• JOHA80

    Ruvar - symtom

    Hej,

    ruvar på blastocyst i naturlig cykel sedan i lördags. Redan igår började molvärk/mensvärk och det strålar ut i ljumskarna. Samma sak idag på ruvardag 2.. Vet inte ifall det är positivt eller negativt eller varken eller, och jag är hela tiden på helspänn.. 

    Är det någon mer som ruvar just nu och som vill utbyta erfarenheter, eller kanske någon som vill dela med sig av sina tidigare erfarenheter?

  • Svar på tråden Ruvar - symtom
  • Cyanea

    Jag fick ont i magen i ganska nära anslutning till mitt FET med blastocyst. Minns tyvärr inte hur tidigt det var... Men omkring de tre första dagarna hade jag känningar  i magen. Sen fick jag andra symptom ganska tidigt, bl.a. ömma bröst och illamående. Jag tror att det också var i samband med återförandet, alltså de första dagarna. 

    Tror inte att det varken är positivt eller negativt att ha ont i magen. Det finns inga tydliga tecken på att det har gått vägen, utan det är bara att vänta på att kunna testa. Sen tror jag absolut inte att du ska oroa dig, jag ser inte alls vad som skulle kunna vara fel redan nu. 

    För vår del gick det strålande - vi fick se en fin liten flicka på RUL i torsdags :D Det var vårt fjärde återförda embryo, så jag har ruvat flera gånger...! Har du frågor kan jag alltid försöka svara på dem. 

    Sen har man ju goda chanser att lyckas med en blastocyst, har för mig att jag läst att det är 60% chans för lyckad graviditet :) 

    Stort lycka till!! 

  • JOHA80
    Cyanea skrev 2015-09-07 16:17:58 följande:

    Jag fick ont i magen i ganska nära anslutning till mitt FET med blastocyst. Minns tyvärr inte hur tidigt det var... Men omkring de tre första dagarna hade jag känningar  i magen. Sen fick jag andra symptom ganska tidigt, bl.a. ömma bröst och illamående. Jag tror att det också var i samband med återförandet, alltså de första dagarna. 

    Tror inte att det varken är positivt eller negativt att ha ont i magen. Det finns inga tydliga tecken på att det har gått vägen, utan det är bara att vänta på att kunna testa. Sen tror jag absolut inte att du ska oroa dig, jag ser inte alls vad som skulle kunna vara fel redan nu. 

    För vår del gick det strålande - vi fick se en fin liten flicka på RUL i torsdags :D Det var vårt fjärde återförda embryo, så jag har ruvat flera gånger...! Har du frågor kan jag alltid försöka svara på dem. 

    Sen har man ju goda chanser att lyckas med en blastocyst, har för mig att jag läst att det är 60% chans för lyckad graviditet :) 

    Stort lycka till!! 


    Hej tack för svar och jättegrattis till graviditeten!!!!

    Detta är min femte återföring, men första gången i naturlig cykel. De tidigare gångerna var 3 ET och ett stimulerat FET (alla blev minus). Eftersom jag gick på hormoner då så var det ju liksom svårt att särskilja kroppens reaktion på medicinerna..  Att vara helt ostimulerad gör att jag känner efter mycket mer - nu är det ju bara min kropp som producerar symtom..

    Gjorde du stimulerat eller ostimulerat? Hur gick dina tidigare återföringar?
  • Cyanea
    JOHA80 skrev 2015-09-07 17:14:44 följande:
    Hej tack för svar och jättegrattis till graviditeten!!!!

    Detta är min femte återföring, men första gången i naturlig cykel. De tidigare gångerna var 3 ET och ett stimulerat FET (alla blev minus). Eftersom jag gick på hormoner då så var det ju liksom svårt att särskilja kroppens reaktion på medicinerna..  Att vara helt ostimulerad gör att jag känner efter mycket mer - nu är det ju bara min kropp som producerar symtom..

