Gav ni era barn en stor summa pengar när de blev myndiga? Hur gick det sen?

Förlåt om jag var otydlig. Ja, det var vid olika tidpunkter. Mina föräldrar är smarta med pengar, jag är det NU... men jag var det inte när jag fick lite sparpengar när jag blev 18. Så jag har ju snappat upp det ekonomiska tänket, men när man är 18 är man ofta för korkad för att fatta. Tror inte att någon här som brände pengarna på skit hade gjort likadant om de fått pengarna när de var 25+ istället.
Samma med plugget. Har inte de allra flesta varit på sina ungar om vikten av bra betyg? Ja, men hur går det då..?

Aha, då förstår jag. Min man och jag är inte överens nämligen i den här frågan fastän vi haft liknande utgångspunkt. Vi väntar första barnet nu och båda fick vi betalt körkort samt en mindre summa vid 18 år (max 50000 var, minns inte exakt) och vi spenderade inte upp pengarna utan började sommarjobba så fort man fick och sedan varje sommar och i mån av tid under studietiden så vi har inte direkt använt pengarna vi fick av föräldrarna någon av oss, men det var ju en trygghet att man hade pengar om det blev tajt. Min man menar nu att vi lika gärna kan spara i barnets namn för att om vi gör ett lika gott jobb som våra föräldrar så menar han att barnet kommer lära sig handskas med pengar precis som vi kunde, och kan barnet inte det så får ju både vi och barnet skylla oss själva om barnet slösar upp pengarna. MEN att man säger klart och tydligt, som hallonhopp skriver i #35, att om barnet slösar pengarna på skit så blir det inga mer pengar än dessa framöver.

Jag själv känner att på ett sätt är det rätt tänkt men samtidigt ser jag i så fall inte vinsten med att spara mycket pengar (alltså mer än vad ca 50000 var värt när jag blev 18) för det skulle ju ändå kännas riktigt surt om man gnetat och lagt undan pengar som man kunde lagt på annat och skitungen sedan bara slösar upp det fastän man försökt lära hen pengars värde. Kanske att man sparar en liten summa i barnets namn (någon hundralapp per månad) och säger att när du blir 18 får du pengarna själv men om du är oansvarig med dem får du inga mer sedan... Och så har man även sparat vad man eventuellt i övrigt kan undvara i eget namn (utan att barnet vet om det) och hoppas att barnet hanterar de förstnämnda pengarna väl så att man kan ge resten pö om pö när hen behöver något, och annars behåller man dem själv. Vad tror du om det?

Så ni ska ge en summa och försvinner dem så har barnet en reserv-summa som h*n inte vet om? Hmm, vet inte om det är bra eller dåligt. Bra för er, men barnet kommer ju inte att få lära sig konsekvenser.

Fördelen med att inte ge barnet pengarna utan istället betala lite grejer (resa, möbler till första hemmet etc) är ju att man får se vad pengarna faktiskt går till.

Nej, så menade jag absolut inte, men min text blev kanske lite lång och svårföljd. Menar tvärtom att en liten summa kan barnet få att hantera på egen hand, men som sagt att man säger att om barnet INTE kan hantera pengarna utan slösar dem på saker som hen blivit uppfostrad att vi tycker är slöseri, så blir det INTE mer pengar i form av riktade bidrag till grejer som du ger exempel på här ovan (dvs sådant som vårt övriga sparande i vårt eget namn skulle kunna gå till efter att barnet förklarat vad hen skulle behöva pengar till). Huruvida barnet känner till att det finns mer pengar sparade i vårt namn som skulle kunna gå till barnet är ju egentligen oväsentligt - de flesta föräldrar till vuxna barn har ju någon form av sparande.

Hmm, ja det är nog smart. Som ett genrep. Det fick ju tyvärr inte jag.

och du bor i hyresrätt antar jag.?