Tjugo års otrohet

Skit i A! 
Visst kan man tro att det ska kännas bättre om precis varenda detalj är uppe, men dels kan du aldrig veta det helt, de kanske ändå inte säger precis allt trots att ni tar ett möte. Hur känns det då? Och om de verkligen gör det, hur kan du ändå vara säker på att det var allt? Nej, nu har det passerat mycket tid, du har flyttat, börjat på ett nytt liv. Du behöver inte lägga mer energi på A och det som varit. Jag antar du gärna hade sett henne i ögonen och hon då skulle tvingas "erkänna", men det kommer inte läka något i alla fall och det tror jag att du vet. Spara din energi till positiva saker i stället. Det kommer du må bättre av.

Att mannen föreslog det kanske bara var ett desperat försök att visa att han själv inte är så genomrutten, men det är han ju/var han ju. Det kan han inte sopa under mattan har han än beter sig nu. 

Jag har inte läst alla inlägg i denna långa tråd, så jag kanske inte borde uttala mig... Men min spontana reaktion är att din (ex)man nästan verkar skylla på den han varit otrogen med? Han föreslår att ni tillsammans ska åka dit och konfrontera henne? Och han har fått avsmak för henne pga alla "biverkningar" i form av skilsmässa och separation mm som det har lett till för honom? Har han insett att det är HAN SJÄLV som valt att vara otrogen...?

Jag tror att du snart kommer ha vant dig lite mer vid att bo själv och att du kommer att uppskatta att kunna komma vidare nu när du inte är fast i det förflutna längre. 2016 blir ditt år! :) 

(Får jag förresten fråga vad du vill ta reda på genom att konfrontera henne? Du kanske har svarat på det redan, och jag menar inget illa genom att fråga. Jag försöker bara sätta mig in i din situation och undrar vad jag själv hade velat fråga den andra kvinnan.)

Håller med det som skrivs i inlägget av "du är stark".

Det handlar nog lite om att se i hennes ögon vad som är sanning/ lögn av vad min man sagt och även att höra hennes version. Samtidigt att se om hon är så jävla tuff som hon utger sig för att vara. När det gäller min man så har han hela tiden tagit på sig skulden alltså bedyrat hur oskyldig A är. Han har till 99% tagit insinativ till date osv. Jag blir otroligt arg bara jag skriver det nu. De flesta som varit med om liknande som jag har ser fram emot en konfrontation. Det blir liksom ett avslut.

Har de som sett fram mot konfrontationer mått bättre av det efteråt?

Absolut, åtminstone de vänner och bekanta som jag kommit i kontakt med. Det blir liksom lättare att lägga allt bakom sig. Det blir helt enkelt att avslut som jag skrev. Min fd svägerskas man hade en älskarinna, alltså min mans bror (verkar ligga i släkten) mycket långt ifrån där de bodde. Älskarinnan satte sig på tåget och åkte alla de milen för att besöka frun och lägga korten på bordet. Min fd svägerska och min mans bror lyckades hålla ihop äktenskapet tre år efter att allt uppdagats men är alltså skilda idag. Svägerskan tyckte det var det bästa som hänt med hela historien att hon fick träffa och prata med älskarinnan. Kan tillägga att det är 20 år sedan det hände men hon har aldrig kommit över själva sveket.

Jag har en last, helt enkelt ett begär som jag inte kan sluta med och nu måste jag dela det med er. Jag går in på FB massor varje dag och kollar A:s öppna sida. Kollar foto på henne och följer hennes liv så mycket jag kan. Kollar även hennes väninnor samt hennes vuxna barn ibland. Jag vet att det är sjukt men jag är väl sjuk i min situation. Jag är helt besatt av detta. Jag har ändå lyckats begränsa tittandet betydligt. Första månaderna gick jag in dygnet runt flera ggr i timmen. Nu går jag in max tio ggr/dag men det är ändå för mycket. Ska försöka dra ner så småningom men det är såå svårt. Hela mitt livs beteende har förändrats totalt och jag hatar det. Det är bara jag själv som kan göra något åt det, jag vet.

Du är inne i en övergångsperiod. Du kommer att kunna sluta så småningom.

Kanske det är detta du behöver för att älta lite grann. Att sluta är nog svårt. Men om du skulle begränsa och säga att du får snoka på FB endast kl 22-22:30 varje dag, så minskar du tiden iallafall. Kom också ihåg att det som skrivs på FB inte är hur verkligheten ser ut, det är bara den lyckliga glättiga ytan (för de flesta) så du förstår väldigt lite om personen utifrån hennes FB.

Tack Pepp och Mia. Jo jag har ju verkligen kunnat minska ner på besöken och det är absolut bra tips att sätta av en tid varje dag just för detta. Det blir ungefär som tipsen vi fick från familjerådgivningen att avsätta en tid varje dag för mig att få ställa frågor och så småningom försöka glesa ut det mer o mer. Nu avsätter vi en tid i veckan på förmiddagen då vi träffas för att jag ska få älta eller bearbeta som min psykolog kallar det. Ibland har jag inte orkat med frågor då har jag istället haft högläsning ur boken "Att gå sönder och bli hel igen" När det gäller FB så verkar A begränsa sig lite, möjligen misstänker hon att jag är inne och läser. Jag går dock in och tittar på foto av henne ganska ofta tyvärr.