Inlägg från: Anonym (Autism) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Autism)

    Bryr mig inte om pojken som drunknade!

    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-12 11:19:42 följande:

    Nu vet ju inte jag om pojkens föräldrar visste hur barn blir till men avhållsamhet är den allra effektivaste preventivmetoden och helt gratis. Och lever man under de där oroligheterna och inte vill sätta en barn till världen som kommer bli utsatt för det så borde valet vara enkelt.

    så fruktansvärt oansvarigt


    Barn blev till även i koncentrationsläger. Det finns så mycket man inte förstår. Ibland är det bästa att vila i det och inte vara så fördömande.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-12 13:03:23 följande:

    Ja det verkar förskräckligt. Skedde även sexuella övergrepp i lägren men det kanske man inte heller ska vara fördömande mot.

    Finns många sorters barnmisshandel även i Sverige men där dömer våra myndigheter, oavsett hur synd det är om föräldrarna eller vad som nu kan ligga bakom som "man inte förstår"

    För att skaffa barn under sådana oroligheter kan inte kallas för annat än barnmisshandel.


    Varför skulle man inte vara fördömande mot sexuella övergrepp? Förstår du verkligen inte skillnaden?

    Inga myndigheter i Sverige dömer någon för att de skaffar barn, hur dålig situation man än har.

    Det jag menar är att man inte ska döma någons handlingar (som inte är kriminella) när man inte har kunskap om situationen. De flesta svenska har levt i trygghet i hela sina liv och kan egentligen inte alls sätta sig in i hur det är att inte ha det så. Och bör följaktligen inte vara så fördömande. Vi vet helt enkelt inte vad vi pratar om.
  • Anonym (Autism)
    absoluteawesome skrev 2015-09-12 13:20:48 följande:

    Jag tycker att svenskar som inte har pengar så dem klarar sig och skaffar barn är lika korkade som syrier som sätter barn till det krig dem lever i.

    Klart att det är oansvarigt som fan.


    Kanske är det så att driften att skaffa barn är väldigt stor. Mycket tyder ju på det. Kanske hade man om man var i den situationen avstått men det sannolika är ju att man hade betett sig som de flesta andra. Och det tror jag är viktigt att man är ödmjuk inför.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-12 14:49:47 följande:

    Hur beter sig de flesta andra?


    Det föds barn i alla kulturer under i princip alla omständigheter.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-12 14:56:54 följande:

    Det verkar vara en mycket självisk drift, i så fall

    Tänker knappast vara ödmjuk inför det


    Du får vara som du vill så klart. Hoppas inte att du kommer i kontakt med kvinnor som skaffat barn i misshandelsförhållande, flyktingfamiljer, föräldrar med missbruk, föräldrar som valt att skaffa barn trots cancer osv. För min del är det viktigt att ha förståelse. Få människor önskar att de aldrig blivit födda så det är inte deras talan du för.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-12 15:34:54 följande:

    Nej jag för ingen annans talan men undrar vad Aylan (Eller Alan eller vad det korrekta namnet nu är) skulle tycka. Det var ju han som var upphov till den här diskussionen. Han fick leva ett orosfyllt kort liv med en plågsam död. Så meningslöst. Jag hade i varje fall föredragit att inte födas alls.


    Det är där det brister när man egentligen inte vet vad man pratar om. Det blir ju inte så intressant vad du tycker eftersom du inte levt under de omständigheterna. Man måste ju fråga dem som lever i det om de önskar att de aldrig blivit födda. Få människor tycker ju det. Hade döden varit att föredra hade man ju valt det ( inte när man är tre år men senare). Det är ju i västvärlden självmordsstatistiken är hög.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-12 17:51:01 följande:

    Men med det resonemanget kan ingen av oss tycka någonting om eller kunna föreställa sig andras livssituation eller lidande. Inte heller ha en åsikt om hur andra lever eller hur de behandlar sina barn. I något sammanhang. Då kan man aldrig tycka något om att någon gör fel heller. Medkänsla och medlidande blir också meningslöst eftersom ingen som inte gått igenom det kan veta hur det känns. Varför ska vi ens anstränga oss för att försöka hjälpa främlingar på TV? Visst de ser ledsna ut och vi kan tänka oss att det kanske inte är så roligt att vara i den situationen men vi kan inte veta säkert hur de mår eller har det för vi är inte dom. Jag kan ju inte fråga dom heller för jag kommer inte åt dom. Och skulle jag kunna det så vet man ändå inte vad som rör sig i deras innersta sinne för jag har inte varit med om det som dom har.

    Varför läser du ens en svensk diskussionstråd som handlar om ett dött flyktingbarn om det inte är intressant vad andra tycker om de inte varit där själva?


