Polisanmäla 12 åring?

Den andra pojkens föräldrar är bästa vänner med 12 åringen föräldrar och pratar bara gott om denna 12 åring.

Så jag känner att vi nu kan förstöra relationen mellan våra söner.

Är det någon som vet vad soc gör sen? Räcker det med en anmälan till polisen och de kontaktar soc?

Jag tror verkligen inte att min son ljuger. Han har aldrig ljugit om någon sånt här förr.

Vet någon om polisen kommer förhöra min son?

Ja jag ska kontakta den andra pojkens föräldrar och göra en anmälan imorgon.

Vet inte varför någon anmälde mig? Är väl inte så konstigt att man vill veta lite innan man anmäler?

Fick ju dessutom veta detta ikväll

Som vanligt är folk väldigt dömande på detta forum. Det är väl klart att man blir chockad och kanske inte kan tänka helt klart vid en sån här händelse?

Har pratat med pojkens föräldrar nu och de väckte sin son som menar på att min son ljuger.

Har läst de flesta inlägg nu så ska svara lite.

När ens 7åring kommer och berättar detta så slutar ens hjärna halvt att fungera. Vad ska man göra? Vem ska jag kontakta? Hur kommer detta bli? Finns det någon chans att min son ljuger osv? 

Jag hade inte vetat om detta länge när jag skrev här för råd. Istället får man bara massor med skit kastat i ansiktet.

Jag FÖRSTÅR att det är fel och hemskt men jag har aldrig råkat ut för detta så jag vet inte hur jag ska tänka eller reagera.

När jag försökte prata med min son syntes det att han skämdes och inte ville prata om det. Han berättade att 12åringen ville att de skulle suga av honom för då "skulle de vara sveriges modigaste killar". Den andra pojken hade då haft munnen i snoppen min inte slutit om med läpparna. Vi pratar knappast om sånt hemma så det anser jag gör min son trovärdig när han kan beskriva så tydligt. Han sa att han hade "smitit" därifrån och sen kom han hem och berättade för sin pappa.

Efter att ha läst era svar kontaktade jag den andra pojkens föräldrar. De var spektiska men jag förklarade att vi ser allvarligt på det och att jag inte kan ignorera det vilket de förstod. Men deras son nekade ju. Men jag tror verkligen inte att min son ljuger om det. Iallafall så tyckte föräldrarna att vi skulle prata med 12åringens föräldrar imorgon. Vad tycker ni? Jag tycker också det är bättre att polisen utreder och jag inte lägger mig i det. För jag fattar ju att 12 åringen kommer neka också.

Borde man prata med skolkuratorn? För nu är jag rädd att min son blir utstött på skolan (ja vad hemsk jag är)

Borde jag bara anmäla imorgon? till polisen, vart ska jag vända mig på soc?

Jag ser att många ger olika svar, vad gäller egentligen?

Uppdatering

Jag träffade den andra pojkens föräldrar på skolan idag. Vi åkte tillsammans till polisen och gjorde en anmälan. Polisen skulle anmäla till socialtjänsten. Så får vi se vad som händer.

Även om jag vet att jag gjort rätt så har jag enorm ångest.

Hej

Hjärnan är bra lustig. Jag mår väldigt dåligt över detta och är orolig för vad som kommer hända.

Ena stunden tänker jag att jag gjort fel. Nästa känner jag att det är rätt.

jag lider med föräldrarna som kommer få denna anmälan nu och hoppas att allt kommer gå bra för dem. Jag förstår att det inte behöver vara något fel i hemmet och att detta kan vara en engångsföreteelse men tänk om det finns fler barn? Eller om pojken eskalerar?

Jaja, anmälan är gjord och vi ska prata med rektorn under dagen så de kan hålla lite koll på pojkarna.

Hoppas så att det kommer lösa sig bra för alla inblandade. Jag vill verkligen inte göra någon illa om det tyvärr kommer bli så för denna familj nu :(

Vi skulle inte kontakta dem sa polisen. Så det blir nog en chock för dem :(

Jag har alltså kontakt med den andra sjuåringens föräldrar. 12 åringen och hans föräldrar vet jag inte ens vilka de är.

