Hej!
Testade positivt igår kväll med nummer 4! Känns galet, kul, läskigt!
En fyra är ändå en för mycket enligt normen. Det är inte så att jag väntar mig massa glädjerop från min omvärld.
Här kan vi dela frågor, tankar och känslor.
Jag har pojke född -06, pojke född -07 och flicka född -12.
Killarna har en annan pappa och bor bara hos oss varannan vecka. Så varannan vecka är vi fem och varannan tre. Nu sex st! ???? 
Grattis, ja...visst är det skönt att komma hem!
Igår klockan 20.02 kom våran prinsessa ut.. fort gick det och lite dramatiskt i slutet. Men nu är hon äntligen här.
Nu är vi på väg hem från BB. Ska bli skönt att få sova i sin egen säng och landa lite ????
[/
Mina bröst har blivit så stora att det har varit riktigt obehagligt omjag inte får pumpa ur dom...hade gärna låtit bli om jag ska vara ärlig.
Ja, den där latentfasen med oregelbundna värkar...som jag upplevde det. Dock blev mina regelbundna efter en stund. Men hade jag inte blödd så hade jag varit hemma länge. Och vem vem hur det hade gått då.
[quote=76720495][quote-nick]lima76 skrev 2016-06-17 23:01:30 följande:[/quote-nick]
Vad fint namn! Härligt att ni fått komma hem och så skönt med lite lugn de första dagarna.. jag har alltid haft mkt mjölk också och av den anledningen inte velat pumpa utan låta det ställa in sig efter bebisen, har samlat sympatimjölken istället och fryst in av.
Jag är nog i en latensfas, har haft mer blodblandat slem och också bara blod, pratat med förlossningen (aldrig börjat så här för mig innan) och det är väl bara att vänta. Har en del värkar som känns men inte så regelbundet än. Fast med de sista två var det inte heller regelbundet när vi åkte in och då var jag ändå öppen 7 och 6 cm så det är kanske verksamma värkar ändå..
Njuter lite av lugnet iaf, funderar på om jag ska gå och sova eller försöka få igång det mer nu..Skönt ändå att det äntligen händer ngt..
Super skönt o vara hemma ????
Vi får några Xtra dagar själv men vår nyfödda tills syskonen och våra föräldrar kommer hit :)
Har dock glömt bort hur mkt de ammar... bröstvårtorna är så ömma :/
Min lilla guldklimp är snart fyra veckor. Det känns så avlägset att jag oxå varit gravid när ni skriver om sammandragningar och annat. På ett sätt känns det som om guldklimpen alltid varit med oss och inte bara fyra veckor.
Förlossningen gick bra. Typ likadan som de övriga. Värkarna startade på tidiga kvällen. Denna gång såg vi dock till att köra iväg barnen till barnvakten på en gång istället för att vänta för att se om det verkligen var allvar och sedan köra iväg dem mitt i natten. På tidiga morgonen tittade guldklimpen ut efter fem timmar på förlossningen.
Det har varit lite kämpigt med amningen men nu börjar det gå bättre. Det går även bättre med syskonen. Det är fyraåringen som fortfarande tycker det är jobbigt med ett syskon. Mycket gråt och arga utbrott... Jag hoppas det blir bättre snart.
Grattis till er andra som fått era barn! 
Och lycka till förre som fortfarande väntar! 
Igår klockan 20.02 kom våran prinsessa ut.. fort gick det och lite dramatiskt i slutet. Men nu är hon äntligen här.
Nu är vi på väg hem från BB. Ska bli skönt att få sova i sin egen säng och landa lite ????