    Man kan visst tycka en massa saker. Det går ju att sätta sig in i saker på andra sätt, man behöver inte själv ha upplevt det. Man kan t.ex . fråga dem som har upplevt det innan man förutsätter något. Särskilt när det gäller saker som att önska att man aldrig blivit född.

    Som exempel kan jag ta homosexuellas rätt till adoption. Jag var själv negativ till detta pga att jag hade fått för mig att de lättare skulle bli mobbade. Sen var jag på en föreläsning där man presenterade fakta, studier som var gjorda som visade att de som vuxit upp med homosexuella föräldrar inte blev mer mobbade. Min förutfattade mening stämde inte alls. Det var en viktig lärdom för mig. Man måste fråga dem det gäller och inte tro att man kan sitta hemma och räkna ut saker utifrån sin egen världsbild.

    När det gäller de flyktingar man ser på tv så kan man ju inte fråga just dem. Men det finns ganska mycket forskning kring hur det är att leva i krig och hur man mår efteråt. Det är bara att söka om du är intresserad.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-12 18:29:11 följande:

    du var ju själv inne på förut och resonerade kring vad du hade gjort i en viss situation, är det mer intressant än när jag gör det?


    När gjorde jag det?
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-13 11:46:58 följande:

    men jag har aldrig förutsatt att han önskade det. Jag sa att jag själv inte hade velat ha det livet. Undrar vad Alan skulle tycka? Skrev jag.

    Ja det låter som en sund erfarenhet du har fått. Tyvärr kan man inte tillämpa samma här, med vad vi vet nu. Nej vi vet inte vad de tänkte men vi har ju klart och tydligt sett konsekvenserna av just den här familjens barnskaffande.(I ditt fall så fick du ju lära att konsekvenserna, mobbning, faktiskt inte var värre för att homosexuella skaffade barn). Man är alltid ansvarig som förälder för sina barns väl. En helt annan sak är det om man redan har barn och sedan bryter det ut krig. Vissa saker är utanför ens makt. Men de här människorna levde i oroligheterna och ändå skaffade de barn. Kan inte kalla det för annat än barnmisshandel.

    Fruktansvärt oansvarigt

    Om du kallar det för fördömande eller att du ens har åsikter om mina val av åsikter så funderar jag hur det går ihop med din syn på att man inte kan tycka något om människors val när man inte vet hur de har det? Du vet ju inte mitt mående och situation alltså kan du heller inte tycka något om hur jag tycker eller yttrar mig. Med ditt resonemang.

    Måste förresten säga att jag hittills haft bra upplevelse att utbyta meningar med dig, du verkar lugn och saklig och skippar en massa trams och utbrott, skönt


    Jag tänker så här: ingen vet om man hade velat ha det livet eftersom vi inte har provat. Det livet är dessutom så långt ifrån livet i Sverige att vi inte riktigt kan sätta oss in i det. Vi vet att det är krig, det är hemskt allt möjligt händer och kan hända. Finns det bra stunder också? Var Alan glad ibland? När man lever under såna förhållanden hoppas man på en bättre framtid där det blir lugnt igen? Hoppas man på att kunna fly? Är meningen med livet att skaffa barn även om situationen inte är bra? Jag vet inte. Kanske sitter det stenrika människor och funderar över hur vi kan skaffa barn. Som bor i ett hus där man får dela toalett, barnen går i allmän skola, man har ingen barnflicka utan barnen får klara dig själva eller, om de är mindre, vara på fritids i stora barngrupper. Jag vet inte om någon tänker precis så, men jag tror absolut att det finns de som tycker att jag lever ett fattigt liv och kanske tycker de det är dumt att skaffa barn när man inte har tryggheten i att ha x antal miljoner på banken.

    Jag kan ta ett exempel på vad jag menar med att det är dumt att fördöma någons val när man inte har kunskap bakom. När jag kommer i kontakt med misshandlade kvinnor tänker jag ju alltid "varför lämnar hon inte" och de allra flesta tänker "jag hade gått direkt". Jag har också tänkt så. Men vid närmare eftertanke vad är det som säger att jag skulle vara den som lämnar direkt? Det troliga är väl att jag hade betett mig som nästan alla som hamnar i den sitsen. Stannat kvar, försökt anpassa mig, skuldbelagt mig själv.

    Jag tänker att det är samma sak med att skaffa barn i farliga situationer. Eftersom så många gör det måste det vara någon kraft som finns som jag inte känner till. Det övergår liksom mitt förstånd. Kanske är driften att fortplanta sig enormt stor. Nu antar jag dessutom att avsaknad av preventivmedel och ingen möjlighet till abort är två viktiga orsaker till att det föds barn under brinnande krig.

