Kvinnor, är ni s k dramaqueens?

Lite som drottningen. Jag orkar inte göra en höna av en fjäder, men visst händer det att jag kommer på mig själv med att överreagera. Då försöker jag bromsa, backa och erkänna överreaktionen. Att skratta åt sig själv och medge sina brister funkar nästan jämt.

Vet killar som funkar så också även om det enligt min erfarenhet är lite vanligare bland tjejer att driva smågräl för långt. Känns dock mer som en mognadsfråga än en genusfråga.

Haha! Så sant! Frågan är för vem det är oväntat. För den som aldrig tycker att den gör fel kan ju någon annans högst motiverade reaktion kännas oväntat.

Men även om den gör det (som andra svarat och jag håller med om) så är frågan intressant. Epitet som dramaqueen och primadonna, eller varför inte kärring eller fjolla råkar inte bara kunna användas för mindre smickrande egenskaper hos såväl män som kvinnor. De råkar också ha ett ursprung i kvinnliga roller och uppfattas av de flesta som extra förlöjligande om en man.

Man kan säga hur mycket man vill att man personligen uppfattar dramaqueen som ett könsneutralt ord, men att queen har en feminin grundbetydelse är ofrånkomligt. Det avslöjar ändå att vi ofta använder kvinnoepitet för att förminska andra människor oavsett kön.

Kan någon komma på lika många och vanliga manliga epitet som används för båda könen i förminskande syfte, så vore jag glad att bli motbevisad.

Ang. trådstartsfrågan tror jag dock att det är lättare för kvinnor att medge dramaqueenegenskapen hos sig själva i någon mån, men svårare för män trots att flera av oss förmodligen upplevt att även den finns även där (fast inte lika vanligt förekommande). Varför är det i så fall så, när flera här anser att begreppet kan användas om både män och kvinnor, måntro?

Intressant med fjolle. Det hade jag inte hört förr. Det som kvarstår är ju det neutrala/positiva "kärring" blivit vanligt som ett skällsord, liksom den ursprungligen neutrala yrkestiteln "primadonna" när det avser någon som har primadonnefasoner.

Bög har du ju rätt i men när det används som skällsord finns väl ofta en antydan om kvinnlighet, svaghet, fjollighet inbäddat.

Det är förstås både intressant vilken innebörd ordet haft ursprungligen och vilka värderingar vi lägger i det idag. Varken drama eller drottning är ju negativt i sig, men placerat i vardagssituationer finns ju en uppenbar signal att just kvinnor överdriver (negativa) upplevelser i vardagen. Det tycker jag är tråkigt och ordvalet lägger skulden hos kvinnan även i fall där någon annan mycket väl kan vara medskyldig men tror sig vara eller vill verka vara offer för en dramaqueen.

Ser användandet av ordet dramaqueen som ett fegt sätt att slippa ifrån sakfrågan iaf när det används i en debatt.

Ordvalet lägger skulden hos den som anklagas för att vara dramaqueen... Det hade varit en bättre formulering.

Jag skulle i en diskussion vara försiktig med att ge någon ett epitet överhuvudtaget som får personen att känna sig förminskad. Då går den lätt i försvar och möjligheten att förstå varandra motverkas. Skulle jag faktiskt tycka att personen är någon som överdriver ofta tror jag knappast jag når fram till den bättre av den får kritik för ett negativt personlighetsdrag som jag tycker mig se.

Så svaret på din fråga är att jag förmodligen skulle tänka "Herregud, vilken överreaktion", men det jag skulle be personen förklara är hur den upplever situationen och varför den blir så upprörd. Att vilja förstå varandra istället för att peka finger åt överreaktioner är oftast mer konstruktivt.

Sedan ska jag inte förneka att ordet dramaqueen finns i mitt ordförråd, och att jag använder det när man pratar generellt eller skämtsamt. Tycker dock det är viktigt att vara medveten om att kopplingen nedsättande uttryck och kön, så att man inte lurar sig att kvinnor är ett överreagerande släkte. Det är lika destruktivt som att se män i allmänhet som känslomässiga analfabeter som inte kan se skillnad på en rationell reaktion och en överreaktion. Vi är nog alla lite av varje oavsett kön.

Vad bra. Hörde för mitt inre kommentarer i stil med "Men sluta vara en sådan dramaqueen!", men bra att du inte är någon som uttrycker sig så. Att prata OM ordet och fenomenet utbrott tycker jag är helt ok, så inget ont om temat för tråden. Skulle dock själv ställt frågan till både män och kvinnor om jag varit TS.

Allt gott, nu måste jag verkligen sova, så sambon slipper några dramaqueenfasoner vid frukostbordet.