Rädd för graviditet

Hej!

Jag var 18 år när jag blev gravid och idag är min käre son redan 4 månader. Jag var LIVRÄDD om jag kan säga så. Det jag var mest rädd för var förlossningen, jag trodde inte att jag skulle kunna trycka ut en hel bebis genom ett sånt litet hål, hur klarar man det liksom??

Rädslan gick över när jag var nära förlossningen, då kände man liksom att man ville känna smärta och bara få ut den där bebisen. Jag var väldigt trött på att vara gravid men nu i efterhand så saknar jag det något enormt mycket!

Jag kan inte säga någonting om förlossningen då jag tyvärr fick göra kejsarsnitt då han la sig i säte. Nu är jag jätteledsen att jag inte fick uppleva en normal förlossning men det viktigaste är ju att bebisen kommer ut frisk och fin. 

Försök att tänka på vad det är du får utav det, du kommer att förändras på något sätt men det är så värt det!

Lycka till! :)

Självaste graviditeten är ju påfrestande för kroppen och psyket, när du väl närmar dig förlossningen så kommer du vara så trött på att vara gravid, du känner dig som en val, du är trött på att inget i garderoben passar och du har en sån stor längtan efter att få se hur det lilla pyret ser ut så tillslut kommer du mer eller mindre längta efter smärtan, ibland så kände jag efter så mycket så att jag inbillade mig att jag hade fått värkar, haha! Jag var SÅ himla rädd inför förlossningen så jag visste som sagt inte vart jag skulle ta vägen, det viktigaste är att du berättar att du är rädd för din sambo/barnmorska/vän så att du får prata om det, det är en stor grej som händer i livet och tänk på att vi är gjorda för att föda fram ett barn, du klarar det! :D