    Det klart att du har rätt i att du kan ha de åsikterna du vill beroende på vad du varit med om. Om du har varit i krig så vet du naturligtvis utifrån din erfarenhet. Men riktiga svar på varför man skaffar barn under krig får vi nog inte förrän man gör en större studie. Fram tills dess tycker jag det är bra att inte uttala sig särskilt inte om man levt hela livet i trygghet.

    Jag tycker också att vi lyckats hålla en bra ton och då blir det roligt att diskutera. Jag tar till mig av det du skriver och får tänka ett varv till. Det är bra!
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-13 12:13:22 följande:

    Förresten om du är intresserad av personliga erfarenheter som kan kopplas till det vi diskuterar så kan jag berätta att jag faktiskt har en närstående som valde att skaffa barn trots ärftlig invalidiserande (heter det så? du förstår nog vad jag menar iaf) sjukdom. De visste att det var stor risk. Barnet fick sjukdomen. Vidrigt själviskt gjort av föräldrarna tycker jag (och märk väl att här känner jag faktiskt personerna i fråga) Och sedan ska samhället betala för vård osv.

    Svara gärna på #283 också:


    Jag tänker nog att den enda som kan uttala sig om det är barnet i fråga. Önskar hon/han att den aldrig blivit född?
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-12 18:10:29 följande:

    Varför inte? Att komma i kontakt med andra människor som man tycker har gjort fel i det förflutna är nog svårt att undvika. Ibland blir man till och med vänner.

    Förståelse? Hur ska det gå till om det är som du säger att ingen av oss kan förstå de där föräldrarna?


    Det är där vi är olika. Jag tycker inte att det tjänar något till att jag sitter och dömer över de val människor jag träffar har gjort. Vad har jag för rätt liksom?
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-14 22:54:04 följande:

    Men troligast är väl att de inte vill ha det livet, eller varför försökte de flytta på sig? Är det inte för att försöka få ett bättre liv?

    Ja hoppet levde de säkert på, men om det var så då hade de ju kunnat vänta tills de verkligen var i trygghet innan de skaffade barn.

    Javisst kan man resonera så, men barn kan vara mycket otryggare och olyckligare i en rik familj än de som inte är lika rika... men då pratar vi ändå om de som inte lever i de här oroligheterna, här dog ju faktiskt barnet

    Ja men som tur är med misshandlade kvinnor så sätter ju många faktiskt stopp och drar gränsen just vid när barnen far illa.

    Ja människan har många starka drifter men som tur är så har många förståndet och moralen att veta när man inte bör leva ut dom. Man kan faktiskt inte få allt man önskar här i livet, och skadar man någon annan i processen så är det verkligen inte ok. Girighet, sexlust, finns många exempel...

    Ang brist på preventivmedel och abort. Om det var så, vilket vi inte vet, att de här människorna verkligen inte ville skaffa barn just då, så kan man faktiskt låta bli även utan tillgång på preventivmedel. Lever man i oroligheter och inte vill att ens barn ska leva så, så kan man faktiskt avstå ett sexliv. Men tycker man sex är viktigare än ens barns välmående så...

    Jag får också respektera hur du ser på saker, men funderar på om du tänker så om alla som gör tvivelaktiga val, hur ser du tex på otrohet, lögner, bedrägligt beteende, skaffa barn i Sverige trots att man inte har medel att försörja barnet, du tänker aldrig att andra gör fel om du inte känner dom och vet hela situationen?

    Vad tänker du om att man har krav på adoptivföräldrar? De som inte får adoptera pga dåliga val och tvivelaktigt leverne, är det fel beslut eftersom de som beslutar inte har varit i deras situation? Borde missbrukare eller alkoholister få adoptera ändå? Eller de som inte har tillräckliga inkomster?

    Jag får allt tänka till en hel del jag med i den här diskussionen


    Det är ju troligt att de inte vill ha det livet men med det är det ju inte sagt att de inte vill ha livet i sig. Då hade de ju inte flytt utan tagit livet av sig.

    Ja och i princip kan man väl vara olyckligare och mer utsatt i en familj i västvärlden än i ett krigsdrabbat land.

    Nästan alla misshandlade kvinnor jag har träffat har haft barn. De flesta har blivit misshandlade i flera år. Barn stoppar oftast varken mannen eller kvinnan tyvärr.

    Min poäng med hela den här "skaffa barn i krig" diskussionen är att eftersom nästan alla skaffar barn trots den olämpliga situationen så finns där något driv som inte jag känner till. Jag är inte så dum att jag tror att just jag skulle vara den som handlar så rationellt. Jag hade säkert gjort som de flesta andra. Följaktligen kan jag heller inte uttala mig om hur andra gör. Jag förstår faktiskt inte hur du kan inbilla dig att du skulle vara så rationell i en sån situation som inte påminner om något vi upplever här.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-14 23:02:19 följande:

    osäker på vad du menade här, uttala sig om vad exakt??


