Bryr mig inte om pojken som drunknade!

Jag brukade vara som du, grät inte ens när en barnfamilj som jag kände omkom i tsunamin. Kunde inte gråta på deras begravning. Grät inte när min egen älskade farfar dog. Helt avstängd från att känna sorg var jag. Men, jag mådde ju inte bra. Jag kände mycket självhat och hade gått igenom kärlekslöshet och utnyttjande i barndomen. Jag kunde inte känna samhörighet med andra människor eftersom jag inte tyckte om mig själv som människa. Jag kunde känna sorg över djur, för djur är ju inte människor, djur har inte skadat mig som människor. Men efter terapi där jag lärde mig att öka min självkänsla och tycka om mig själv känner jag mycket större samhörighet med andra, och jag känner att jag tycker om och bryr mig om människor generellt. Jag gråter typ för allt idag, men jag är mycket hellre lättrörd än avstängd!

Det finns en film och bilder från filmen som visar hur flyktingar bakom stängsel skriker åt polisen, och röda korsets lådor delas ut. SD-svansen sprider dessa bilder och säger att flyktingarna inte vill ha röda korsets hjälp och att bilderna är bevis på detta, men det flyktingarna gör är att skrika åt polisen att inte behandla dem som djur, de skriker inte att de inte vill ha röda korset.