Det blev en lång helg för oss :D Lämnade barnen hos min bror på fredagskvällen, mest pga en känsla och också för att jag hade en del onda värkar och blodiga, slemmiga flytningar. natten till lördag tyckte jag att det gjorde mer ont och efter att ha pratat med fl körde vi in vid halv fem på morgonen. Blev inskrivna och fick pencillin-droppet (mot gbs). Sen var det som att jag bara slappnade av och allt stannade upp. Vi sov rätt länge, jag i sängen och mannen i stolen bredvid och jag var bara så himla himla trött och sömnig. Vid lunch hade ingenting mer hänt, öppen 3-4 och en bit av tappen kvar. Så vi tog en lång promenad för att få igång det igen. Kom tillbaka och blev kollad; ingen förändring.. Barnmorskan föreslog att vi skulle åka hem och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Vi åkte hem men redan i bilen hem kände jag att värkarna blev längre och mer intensiva. Kom hem vid halv sex, duschade och vankade och vid nio åkte vi in igen. Öppen 5 så vi fick stanna. Sen gick jag runt i rummet med tensen och tog värk efter värk i två timmar. Hade tänkt duscha eller bada men hittade inte ngn paus i värkarna och vågade inte ta av tensen eftersom den fungerade så bra. Visste ju inte heller om det verkligen hände ngt säkert så vid 23 bad jag bm att kolla. Tanken var att om inget mer hänt skulle jag duscha en stund. men jag var öppen 8-9 och allt var mjukt och redo. Jag märkte på barnmorskan också att hon diskret började plocka fram det som behövdes för utdrivning och insåg att det inte var så långt kvar ändå. bebisens hjärtljud var lite höga så det bestämdes att de skulle sätta skalpelektrod istället och då började vattnet sippra och vi kunde se att han bajsat i vattnet. tror de tog hinnorna 00.13 och jag fick direkt krystvärkar som jag skulle försöka motstå eftersom bm kunde känna en kant kvar.. De frågade om jag ville ha lustgas men jag tackade nej och fortsatte med tens och andning. Försökte andas ner bebisen. Ett två tre kom huvudet och sen fick han stå ut en värk till innan han roterade och kom ut med axlar och kropp. Det sa plopp när allt vattnet kom ut samtidigt. Den känslan, när det är gjort, man har överlevt och man hör bebisens första skrik. Helt underbart! Han föddes 00.22 på söndags morgon så om inte jag hade stressat iväg under latensfasen hade jag haft en ganska identisk förlossning som de senaste två. Tror jag var stressad dels över gbs-en och dels över att kanske inte få en plats på fl. Så riktiga förlossningen tog ju egentligen bara från halv sex till halv ett, med 3,5 timme på fl..
En liten bristning på en slemhinna annars ingenting. Jag är så glad att det är över, att allt gick bra och att jag vågade helt utan medicinsk smärtlindring! Det blev en helt annan närvaro utan lustgasen.
Och vi fick en helt ljuvlig liten gosse på 3860 gram och 52 cm.
När hans storasystrar kom upp på eftermiddagen för att hälsa på kändes det som att jag skulle gå i sönder av lycka och kärlek nästan.
Tittade precis på klockan och insåg att om 4 minuter fyller min lille gosse 48 timmar <3
Är så skönt att vara hemma igen!
Det blev en lång helg för oss :D Lämnade barnen hos min bror på fredagskvällen, mest pga en känsla och också för att jag hade en del onda värkar och blodiga, slemmiga flytningar. natten till lördag tyckte jag att det gjorde mer ont och efter att ha pratat med fl körde vi in vid halv fem på morgonen. Blev inskrivna och fick pencillin-droppet (mot gbs). Sen var det som att jag bara slappnade av och allt stannade upp. Vi sov rätt länge, jag i sängen och mannen i stolen bredvid och jag var bara så himla himla trött och sömnig. Vid lunch hade ingenting mer hänt, öppen 3-4 och en bit av tappen kvar. Så vi tog en lång promenad för att få igång det igen. Kom tillbaka och blev kollad; ingen förändring.. Barnmorskan föreslog att vi skulle åka hem och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Vi åkte hem men redan i bilen hem kände jag att värkarna blev längre och mer intensiva. Kom hem vid halv sex, duschade och vankade och vid nio åkte vi in igen. Öppen 5 så vi fick stanna. Sen gick jag runt i rummet med tensen och tog värk efter värk i två timmar. Hade tänkt duscha eller bada men hittade inte ngn paus i värkarna och vågade inte ta av tensen eftersom den fungerade så bra. Visste ju inte heller om det verkligen hände ngt säkert så vid 23 bad jag bm att kolla. Tanken var att om inget mer hänt skulle jag duscha en stund. men jag var öppen 8-9 och allt var mjukt och redo. Jag märkte på barnmorskan också att hon diskret började plocka fram det som behövdes för utdrivning och insåg att det inte var så långt kvar ändå. bebisens hjärtljud var lite höga så det bestämdes att de skulle sätta skalpelektrod istället och då började vattnet sippra och vi kunde se att han bajsat i vattnet. tror de tog hinnorna 00.13 och jag fick direkt krystvärkar som jag skulle försöka motstå eftersom bm kunde känna en kant kvar.. De frågade om jag ville ha lustgas men jag tackade nej och fortsatte med tens och andning. Försökte andas ner bebisen. Ett två tre kom huvudet och sen fick han stå ut en värk till innan han roterade och kom ut med axlar och kropp. Det sa plopp när allt vattnet kom ut samtidigt. Den känslan, när det är gjort, man har överlevt och man hör bebisens första skrik. Helt underbart! Han föddes 00.22 på söndags morgon så om inte jag hade stressat iväg under latensfasen hade jag haft en ganska identisk förlossning som de senaste två. Tror jag var stressad dels över gbs-en och dels över att kanske inte få en plats på fl. Så riktiga förlossningen tog ju egentligen bara från halv sex till halv ett, med 3,5 timme på fl..
