Singel & vill hitta en man men vart?!??

Jag är nygammal som singel. Efter en ganska bitter skilsmässa för drygt två år sedan så fick jag till det i våras. Hamnade i säng med en väninna och vi började dejta eller hade ett KK-förhållande under våren och sommaren. Sen rann det ut i sanden. Vänskapen har blivit något lidande och vi ses inte lika ofta som förr (innan vi började strula). 

Men i alla fall. 

Efter en separation ifrån ett längre förhållande är det jäkligt knepigt att flirta, förstå en flirt, ta för sig m.m. Man är inte bara ovan vid dejtingscenen utan man är också ofta deppig och med mer eller mindre knäckt självförtroende. 

Såååatte... Det är fan ingen dans på rosor att bli singel efter ett långt förhållande. JAg tror man får försöka finna sig i situationen.. rannsaka sig själv och verkligen känna efter vad man vill ha.. och framförallt - vad man INTE vill ha. 

 

Ja så är det.. att med åldern kommer visheten. 

Jag är inte desperat efter en ny flickvän/kvinna i mitt liv. Jag vet att jag har massor att erbjuda men jag är försiktig med vem jag vill ge det till. 

mmm. Tänkte lägga till något i den stilen men avstod :) 

Känner ett antal män och kvinnor som blir mer eller mindre personlighetsförändrade efter en separation. Oftast till det sämre men också ofta komiska då de försöker efterlikna en sorts person de var i tonåren. 

Att "gå i barndom" är ju ett annat gammalt talesätt fast det avser förvisso en beskrivning av senil dementa personer. Så ja.. Någon borde forska i ämnet 
Jag var singel mer eller mindre hela 20-talet och fick leka av mig ordentligt. Kanske är det missade möjligheter som kräver sin tribut? 

Ja du :) Nog är jag gammal och vis alltid. 20-talet var för 20 år sedan för mig. 

Ni är för söta :) 

Ingen åldersrasism så långt ögat kan nå. Jag tror jag är kär.

Hur ska du kunna ge ledtrådar om mig? Är det du mamma? 

Paradise hotell = intelligensreserven 
Men du... Inte alla spelar "spelet". Inte jag till exempel.

Många fegisar där ute.. De vill väl innerst inne ha någonting seriöst men vill inte göra jobbet som krävs. 

Bingo! Din mamma kanske kan fiska fram veckans lottorad åt mig? 

Ja det krävs mod att hänge sig åt en annan människa.. Att våga ta del av hela kitet så att säga och att stödja, uppmuntra, finnas där och att lyssna. 
Jag tänker inte generalisera och dra alla över en kam men många är oerhört självcentrerade och inte mycket går in genom öronen där (som inte handlar om dem). 
Att hitta någon som det klickar med och som förstår vad som sägs och vad som är underförstått.. Det är det svåra. 
Jag är (som jag nog hintat om ett antal gånger på kort tid) singel. Jag är faktiskt en jäkel på att lyssna osv typ bäst på allt  Ett undantag från regeln men ja.. singel. Jag hittar heller ingen som är värd min tid och energi. Orsak 1 är nog min egen kräsenhet och som 2 skyller jag på feghet och kanske ett uns av lathet/bekväm. Orkar inte ge mig ut på jakt och eftersom det är kotym att mannen jagar så är det som det är. 
Spårade visst ur lite där. Skyller på mammas närvaro i den här tråden. Sorry. 

I vilken del av landet bor du? 

Förstår dig och så fullständigt bombaderad här dessutom :) 
Jag tycker dock att Utropstecknet kom med goda råd.