    Gjorde du stimulerat eller ostimulerat? Hur gick dina tidigare återföringar?
    Stort tack :D 

    Aha - du är en van ruvare ;) Jag förstår vad du menar. Jag har tyvärr behövt stimulera alla mina försök. Är utbränd, så min ägglossning gav upp (det är inte det som är vårt problem normalt sett). Jag trodde att det var progynon/lutinus som gav symptom, men när jag skulle få sista embryot tillbaka (vår lilla flicka) gick jag på Lutinus i en vecka före återförandet. Jag kände ingenting av dem alls, utan alla symptom kom efter återföringen. Det är enda försöket med blastocyst. 

    ET och första FET gick inte bra alls. FET nummer 2 gick bättre - då plussade jag, men det blev ett tidigt MF. 

    Tråkigt att du behövt försöka så många gånger :( Jag personligen brukar "gilla" annorlunda symptom, sånt man inte haft förut. Jag tyckte att båda gånger jag blivit gravid varit annorlunda från de andra, men den sista gången skilde sig också från gången innan. Jag hoppas att det betyder detsamma för dig som för mig :D 
  • JOHA80
    Cyanea skrev 2015-09-07 20:14:12 följande:
    Stort tack :D 

    Aha - du är en van ruvare ;) Jag förstår vad du menar. Jag har tyvärr behövt stimulera alla mina försök. Är utbränd, så min ägglossning gav upp (det är inte det som är vårt problem normalt sett). Jag trodde att det var progynon/lutinus som gav symptom, men när jag skulle få sista embryot tillbaka (vår lilla flicka) gick jag på Lutinus i en vecka före återförandet. Jag kände ingenting av dem alls, utan alla symptom kom efter återföringen. Det är enda försöket med blastocyst. 

    ET och första FET gick inte bra alls. FET nummer 2 gick bättre - då plussade jag, men det blev ett tidigt MF. 

    Tråkigt att du behövt försöka så många gånger :( Jag personligen brukar "gilla" annorlunda symptom, sånt man inte haft förut. Jag tyckte att båda gånger jag blivit gravid varit annorlunda från de andra, men den sista gången skilde sig också från gången innan. Jag hoppas att det betyder detsamma för dig som för mig :D 
    Tack :)

    Igår kväll drog molvärken igång ännu mer och framför allt strålar det ut i ljumskarna som bara attans. Jag har aldrig sådan här mensvärk så något är det som händer (för jag tror inte själva återförandet/katetern man för upp kan skapa molvärk som ökar med tiden). Frågan är dock bara vad det är som händer....

    Jag brukar aldrig tjuvtesta utan väntar alltid slaviskt till testdag men funderar på att göra det denna gång... jag är i valet och kvalet. Brukar du vänta till testdag?
  • Cyanea

    Oj då! Tycker inte att det låter dåligt på något sätt. Förhoppningsvis tvärtom, att kroppen börjar reagera på gravhormoner. Jag har aldrig känt av katetern faktiskt, men det kanske andra gör? Som jag förstått det börjar livmodern ganska omgående att förflytta sig något bakåt när man blir gravid, kanske är det det som är molvärken? 

    Jag läste en studie som visade att de flesta embryon som inte överlever dör inom de första tre delningarna. Har det klarat sig till blastocyst-stadiet är det bara 40% risk för att det inte går vägen, vilket alltså borde innebära att du har en sannolikhet på 60% att lyckas :) Minns tyvärr inte vilken studie det var, men kanske muntrar det upp dig i alla fall? 

    Jag har väntat till TD alla gånger utom den sista. Då började jag småblöda dagen före, och på själva TD hade maken examen, så vi beslutade oss för att testa tidigare för att hinna hantera sorgen innan hans stora dag. Trots att det blev test mitt på dagen var det starkt positivt, så jag antar att vi hade kunnat testa några dagar tidigare utan problem. 

    Jag avundas dig inte :( Vet inte alls hur jag hade gjort i dina skor. Har läst alldeles för många trådar här med tjejer som får negativt när de tjuvtestar, sen behöver de gå och oroa sig ända fram tills TD. Resonera med dig själv och din partner om fördelar och nackdelar så kanske ni kommer fram till vad som passar er bäst. 