En liten bristning på en slemhinna annars ingenting. Jag är så glad att det är över, att allt gick bra och att jag vågade helt utan medicinsk smärtlindring! Det blev en helt annan närvaro utan lustgasen.
Och vi fick en helt ljuvlig liten gosse på 3860 gram och 52 cm.
När hans storasystrar kom upp på eftermiddagen för att hälsa på kändes det som att jag skulle gå i sönder av lycka och kärlek nästan.
Det blev en lång helg för oss :D Lämnade barnen hos min bror på fredagskvällen, mest pga en känsla och också för att jag hade en del onda värkar och blodiga, slemmiga flytningar. natten till lördag tyckte jag att det gjorde mer ont och efter att ha pratat med fl körde vi in vid halv fem på morgonen. Blev inskrivna och fick pencillin-droppet (mot gbs). Sen var det som att jag bara slappnade av och allt stannade upp. Vi sov rätt länge, jag i sängen och mannen i stolen bredvid och jag var bara så himla himla trött och sömnig. Vid lunch hade ingenting mer hänt, öppen 3-4 och en bit av tappen kvar. Så vi tog en lång promenad för att få igång det igen. Kom tillbaka och blev kollad; ingen förändring.. Barnmorskan föreslog att vi skulle åka hem och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Vi åkte hem men redan i bilen hem kände jag att värkarna blev längre och mer intensiva. Kom hem vid halv sex, duschade och vankade och vid nio åkte vi in igen. Öppen 5 så vi fick stanna. Sen gick jag runt i rummet med tensen och tog värk efter värk i två timmar. Hade tänkt duscha eller bada men hittade inte ngn paus i värkarna och vågade inte ta av tensen eftersom den fungerade så bra. Visste ju inte heller om det verkligen hände ngt säkert så vid 23 bad jag bm att kolla. Tanken var att om inget mer hänt skulle jag duscha en stund. men jag var öppen 8-9 och allt var mjukt och redo. Jag märkte på barnmorskan också att hon diskret började plocka fram det som behövdes för utdrivning och insåg att det inte var så långt kvar ändå. bebisens hjärtljud var lite höga så det bestämdes att de skulle sätta skalpelektrod istället och då började vattnet sippra och vi kunde se att han bajsat i vattnet. tror de tog hinnorna 00.13 och jag fick direkt krystvärkar som jag skulle försöka motstå eftersom bm kunde känna en kant kvar.. De frågade om jag ville ha lustgas men jag tackade nej och fortsatte med tens och andning. Försökte andas ner bebisen. Ett två tre kom huvudet och sen fick han stå ut en värk till innan han roterade och kom ut med axlar och kropp. Det sa plopp när allt vattnet kom ut samtidigt. Den känslan, när det är gjort, man har överlevt och man hör bebisens första skrik. Helt underbart! Han föddes 00.22 på söndags morgon så om inte jag hade stressat iväg under latensfasen hade jag haft en ganska identisk förlossning som de senaste två. Tror jag var stressad dels över gbs-en och dels över att kanske inte få en plats på fl. Så riktiga förlossningen tog ju egentligen bara från halv sex till halv ett, med 3,5 timme på fl..
