• nordanvind

    Bryr mig inte om pojken som drunknade!

    Anonym (empatistörd?) skrev 2015-09-04 14:24:31 följande:

    Jag har läst aftonbladet, tittat på nyheterna. Trots att jag förstår att jag borde, så känner jag ingenting när jag ser bilden av det döda barnet. Bryr mig inte om att folk dör på Medelhavet eller svälter i sina byar. Jag försöker tänka att det kunde varit mina barn, men det hjälper inte. På begravningar brukar jag låta bli att blinka för att det ska komma en tår eller två, men jag har aldrig varit ledsen. Inte ens på min pappas begravning. Känner aldrig för någon utanför min familj men blir illa berörd om jag ser ett påkörd djur och kan inte döda en abort om vi metar. Jag har aldrig berättat det här för någon men jag måste få veta om det finns någon annan, eller om jag bör söka vård.


    Att känslornas styrka inför något hemskt har samband med avståndet till det inträffade att göra är en vedertagen sanning och används av journalister och media när man väljer vilka nyheter som man publicerar från olika delar av världen. Detta medför att man i lokaltidningen kan läsa om olika individers historier medan man i utrikes nyheter ofta läser om större skeenden och gärna katastrofer av olika slag. Detta medför ju att bilden av världen blir en smula skev och man gärna tror att världen är full av ondska och hemlandet med omgivning är det enda "civilicerade" området. Detta i sin tur kan medföra en "mättnad" på katastrofer hos den som läser vilket medför ytterligare likgiltighet inför de hemskheter som inträffar längre bort.

    Man måste aktivt ta ansvar och fundera på vissa saker i termerna av hur det hade känts om det drabbade nån närstående. Och faktiskt förstå att detta känner även de som drabbas. De som drabbas är inte primitiva människor utan människor som du och jag dom har haft jobb att gå till. Som använder sociala medier, som shoppar , som äter på restaurang och har haft ett nästintill likadant liv som vi själva. Om man trots denna intellektuella förståelse av folks lidande ändå väljer att bortse ifrån det med argument som t.ex. "jag bryr mig inte för det ÄR inte mina närstående och varför ska jag drabbas av andras lidande" eller något i den stilen. Ja då är risken stor att man har någon form av empatistörd ingenting. Tyvärr är det många års terapi om man överhuvudtaget KAN komma tillrätta med det.Empatistörningar ligger ofta mkt djupt sedan barndomen. Om det inte beror på ren fysiska avvikelser i hjärnans uppbyggnad vilket det ibland kan vara. Dessa fysiska avvikelser kan man inte göra något åt.
    asar och runor står mig bi
  • nordanvind
    Anonym (GH) skrev 2015-09-09 11:44:15 följande:

    Tillägger en ursäkt för uttalandet "vänsterhjärnor". Det finns vettiga folk där med som inte skriker rasist och nazist för att brödrosten brände brödet.


    Tror nog att jämförelsen med nazister inte är helt fel om man diskuterar empatistörningar. Däremot kan man komplettera exemplet med e hel del andra ideologier som visat samma brist på empati.
    asar och runor står mig bi
  • nordanvind
    Anonym (suck) skrev 2015-09-09 12:45:59 följande:

    Jag har mätt min intelligens och är väldigt säker på att den är högre än din, med tanke på hur du resonerar.

    De hade levt 3 år i Turkiet. De hade bostad. Det gick ingen nöd på dem. Men pappan ville till Europa för att få tänder. Det finns ingen anledning att känna empati med någon som är död. Och pappan valde medvetet att riskera sin trygga familjs liv så honom kan jag verkligen inte känna empati för.

    Att du drar in riktiga flyktingar i diskussionen om den där 3-åringen, säger mer om din oförmåga att hålla dig till ämnet, än vad det gör om hur jag är som person, vad jag gör för att hjälpa osv. 

    Det finns många som flyr på riktigt. Dem hjälper jag. Sen finns det vissa som försöker ta chansen att få det ännu bättre i ett land som t.ex Sverige, med alla de sociala förmåner som vi har. Dem tycker jag inte synd om.


