Bryr mig inte om pojken som drunknade!
Ibland önskar jag att jag kunde bli lite mindre berörd, att jag kände mindre, för ibland är det jobbigt att känna mycket. Men när jag läser i tråden att man kan se den lille pojken på stranden utan att bli berörd, då blir jag berörd av att människor kan vara så kalla, det skär i hjärtat på mig.
För mig är empati att känna andra människors känslor. När jag ser pojken på stranden känner jag inom mig hur det skulle kännas om det var mitt barn, som de flesta andra känner jag förtvivlan och sorg när andra människor lider. För mig känns det märkligt att man kan leva sitt liv utan att känna empati.