• Snufflan

    Rädd för graviditet

    Hej

    Jag vill ha barn inom något år. Lever i en stabil relation och har bra ekonomi. Vi vill skaffa barn och skulle jag bli gravid nu så skulle min sambo bli glad. Men jag har ett problem. Är livrädd för graviditeten.

    Jag är rädd för kroppens förändringar. Foglossning, viktuppgång, slapp hud. Jag är rädd för att ha ett barn i min mage. Men också rädd förvaret föda. Alla risker som finns. Och rädd för komplikationer som framfall och inkontinens.

    Framför allt är jag rädd för att föda ett sjukt barn. I mun familj finns psykiska sjukdomar (inte jag). Sjukdomar såsom schizofreni. Och andra psykiska sjukdomar som lett till självmord. Min sambos mamma födde sitt första barn som dog efter några veckor. Så gravt CP-skadad att om överlevt varit tvungen att leva med sond och 24/7 övervakning. Hans bror föddes med Aspbergers syndrom. Jag och sambon är friska, men med tanke på dessa gener är jag livrädd att sätta ett barn till världen som kan vara handukappad eller psykiskt sjukt.

    Jag är rädd för allt med en graviditet, allt. Jag har tänkt på adoption men känner inte 100% rätt för det. Jag är själv adopterad, så det är inte något fel med det (ja jag vet min "riktiga" familjs historia)

    Någon som känt samma sak?

    Eller känner igen sig på någon punk?

  • Svar på tråden Rädd för graviditet
  • Snufflan

    Det är ju verkligen ingen garanti att man kan få barn. Har alltid tänkt att jag nog är fertil men dock har jag sådan oro för att förda ett sjukt barn.

    Önskar jag visste hur allt skulle bli så jag kunde bestämma hur jag skulle göra.

    Grattis Cyanea till din graviditet. Hoppas allt går bra.

  • Snufflan
    emeliienicole skrev 2015-09-26 19:46:43 följande:

    Hej!

    Jag var 18 år när jag blev gravid och idag är min käre son redan 4 månader. Jag var LIVRÄDD om jag kan säga så. Det jag var mest rädd för var förlossningen, jag trodde inte att jag skulle kunna trycka ut en hel bebis genom ett sånt litet hål, hur klarar man det liksom??

    Rädslan gick över när jag var nära förlossningen, då kände man liksom att man ville känna smärta och bara få ut den där bebisen. Jag var väldigt trött på att vara gravid men nu i efterhand så saknar jag det något enormt mycket!

    Jag kan inte säga någonting om förlossningen då jag tyvärr fick göra kejsarsnitt då han la sig i säte. Nu är jag jätteledsen att jag inte fick uppleva en normal förlossning men det viktigaste är ju att bebisen kommer ut frisk och fin. 

    Försök att tänka på vad det är du får utav det, du kommer att förändras på något sätt men det är så värt det!

    Lycka till! :)


    Grattis till bebisen!

    Jag har funderar, väg och tänkt. Kanske för mycket?

    Jag tror att det är helt fantastiskt när allt är över men är så rädd för vägen dit. Är rädd för att jag aldrig kommer våga skaffa barn och därför aldrig få bli mamma :(
Svar på tråden Rädd för graviditet