    Jag tänkte på din väns barn som ärvt en allvarlig sjukdom. Du tyckte det var egoistiskt av föräldrarna att skaffa barn när risken fanns att barnet skulle ärva. Jag tycker att det bara är barnet i fråga som kan uttala sig om det var dumt av föräldrarna att skaffa barn. Önskar barnet att det aldrig blivit fött?
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-14 23:07:27 följande:

    fast det där var väl inte svar på de två frågorna jag ställde, eller så förstod jag inte svaret? 

    Det där om att du och jag tänker olika om vad man ska tycka om andras val har vi väl redan konstaterat


    Vad var frågorna?
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-16 13:14:12 följande:

    Varför du hoppas att jag inte ska komma i kontakt med människor som jag tycker har gjort fel i det förflutna.

    Och hur du menar när du säger att det är viktigt att ha förståelse, hur ska det gå till undrar jag då, när du tidigare har skrivit att ingen av oss kan förstå de där människorna


    Därför att om jag hade flytt från krig med mina barn hade jag tyckt att det var sjukt provocerande med en svensk, som bott hela sitt liv i trygghet, som sitter och har åsikter om huruvida jag borde skaffa barn eller inte.

    Jag har inte menat att man ska ha förståelse utan att man inte ska döma andra om man inte har kunskap om deras situation. Att vara ödmjuk inför det faktum att man inte förstår, och inse att detta förmodligen grundar sig i att man inte har tillräckligt med kunskap.
  • Anonym (Autism)
    Anonym (inte bestämt mig) skrev 2015-09-18 23:33:38 följande:

    Om jag skulle träffa en sådan familj som har flytt hit, till Sverige, så skulle jag inte heller sitta och ha åsikter om ifall de borde skaffa barn. Iallafall inte om det står klart att de får stanna här. Du måste ha missförstått mig om du tror det. Det jag har problem med är att man skaffar barn trots att man inte kan ge barnet en trygg uppväxt.

    Och hur kan du ge dig in på hur du skulle ha ställt dig i en flyktings sits, när jag gjorde det så gjorde du gällande att det brister, det är ointressant vad jag tycker eftersom jag inte har levt under de omständigheterna. Men när du gör det så är det annorlunda?

    Jag har redan träffat människor som jag tycker har gjort fel i det förflutna. Och människor som tycker att jag har gjort fel. Det är ganska svårt att undvika. Man kan faktiskt komma överens ändå.

    Ok menar du kanske att man alltid borde försöka förstå?

    Man kan aldrig helt ha kunskap om någon annans liv eller situation. Men man kan ändå tycka att de gör fel. Hur ofta händer inte det? Tycker aldrig du att någon annan gör fel?

    Jag har aldrig menat att döma någon, egentligen. Men jag tycker det är oansvarigt att skaffa barn om man inte kan ge barn den trygghet de är värda. Har man inte råd och medel bör man inte skaffa barn i Sverige heller. Kan inte vara helt galet att man tycker det. Det är ju barnets bästa man tänker på.


    Ja du har rätt, det var ett dumt exempel. Men om du skulle träffa en familj som hade barn när de kom hit, skulle du hålla igen med din åsikt då?

    Nej jag tycker inte att man alltid bör försöka förstå. Eller jo det är ju bra att försöka men det går ju ändå inte alltid. Och då kanske man inte ska döma de som man inte förstår sig på.

    Det finns så mycket man inte förstår sig på. Varför lämnar inte misshandlade kvinnor sina män, varför flydde inte natascha kampusch första gången hon hade chansen, varför omskär kvinnor sina döttrar osv. Ibland kan man få ett fragment av förklaring men någonstans är det ju ändå ganska ofattbart. Och allting i världen går inte att förstå. Och om man inte förstår bör man inte döma någon eller tycka att de handla oansvarigt. Helt enkelt därför atta man inte vet vad man pratar om. Sen betyder ju inte det att man inte kan jobba med problematiken men om man jobbar med det och träffar de människor det gäller brukar man sällan ha en fördömande attityd.

    Jo det händer att jag har tankar kring vad andra gör som är fel. Men jag har jobbat en del med sexualförbrytare så jag antar att ribban för när jag tycker något om sättet folk väljer stt leva sina liv på är rätt hög. Så länge inga brott begås så försöker jag att inte döma någon. Och helst inte då heller för domen får de ju i domstolen. Men där får man jobba en del med sig själv.
Svar på tråden Bryr mig inte om pojken som drunknade!