En liten bristning på en slemhinna annars ingenting. Jag är så glad att det är över, att allt gick bra och att jag vågade helt utan medicinsk smärtlindring! Det blev en helt annan närvaro utan lustgasen.
Och vi fick en helt ljuvlig liten gosse på 3860 gram och 52 cm.
När hans storasystrar kom upp på eftermiddagen för att hälsa på kändes det som att jag skulle gå i sönder av lycka och kärlek nästan.
Det blev en lång helg för oss :D Lämnade barnen hos min bror på fredagskvällen, mest pga en känsla och också för att jag hade en del onda värkar och blodiga, slemmiga flytningar. natten till lördag tyckte jag att det gjorde mer ont och efter att ha pratat med fl körde vi in vid halv fem på morgonen. Blev inskrivna och fick pencillin-droppet (mot gbs). Sen var det som att jag bara slappnade av och allt stannade upp. Vi sov rätt länge, jag i sängen och mannen i stolen bredvid och jag var bara så himla himla trött och sömnig. Vid lunch hade ingenting mer hänt, öppen 3-4 och en bit av tappen kvar. Så vi tog en lång promenad för att få igång det igen. Kom tillbaka och blev kollad; ingen förändring.. Barnmorskan föreslog att vi skulle åka hem och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Vi åkte hem men redan i bilen hem kände jag att värkarna blev längre och mer intensiva. Kom hem vid halv sex, duschade och vankade och vid nio åkte vi in igen. Öppen 5 så vi fick stanna. Sen gick jag runt i rummet med tensen och tog värk efter värk i två timmar. Hade tänkt duscha eller bada men hittade inte ngn paus i värkarna och vågade inte ta av tensen eftersom den fungerade så bra. Visste ju inte heller om det verkligen hände ngt säkert så vid 23 bad jag bm att kolla. Tanken var att om inget mer hänt skulle jag duscha en stund. men jag var öppen 8-9 och allt var mjukt och redo. Jag märkte på barnmorskan också att hon diskret började plocka fram det som behövdes för utdrivning och insåg att det inte var så långt kvar ändå. bebisens hjärtljud var lite höga så det bestämdes att de skulle sätta skalpelektrod istället och då började vattnet sippra och vi kunde se att han bajsat i vattnet. tror de tog hinnorna 00.13 och jag fick direkt krystvärkar som jag skulle försöka motstå eftersom bm kunde känna en kant kvar.. De frågade om jag ville ha lustgas men jag tackade nej och fortsatte med tens och andning. Försökte andas ner bebisen. Ett två tre kom huvudet och sen fick han stå ut en värk till innan han roterade och kom ut med axlar och kropp. Det sa plopp när allt vattnet kom ut samtidigt. Den känslan, när det är gjort, man har överlevt och man hör bebisens första skrik. Helt underbart! Han föddes 00.22 på söndags morgon så om inte jag hade stressat iväg under latensfasen hade jag haft en ganska identisk förlossning som de senaste två. Tror jag var stressad dels över gbs-en och dels över att kanske inte få en plats på fl. Så riktiga förlossningen tog ju egentligen bara från halv sex till halv ett, med 3,5 timme på fl..
En liten bristning på en slemhinna annars ingenting. Jag är så glad att det är över, att allt gick bra och att jag vågade helt utan medicinsk smärtlindring! Det blev en helt annan närvaro utan lustgasen.
Och vi fick en helt ljuvlig liten gosse på 3860 gram och 52 cm.
När hans storasystrar kom upp på eftermiddagen för att hälsa på kändes det som att jag skulle gå i sönder av lycka och kärlek nästan.
I morse 04.29 föddes våran lilla prins. Vi mår bra men blir litr omtumlande.
Kom in till fl vid 01.40 med värkar och blödning. Va öppen 4 cm. Bada å andades igenom värkarna.
Bm kände att hinnan var stor å pga att hon inte kunde känna huvudet gjorde de ett ul där de upptäckte att han låg i säte. Så blev bråttom till OP.
Men nu är han här hela 3088g å 50 lång. Världens finaste. <3