  • JOHA80

    Tack för uppmuntran och tack för klokheten. Ja, får sätta mig ner med sambon och resonera om vad som känns bäst för oss i detta läge.. 

    Det slutade göra ont ett tag på förmiddagen och då övergick jag från att vara nervös över att det gjorde ont till att vara nervös för att det inte gjorde ont längre. Jag känner mig som en neurotisk hare på speed. :-/

  • Cyanea
    JOHA80 skrev 2015-09-08 14:34:31 följande:

    Tack för uppmuntran och tack för klokheten. Ja, får sätta mig ner med sambon och resonera om vad som känns bäst för oss i detta läge.. 

    Det slutade göra ont ett tag på förmiddagen och då övergick jag från att vara nervös över att det gjorde ont till att vara nervös för att det inte gjorde ont längre. Jag känner mig som en neurotisk hare på speed. :-/


    Jag vet hur du har det, som sagt, och det är något av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv :( Så jag förstår dig, och jag känner verkligen med dig. 

    Känner igen det där också. All förändring är obehaglig. Klart man är som en neurotisk hare på speed - ofrivillig barnlöshet gör ont som fan och vi har blivit besvikna så fruktansvärt många gånger. Man försöker omedvetet lindra de psykiska skadorna så gott man bara kan, men det blir inte varken bra eller hjälpsamt. 

    Det är Ok att oroa sig. Det är Ok att vara rädd. Det är Ok att reagera på varenda liten skillnad i kroppen, det tror jag att de flesta av oss gör. Men kom också ihåg att det bästa för dig är att ta det så lugnt du kan. Du blir alldeles utmattad av all oro. Det kommer inte påverka ditt resultat på något sätt, men DU far illa. Så när du kan, försök att inte oroa dig för mycket. Tänk att du just nu, så vitt du vet, väntar ett litet barn. Kanske blir det inte långvarigt, men är det i så fall inte bättre att njuta av dina få dagar än att slösa bort dem på att tro det värsta? 

    När jag fick mitt tidiga MF hade jag oroat mig massor, och i efterhand ångrade jag det. För när det väl kom till kritan var jag så enormt lycklig att det ens blivit ett plus, så enormt lycklig att jag faktiskt kunde bli gravid för det visste jag inte innan dess. Och den korta tiden slösade jag bort på att oroa mig för något som jag ändå hade gott om tid att sörja när det väl hänt. Jag blev inte ett dugg mer förberedd av att oroa mig, tvärtom var jag redan slutkörd när det hände. 
  • JOHA80
    Cyanea skrev 2015-09-08 14:44:37 följande:
    Jag vet hur du har det, som sagt, och det är något av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv :( Så jag förstår dig, och jag känner verkligen med dig. 

    Känner igen det där också. All förändring är obehaglig. Klart man är som en neurotisk hare på speed - ofrivillig barnlöshet gör ont som fan och vi har blivit besvikna så fruktansvärt många gånger. Man försöker omedvetet lindra de psykiska skadorna så gott man bara kan, men det blir inte varken bra eller hjälpsamt. 

    Det är Ok att oroa sig. Det är Ok att vara rädd. Det är Ok att reagera på varenda liten skillnad i kroppen, det tror jag att de flesta av oss gör. Men kom också ihåg att det bästa för dig är att ta det så lugnt du kan. Du blir alldeles utmattad av all oro. Det kommer inte påverka ditt resultat på något sätt, men DU far illa. Så när du kan, försök att inte oroa dig för mycket. Tänk att du just nu, så vitt du vet, väntar ett litet barn. Kanske blir det inte långvarigt, men är det i så fall inte bättre att njuta av dina få dagar än att slösa bort dem på att tro det värsta? 

