka 12, 11+noll på måndag och reser på onsdagen.
Jag har nu i sista veckan börjar bli väldigt trött , de dagarna jag varit ledig så har jag nästan sovit 16 timmar i dygnet. Nu är jag tillbaka på jobbet och jobbar natt, det är väldigt jobbigt med att bara så trött :P
Vi berättade för familjen i vecka 7. Ganska tidigt men min barnmorska tyckte att det spelade ingen roll om man väntade till innan eller efter v.12. Skulle det tråkigt inträffa så kunde man ju få stöd från familjen. Jag vill berätta till mina svärföräldrar tidigt för att svärfar skulle operera hjärtat och jag blev nojjig att nått kanske skulle gå fel och villa att han skulle få veta om det i så fall, så då sa vi till alla :) Det gick bra att säga det, och alla verkade glada, Men mina svärföräldrar mer kanske eftersom de inte har några barnbarn sen tidigare!
Har ni berättat för någon ännu ? :)
Jag tycker att det är väldigt kul att kunna prata om det till familjen och nu som vi är i USA, har många vänner och "familj" här. ( var au pair i ett år så har lite av en extrafamilj här ) så vi hat berättat för de som vi träffar här, jag tänker inte gå ut med graviditeten på fb osv först om länge till, så kände att jag gärna vill berätta för de närmaste här. Sen tänker väl vi som så att nu kan de som frågar få veta och om andra i familjen önskar att prata om det till mer avlägsen släkt så får de gärna det. Vi hoppas på nu att allt ska vara bra med bebisen och att det fortsätter så :) är ju i v13. 12+3 och de viktigaste i familjen och jobbet vet så tänker att det inte är en stor hemlighet längre, även att jag inte gillar att egentligen prata om det :P jag är jätteglad för barnet och längtar massor, men på något sätt så tycker jag att det är väldigt konstigt att prata om, det känns som om det är något privat och känns nästan lite jobbigt och pinsamt att prata om .. Vet inte riktigt varför jag känner så.. Det är ju det mest naturliga egentligen :P
Jag har inte fått några speciella sug ännu, förutom på skagenröra mackor :P men jag mår fortfarande illa hela tiden. Eller nu kan jag i vart fall styra det genom att antingen äta på något eller tugga tuggummi precis hela tiden, ibland kan jag tom råka somna med tuggummi i munnen för att jag måste ha ett hela tiden samtidigt som jag är så trött och bara vill sova :P
Välkommen till vår lilla grupp! Blir kul att det är fler som kan följas åt !! :)
Yay! Fler i gruppen :) jag ska på ul den 3 november, men pga smärtor tidigt i graviditeten så fick jag tidigt ul i v9. I vart fall då såg allt bra ut så jag tror och hoppas att allt är bra, men vet ju inte helt säkert först nästa ul.
Vart har ni fått hem de hjärtljudssakerna ifrån ? Jag skulle väldigt gärna vilja ha en, men har inte funnit vart jag kan hitta det ännu.
Ok får kollar närmare på det, vill så gärna ha en :)
Jag bor i Norge och vet inte riktigt om det gör någon skillnad för hur lätt eller svårt det kan vara för att få tidigt ul. Men min barnmorska verkade vara lite orolig när jag beskrev mina smärtor som jag haft. Är glad för att jag fick ul dels för å se att allt var ok, men också se att det faktiskt var något där inne. Hade svårt att tro det. Men tror nu att jag känt det första "fladder" av bebisen, så spännande och längtar tills man kan känna mer av den :)
Tack, jag ska kolla den sidan :)
Jag bor i Lillehammer Norge. Är ganska nyinflyttad och känner inte så många eller har hittat någon bra grupp på norska sidor, så hänger här :)
Idag har jag gått in i andra trimester och ska på besök nr 2 hos barnmorskan. Vi ska idag prata om förlossningen. Jag har fruktansvärd förlossningsrädsla och hoppas på att samtalet idag leder vidare mot ett planerat kejsarsnitt. Är det någon mer som har förlossningsrädsla ?
Besöket gick bra, fick höra hjärtljud vilket var en bra känsla. Jag lider sen tidigare av depression, ångest och stor rädsla för smärta generellt. Förlossningssmärtan känns som den extremaste smärtan av alla och jag har väldigt svårt att hantera situationen. Det är en lång process till att få ett planerat kejsarsnitt beviljat, och jag ska försöka ta mig igenom den mot en vanlig födsel. Men med min enorma rädsla så har jag svårt att se det hända och hoppas i slutändan att jag får ett kejsarsnitt om det inte blir någon skillnad från dagsläget. Känns skönt att bli tagen på allvar även att det kommer bli riktigt jobbigt med alla samtal och saker jag måste gå igenom.
Jag är inte mer hormonell än tidigare, men pga av min depression så ligger de flesta negativa känslor nära ständigt.