Nu hoppas jag såklart också på att min son ljuger men jag tror verkligen inte det. Att min son börjar dra upp det manipulativa 12 åringen sagt tvivlar jag på att han kan hitta på själv.

Allt han sagt låter bara inte som något man hittar på i den åldern.

Bara vi föräldrar.

Grustag. Du är väldig negativ. Hur tycker du att jag skulle agerat?

Skulle jag anta att min son ljuger och låta de vara?

Ännu en uppdatering. Det hela visade sig vara sant. Himla tråkigt!

Jag blev uppringd av den utsatta pojkens föräldrar. De hade berättat för pojkens mormor och morfar. Så pappan sa att morfarn var väldigt arg och att han var påväg till 12 åringen. Jag försökte få dem att lugna honom eftersom polisen sagt att vi inte skulle lägga oss i. De skulle försöka. Pappan ringde upp mig lite senare, då hade de varit där alla med morfarn som hade sagt till 12 åringen "jag vet vad du gjorde igår" och där hade sanningen kommit fram. 12 åringen mamma var helt förstörd. De ringde mig nyligen och berätta detta. Vad som händer nu eller hur detta påverkar utredningen vet jag inte. Men pojken och 12 åringen har visst spenderat mycket tid ihop så vem vet om mer saker har hänt. Men det kommer väl isåfall komma fram inom en snar framtid.

Jag är glad att jag agerade. Mest för den utsatta pojkens skull. Jag lider enormt med 12 åringens familj och jag är så stolt över min son.

Jag ska träffa den utsatta pojkens föräldrar senare så förhoppningsvis får jag mer klarhet i allt då.

Annars så är föräldrarna väldigt tacksamma att detta kom fram.

Det är en tragisk händelse som nu (förhoppningsvis) var en engångsföreteelse. Jag hoppas givetvis att 12 åringen gjorde detta för första gången och ja, han förstår att det är fel men man kan ju hoppas att han inte förstår konsekvenserna av detta. När jag tänker såhär så tycker jag synd om pojken (han blev trots allt påhoppad av en arg morfar) han var såklart inte beredd på detta och lika för mamman som tydligen blev väldigt ledsen och förvånad.

Tänker jag att detta har hänt fler gånger och att vi nu stoppat en framtida våldtäktsman /pedofil? Så tycker jag inte lika synd om honom utan känner mest ilska. Min hjärna har lite svårt att bestämma sig för vad den ska tycka/tänka/känna.

Vad gäller offret så vågade han tillslut erkänna för sin morfar och pappa men sa att det bara hänt en gång (upp till polis/soc) att avgöra vidare.

Under konfrontationen så hade 12 åringen iallafall börja med att säga att offret och min son hade kommit med idén. (Vilket såklart inte köper)

Kurator för pojkarna är kontaktad. Skola, polis och socialtjänst vet om detta så förhoppningsvis kommer de förutom från oss föräldrar få stöttning och hjälp.

Mer än detta vet jag inte och vi får se hur lång tid det tar för polis/socialtjänst att höra av sig.

Min son verkar inte ha tagit någon skada. Vi har inte pratat mer om detta eftersom polisen sa att vi inte skulle det. Han har varit glad och sitt vanliga jag idag och även lekt med offret.

Japp, jag är stolt över att min son vågade berätta. Annars vet man ju inte om detta fortsatt och även eskalerat.

Jag vill tacka alla i tråden för råd och stöttning. Det är lätt att säga vad som ska göras när man inte sitter i situationen själv. Jag har aldrig haft en sån stark ångest och hjärnan spelade mig ett spratt känns det som.

Tack!

Nej alltså. 7 åringen känner ju denna 12 åring. Så gör även 7 åringens föräldrar. Mamman till offret berättade alltså för sin mamma och pappa. Pappan (morfarn åt offret) blev tokig och de åkte hem till 12 åringens familj.