Inlägg från: Daniel12 |Visa alla inlägg
  • Daniel12

    Varför ska man inte hämnas oförrätter?

    Jag har börjat bli ganska irriterad på svenskars generella inställning att man "ska inte hämnas för det slår tillbaka på en själv" och floskler som att "Den som gör andra illa mår själv dåligt" och att det skulle vara ett tillräckligt "straff".

    Om man ska se till den universella lagen, som många "fritänkare" åberopar, att det man ger ut kommer tillbaka, så borde ju hämnd vara en logisk handling, eftersom man ger igen på någon som har gjort en själv illa. Och varför inte ta "den universella lagen" i egna händer då?

    Varför är svenskar generellt så rädda för att hämnas? Tycker det är en ganska mesig och likgiltig inställning som innebär att folk ska kunna komma undan vilka beteenden som helst utan att lära sig någon läxa. För DET är absolut inte logiskt. Det finns människor som blir prövade och får ta skit från andra hela tiden trots att de är snälla och hjälpsamma mot andra, samtidigt som det finns uppenbara skitstövlar som kan bete sig hur som helst mot andra och komma undan med det och må bättre än genomsnittet.

    Borde man inte hjälpa till att jämna ut det hela lite så att det blir rättvist?

    Så kommer kanske någon floskelspottande typ och säger "Livet är inte rättvist".

    Men som jag anser måste man jobba för att livet ska bli rättvist, så att de snälla och hjälpsamma får bättre liv samtidigt som man förstör för de välmående skitstövlarna. Om ingen annan hakar på kommer åtminstone jag se det som en av mina livsuppgifter...

  • Svar på tråden Varför ska man inte hämnas oförrätter?
  • Daniel12
    Mila76 skrev 2015-08-31 12:36:06 följande:

    Alla är inte hämndlystna. 
    Det hänger ihop med vilken sorts person du är. 
    Antagligen formas personligheten av erfarenheter, likväl som en del genetiska förutsättningar, vilket kan sammanfattas i personlighetsdrag för att göra det enkelt och lättfattligt. 

    Enligt teorierna bakom The Big 5 kan hämndlystnad kopplas ihop med personlighetsdrag så som låg agreeableness och hög neurotisism. Någon som har en varm inställning till sin omvärld och inte är neurotiskt lagd kommer därför inte att känna något behov av att hämnas oförrätter.

    Personligen skakar jag det av mig och går vidare. Ja, det ger mig mer tillfredsställelse än att lägga ned energi på negativitet och ilska. 


    Intressant. Men att hämndbehov har psykologiska orsaker och beror på livserferenheter förstår man ju ändå.

    Även om man "skakar av sig" och går vidare så brukar de ilskna tankarna och känslorna komma tillbaka hela tiden, så är det för mig iallafall, och därför ger det mig en inre tillfredsställelse när jag vet att någon får tillbaka för "gammal ost", och det blir lättare att gå vidare med.


  • Daniel12
    Dixie skrev 2015-08-31 12:46:23 följande:
    man ska markera om något är fel eller orättvist - men att hämnas låter galet i mina öron, det får mig att tänka på övergivna flickvänner som lägger räkskal i gardinerna hos den otrogna pojkvännen och andra barnsliga beteenden! 
    Ibland kan det kännas mesigt med endast en markering. En person kanske har varit så jävlig mot en att man tycker att det inte räcker. Uppenbart anser jag iallafall att det finns människor som behöver få sig en rejäl minnesbeta, så att de lär sig. Men om det handlar om mer bagatellartade grejer så kan det klart räcka med en markering..


  • Daniel12
    telly skrev 2015-08-31 12:48:20 följande:

    ...speciellt om man lägger ner massa tid och energi på att planera en hämnd och så ger det inte det resultat man väntat sig. Typ en smocka som hämnd, och så får han ändå tjejen att tycka synd honom och blir hjälten. Och "hämnaren" står och är lång i ansiktet. Eller hämnas mot myglande försäljare, och betala krediten med enkronor. Jaha, försäljaren suckar lite men mer än så blev det inte.

    Därav motviljan till hämnd.

    Det kan också bli löjligt. Tex vissa invandrarkillar som ska "hämnas" för att en yngling råkade flirta med nåns syrra. Fjantigt, tycker svenskarna då.


    Ja det där har jag upplevt, haha! Jag hämnades på en kille (går inte in på detaljer) som hade mer eller mindre tagit min kvinna ifrån mig. Som du säger så tyckte hon synd om honom och de blev ännu tightare. Det gjorde mig förstås ännu mer uppprörd, men jag insåg att det var bäst att skita i det och gå vidare..

  • Daniel12
    Nerfherder skrev 2015-08-31 12:23:06 följande:

    Vad skulle bli bättre av det? Tänk om den personen du vill hämnas på vill hämnas på dig?


    Ofta har de personer som varit gemena mot mig varit fega typer som hellre sticker och gömmer sig än tar en fight. Men visst finns det enstaka exempel när man har "levt lite farligt", men det ger mig mer en kick, faktiskt.

  • Daniel12
    Tilja skrev 2015-08-31 11:54:51 följande:

    Generellt skulle jag säga att det definitivt är övervägande negativt att hämnas. Tänk bara på alla krig som inte skulle finnas utan hämnd till exempel.


    Visst är det så och det får man ha i åtanke. Men nu handlar min version av hämnd mer om att lära någon en läxa, inte att göra livet surt för personen generellt. Utan att på något vis ge igen med samma mynt så att personen själv får uppleva hur det känns så att säga.

  • Daniel12
    Mila76 skrev 2015-08-31 14:42:07 följande:
    Du är väl antagligen neurotisk och ovänlig. Glad
    Neurotisk kanske stämmer, men ovänlig är jag sällan. Tvärtom så är jag typen som gärna hjälper och ställer upp för andra, men några gånger har det fallit i "fel jord" och personen har visat sin "tacksamhet" genom att jävlas eller svika mig på ett elakt sätt, och det är där min "neurotiska sida" kommer in i bilden.

Svar på tråden Varför ska man inte hämnas oförrätter?