Ruvar - symtom

Hej. Är i precis samma situation som du Joha80.

Satte in en blastocyst i fredags, den 4e september. Redan samma kväll började molvärk och stick mm. Då tog jag/vi det som positivt men sedan dess har jag varit såå ambivalent. Hoppet finns där men rädslan tar över mer och mer. Känner också av lite smärta i ryggen.

Jag har kämpat på hela veckan och bitit ihop och inte visat nåt på jobbet. Men idag klarade jag det inte mer. Min mage är svullen och stor och har haft starka känningar hela dagen. Har BIM typ idag/helgen så det blev för mkt. Va helt slut. Så gick hem tidigare. Nu spekuleras det hejvilt kan jag tro på jobbet. Men behövde komma hem för är så himla nojig just nu.

När jag kissat bävar jag för att det ska va blod på pappret.

Detta är vårt första ostimulerade fet. Vi har en dotter med hjälp av IVF och kämpar nu för syskon.

Jämför med den gången då jag minns att jag på dag 9 plötsligt reagerade med avsmak på cigarettlukt. Då var det ett färskförsök och hade massa hormoner men tror inte jag alls kände som nu.

Jag har inga andra känningar som svullna bröst, illamående osv utan "bara" magen/livmodern. Försöker ställa in mig på att få mens men det är svårt.

Mytime: Har inte heller erfarenhet av att ha mens/blödning under graviditet. Eller har haft ett utomkveds (av naturlig befruktning) då hade jag mens. Men vill inte skrämma dig. Det tror jag är ovanligare med IVF då man sätter in embryot direkt i livmodern. Detta ägg fastnade på vägen dit. Håller tummarna för dig!!! Har ju läst/hört att man kan blöda trots att man är gravid men förstår din osäkerhet.

Hej.

Nä det har kommit och gått. Men igår tog priset. Min mage va uppblåst som en ballong. Det i kombo med den psykiska stressen gjorde att jag gick hem och sov i två timmar. Idag är magen lugn men jag har haft värk i ljumsken så jag halta när jag gick. Nu har den flyttat bak i sidan (ländryggen?). Superkraftig värk. Vad är det här??? Haha. Inte för att jag är vältränad men känns som jag faller ihop i kroppen snart. Och jag har inte ens plussat.

Det stämmer, har testat den 16/9. Funderar på att testa ikväll faktiskt. För att ha kvällen/morgondagen "på mig" att bearbeta ett eventuellt negativt resultat. Hur gör ni??

Men vågar knappt.

Skrev fel. Vi har satt in från frysen förut i ostimulerad cykel men då tre-dagars. Detta är första blaston.

Åå vad detta är spännande och läskigt!! Men kul att inte "vara ensam".

Asså testade lördag kväll. Höll på göra på mig!! Sååå nervös. Stod en bit bakom mannen och kikade. Såg bara ett streck. Han också. Sen tog jag upp den och såg ett till svagt streck!!!!

Jag är graviiid! Förstår knappt.

Håller alla tummar och tår för dig!

Åååh nej!

Jag vet precis. Man vågar knappt tro men det gör man av hela sitt hjärta. Förra gången trodde jag verkligen att det fäst men icke.

Det kommer gå bra i framtiden. Det måste det göra!! Jag tror och hoppas innerligt för er.

Kram

Tänk att en liten liten del av mig känner mig "skyldig". Eller mer obekväm här. För jag vet ju så väl känslan när det inte går vägen och så plussar "alla andra" som det känns. Igår var jag inte säker på att det gått vägen. Idag är allt annorlunda. När man försökt så länge som vi har är allt så komplicerat. Inget självklart och enkelt. Därför lider jag med dem som inte plussar. För det har varit jag!!

Hej. Förstår precis vad du menar. Men då vi har barn rullar vardagen oftast på. Dock har jag "skolkat " från jobbet och tagit paus när jag inte pallat. Humöret har inte varit på topp under behandling och så stress på jobb och en "trotsig" treåring på det. Migrän har jag fått också. Det jag menar är att livet rullar på och att jag försöker hänga med. Stängt av ibland. Tillåtit mig bli ledsen ibland.

Man ska göra det som känns rätt för en själv. Längtan/stressen efter syskon har blivit stark men jag har inte pausat livet. Det var långt kvar innan jag kunde börja acceptera/sörja att vi inte skulle få fler barn.

Låter som en god idé att ta tag i jobb och utbildning. Så får man annat fokus parallellt.

Jag är nog fortfarande i chock. Känns så overkligt. Och fanatiskt. Vågar jag tro allt går vägen?

Å, jag håller med er om att välmåendet är viktigt, att man är snäll mot sig själv och inte skuldbelägger sig.

Tänker också att kvinnor i krigsdrabbade länder blir gravida av våldtäckt. Hemskt jag vet. Men menar att det tillståndet/förhållandena är nog det värsta tänkbara och det trauma de upplever. Trots det blir ett barn till.

Vi kan inte göra mkt alls som påverkar. (Försöka ta det lugnt och inte stressa brukar jag tänka på men det spelar nog ingen som helst roll).

Innan jag började med IVF rökte jag vilket jag naturligtvis slutade med inför första försöket. Det tog och är idag min underbara dotter.

Nu äter jag och dricker (ej alkohol såklart) som vanligt och jag plussade tillslut. Jag är ett levande exempel på att jag inte har större inverkan. Självklart tänker och nojar jag också. Påbörjade en detoxbehandling med tabletter men slutade när blaston sattes in för att inte alla gamla gifter i kroppen skulle frisättas.

Jag dricker fortfarande kaffe! Inte mer än tillåtet såklart. Äter inte kött av andra orsaker och äter mkt fisk. Äter tacos typ en gång i veckan. Godis alldeles för ofta.

Att röra på sig tror jag har större påverkan än vad man äter.

Eventuellt gå ner några extrakilon. Jag hade tänkt att komma lite i form här i höst men det hann jag inte. :)

Om jag får säga vad jag tycker tänker jag att du ska sänka kraven på dig själv och inte känna skuld! Försöka njuta av livets goda för som gravid kan du inte äta goda ostar och annat smarrigt.

Min syster tyckte jag kunde prova akupunktur och jag förstår tanken om alternativ medicin men tänker ändå att sticka nålar i mig inte gör så att ägget kommer fastna. Det handlar om ägget först och främst.

Vad vet jag.

Kram