    När jag fick mitt tidiga MF hade jag oroat mig massor, och i efterhand ångrade jag det. För när det väl kom till kritan var jag så enormt lycklig att det ens blivit ett plus, så enormt lycklig att jag faktiskt kunde bli gravid för det visste jag inte innan dess. Och den korta tiden slösade jag bort på att oroa mig för något som jag ändå hade gott om tid att sörja när det väl hänt. Jag blev inte ett dugg mer förberedd av att oroa mig, tvärtom var jag redan slutkörd när det hände. 
    Tack jättemycket för ditt svar!!
    Ja man blir utmattad? Jag försöker faktiskt att inte tänka på det så mycket. Men som som du säger - all förändring känns obehaglig, och i och runt förändringar så tar oron ny fart. Det är dock alltid härligt att höra om någon som varit i samma sits och som sedan lyckats! Det hjälper verkligen på riktigt!

    Den konstiga värken tog ny fart nu på eftermiddagen. Jag försöker just nu till och med att försöka njuta lite av det faktum att jag för första gången helt ärligt kan säga att något annorlunda händer i min kropp, nu när alla symtom ju faktiskt inte kan hänvisas till lutinus eller andra hormonpreparat. Jag försöker tänka att den konstiga värken åtminstone är ett bevis på att min kropp åtminstone reagerat på blastocysten. Det är alltid något. Sen får vi se hur det går.
  • Cyanea
    JOHA80 skrev 2015-09-08 16:19:58 följande:
    Tack jättemycket för ditt svar!!
    Ja man blir utmattad? Jag försöker faktiskt att inte tänka på det så mycket. Men som som du säger - all förändring känns obehaglig, och i och runt förändringar så tar oron ny fart. Det är dock alltid härligt att höra om någon som varit i samma sits och som sedan lyckats! Det hjälper verkligen på riktigt!

    Den konstiga värken tog ny fart nu på eftermiddagen. Jag försöker just nu till och med att försöka njuta lite av det faktum att jag för första gången helt ärligt kan säga att något annorlunda händer i min kropp, nu när alla symtom ju faktiskt inte kan hänvisas till lutinus eller andra hormonpreparat. Jag försöker tänka att den konstiga värken åtminstone är ett bevis på att min kropp åtminstone reagerat på blastocysten. Det är alltid något. Sen får vi se hur det går.
    Bra! Det är allt du kan göra. Sen blir man orolig till och från, det är inget att göra åt det, det är vad vi lärt oss från den här erfarenheten. Jag kan säga att jag blivit orolig varje gång det förändrats något under graviditeten - vilket det gör mycket. Ena dagen har man inte så mycket symptom, sen plötsligt en dag mår man jätteilla. En vacker dag går illamåendet över, då oroar jag mig för det. Så det är en bra övning redan nu, hur det än går, att försöka arbeta bort oron, för annars kommer du fortsätta oroa dig när du plussat ;) (jag skriver när, för det tror jag verkligen att du kommer göra)

    Det ska bli jättespännande att höra hur det går :) När har du TD? 
  • JOHA80
    Cyanea skrev 2015-09-08 17:30:13 följande:
    Bra! Det är allt du kan göra. Sen blir man orolig till och från, det är inget att göra åt det, det är vad vi lärt oss från den här erfarenheten. Jag kan säga att jag blivit orolig varje gång det förändrats något under graviditeten - vilket det gör mycket. Ena dagen har man inte så mycket symptom, sen plötsligt en dag mår man jätteilla. En vacker dag går illamåendet över, då oroar jag mig för det. Så det är en bra övning redan nu, hur det än går, att försöka arbeta bort oron, för annars kommer du fortsätta oroa dig när du plussat ;) (jag skriver när, för det tror jag verkligen att du kommer göra)

    Det ska bli jättespännande att höra hur det går :) När har du TD? 
    Ja du har rätt, det är farligt att ge sig hän åt oro och överanalyserande, det är lätt att fastna i en negativ spiral.

    Tack för peppen! Jag är rädd för att hoppas för mycket, men samtidigt märker jag att det ju är det jag gör.. Testdag är den 17:e och BIM på lördag eller söndag tror jag.. 
Svar på tråden Ruvar - symtom