Ångest över sovande

Min spontana tanke här är väl hur extremt svårt ni kommer få det, den dagen hon ska sova i sin egen säng i sitt eget rum... Lite väl mycket daltande.

Varför det? Min äldsta sov tillsammans med oss tills han var 6,5. Hans lillebror tills han var nästan 5,5. Att börja sova egen säng i eget rum var så odramatiskt det kunde bli. De gick och la sig, somnade och så var det inte mer med det. Ibland kommer de traskade när de drömt något läskigt, eller för att de vill ha sällskap när de vaknar runt 5-snåret och vill mysa. Sover du själv helt ensam? Om du inte gör det, klarar då du inte att sova själv?

Men gud, blev du så kränkt av mitt inlägg? Du behöver inte så försvara dig så utförligt. Jag talar av erfarenhet av vad jag sett och hört från vänner och bekanta. Tack för ditt besvär, lite överdrivet och ingående förklarat dock.

Kränkt? Nej. Du skrev ett okunnigt och oerfaret svar till TS som jag svarade på. Att tycka det är trivsamt att sova tillsammans med människor man älskar är högst naturligt. Som sagt skulle jag tippa på att även du gör det. Majoriteten av världens barn gör just detta och har gjort i alla tider.

Ännu en trångsynt människa. Du kan alltså helt omöjligt förstå att det inte går till på samma vis i alla hem? Eller att alla moment inte håller i alla hushåll? Är det okunnigt att sitta på en annan erfarenhet? Om du anser det, och inte kan tänka dig att tänka utanför din egen fyrkant, så bör du söka hjälp i ett helt annat ämne.

Ta och läs dina egna inlägg och ta en funderare över vem som är inskränkt och inte kan tänka utanför ramarna. Jag har inte någonstans sagt att man SKA samsova. Jag tipsar ts om lösningar eftersom DERAS familj gillar att samsova. DU däremot är tydlig med att det ts gör är fel. Du lägger fram din personliga värdering som en allmän sanning. Och ja, det är okunnigt. Du kommer dessutom med helt obefogad påhopp på mig som person.

Nu tror jag inte att din dotter är otrygg i föräldrasäng om hon sover gott hela natten, men vi tillhör också den skara som gillar att samsova om samsover länge så förstår dina tankar.

Vi har tre barn i åldern 2 till snart 8 år och samsov med alla tre till förra sommaren. Nu förtiden samsover vi enbart med vår yngsta, men inte helt ovanligt att både en och två storebröder gör oss sällskap under natten. Går lite i perioder.

Hur som. Vi har löst platsfrågan genom att bredda vår dubbelsäng med vanliga sängar efter behov. När vi sov med tre barn hade vi en 90-säng på ena sidan och en 120-säng på andra. Skulle det kunna vara en lösning? Att ni får plats med ytterligare en säng bredvid er dubbelsäng?

Ett annat alternativ kan ju vara att skaffa en madrass till dottern som hon kan sova på i vardagsrummet tillsammans med dig och lillebror.

Om ni har en hel bäddmadrass och den inte är för nerlegad så kan man sova på tvären. Då får ju den som sover vid gaveln en vägg på ena sidan och ingen risk att ramla ur.

Lite spridda tankar från en annan mamma som gillar samsovning .

Lillebror sover i vagga eller på dig? Kan han inte göra det i sängen också, vaggan i sovrummet? Risken att ramla ur är väl inte mindre i soffan?

Finns ju spjälsängar att sätta ihop med dubbelsängen, då kan han ligga bredvid dig utan risk att ramla ut.

Jag tycker inte heller det låter som att storasystern skullle känna sig undanskuffad men det måste ju vara bättre för dig både att kunna sova i sängen och att slippa ångest.

Du har helt klart inte alls förstått vad jag ville ha sagt till ts. Tygla ditt humör och lägg inte näsan i blöt om du inte blivit tilltalad. Natti natti.

Vad är det att inte förstå? Du är väldigt tydlig i inlägg #2. Det du skriver är fel. Man daltar inte med små barn för att man ger dem närhet och man får inte extremt svårt att få dem att sova i egen säng för att man samsovit relativt länge. Ditt påstående blir inte mer riktigt för att du svarar med spydiga kommentarer. Svara sakligt om du har några argument och skippa de personliga påhoppen om du vill behålla något slags trovärdighet.

Vad är det att inte förstå? Du är väldigt tydlig i inlägg #2. Det du skriver är fel. Man daltar inte med små barn för att man ger dem närhet och man får inte extremt svårt att få dem att sova i egen säng för att man samsovit relativt länge. Ditt påstående blir inte mer riktigt för att du svarar med spydiga kommentarer. Svara sakligt om du har några argument och skippa de personliga påhoppen om du vill behålla något slags trovärdighet.

Jag tycker du ska lägga ner din ångest bums;) Ert äldsta barn är så pass gammalt att hon till och med kan komma knallandes  till dig om det skulle vara något. Om hon är nöjd finns det ingen anledning att ligga jämte henne om du vill eller behöver göra något annat. De växer upp och skulle hon inte vara trygg visar hon det:)