    Man kan inte tvinga någon att ha känslor. Men att en liten grabb dör på grund av en pappa som i onödan riskerar livet på sin familj (om det nu är så) är väl värt all empati i världen. D3t är en tragedi oavsett vad anledningen är. Det faktum att du inte känner för pojken, jag citerar, "Det finns ingen anledning att känna empati med någon som är död", tyder på att du använder logik för att identifiera vad som kräver empati. Alltså ser jag möjligheten att du faktiskt inte känner empati utan istället "räknar ut" när empati är på sin plats. Du har alltså lärt dig ett beteende men om mina farhågor är sanna så kommer du aldrig känna riktig empati. D3t är tyvärr så att många inte har den förmågan. Fler än man tror men så länge det inte går över styr och man ändå anpassar sig efter sociala normer så är det väl ingen fara på taket. Däremot är D3t trist att diskutera med sådana människor eftersom det är lite som att dunka huven i väggen. Men det går över
    asar och runor står mig bi
  • nordanvind

    Och självklart kommer du nu svara att jag inte vet nånting om dig och hur fel jag har. Men vem skulle inte svara så?


    asar och runor står mig bi
  • nordanvind
    Anonym (piratpartisten) skrev 2015-09-10 09:55:46 följande:

    Ledsen om jag låter empatilös men man kan inte lägga energi på att hjälpa allt och alla. Visst ,det finns krig i världen sedan många år, folk som dör, barn som svälter, som lider, familjer som splitras, byar som bräns. Jag tror Alan inte är den förste pojken att drunkna i Medelhavet, den förste pojken att bli offer för ett krig. Sen av någon anledning valde Svenska medier att göra honom till en martyr och symbol för allt elände. Jag vet inte vad syftet är. Jag tror inte någon undgått krisen i Syrien och mellanöstern, vare sig man är vänster, höger, rasist eller politiskt ointresserad.

    Sedan hur man hanterar situationen är en annan sak. Vi är förvisso en rik stat med bra möjligheter men om vi ska skänka bort allt vi äger och massa skattepengar för att hjälpa hundratusentals människor har vi då pengar nog att ta hand om vårt eget land därefter? Nu menar jag inte att man inte ska hjälpa men man kan inte ta hand om allihopa.

    Finns elände även inom våra gränser, folk som mördas, misshandel, barnmisshandel, sjuka som glöms, fattiga barn och familjer (nu vet jag inte om den statistiken syftar på enbart invandrade barn eller även svenskfödda barn), djurplågeri, våld, våld, och gud vet vad... Så på den fronten är vi inget land bättre än alla andra även om det är illa nog att behöva lämna sina hem för krig och allt skit som alla extremister för där nere.

    Jag försöker ofta sätta mig in i situationen själv att plötsligt höra VMA-signalen en dag som inte är en måndag, få samla ihop sina viktigaste saker på nån minut och rusa ner i skyddsrummet. Höra hur det smäller och mullrar i marken och när lugnet lagt sig bevittna hur ens en gång så trygga stad står i ruiner. Man blir förtvivlad och vill därifrån till en tryggare plats. Så visst, jag förstår om de vill ta sig till Europa där det är tryggare.

    Nu talar jag ur viss tveksamhet men ryktas att de som faktiskt tar sig hit är de som redan har mycket pengar, alltså har råd att smugglas eller ta sig hit hela vägen. De som redan är fattiga eller blivit fattiga blir kvar eller kommer till andra områden som förmodligen är lika illa. Som sagt, inget jag kan styrka med någon källa bara något jag hört ryktesvägen.

    Problemet med det här landet är hur det blivit rent politiskt. Man kan inte yttra sig en tum negativt om invandring eller vara emot att ta in alla flyktingar. Skulle man så mycket som neka en av 1000 flyktingar så är man tydligen rasist i samhällets ögon. Jag vet inte varför det blivit så här, om det är medias fel eller vad sjutton som hänt men känns fan inte bra....


    Jag tror inte någon anser att vi ska ta hand om allihopa det är helt enkelt inte möjligt däremot måste vi se till att alla som behöver får det skydd de behöver. Det var 60 miljoner på flykt i europa efter 2a världskriget och det gick bra. Jag kan inte begripa varför vi inte skulle klara det nu. Sen håller jag inte med om att man förbjuder åsikter eller yttrandet av åsikter negativa till invandring. De hörs ju allt som oftast i meziebruset. Däremot väljer man allt för ofta att inte bemöta dessa åsikter med argument utan med känslor vilket blir lite skevt. Det finns mycket som påstås om media som inte är sant som tex att de skulle ha någon vänsteragenda. Detta är helt enkelt fel eftersom de flesta medier idag är uttalant liberala eller konservativa. Att beskylla media för vänstervinklade reportage är helt enkelt FEL men passar väldigt bra in i alla extrema åsiktsmaskiners behov av att vara missförstådda och motarbetade. Den känslan skapar ett "vi och dom" tänk som passande nog gör att man inte anser sig behöva lyssna på de allt för sällan förekommande sakliga argumenten. Det ger också precis den trugghet inom gruppen som många personer känner att de tappat när de känner sig främmande inför samhällsutvecklingen.

    Kram.
    asar och runor står mig bi
Svar på tråden Bryr mig inte om pojken som drunknade!