Tänker jag fel?

Jag tror att många förhållanden och i synnerhet par runt 40 hamnar i den situation som ni har gjort och jag kan säga att jag är själv där till och från men vi jobbar också på det.

Frustrationen gör att man hamnar i diskussioner, försvarsställningar, humörsvängningar mm och diskussionerna blir långt ifrån konstruktiva. Jag började för snart ett år sedan att kommunicera med min fru via mejl och sms efter flera års strandade diskussioner kring vårt sexliv. 

Fördelen med att skriva är att båda parter kan tygla känslor och uttrycka sig på ett mer harmoniserat sätt. Vi har faktiskt fått ett mycket mer aktivt sexliv. Vi hade väl en kort svacka för ett litet tag sedan på nytt men vi har nu efter våra digitala samtal haft betydligt letare att även kommunicera verbalt. Det finns alltid förklaringar kring avtagande lust med stress, barn sömlöshet mm. Försök att vara lyhörda för varandra och jag tycker definitivt att du gör rätt att kommunicera per skrift. Mitt tips är att ta det varsamt, låt henne tänka efter utan att stressa eller forcera så får ni förhoppningsvis fram komplikation och konklusion.

Jag kan berätta att jag började för ett tag sedan skriva roliga sms med sexfantasier till min fru. Jag var osäker på om hon skulle ta illa vid sig eller känna sig otillräcklig med tanke på hennes prydhet. Men jag kan säga att jag blev mycket positivt överraskad över motreaktionen. Vissa av fantasierna förblir fantasier men en del har redan blivit verklighet och en del kommer säkerligen infrias inom kort. Hon skrev faktiskt ett sms på sin lunch idag om vad hon önskade testa på mig i sexväg och jag satt själv med kollegor på lunch och var på väg att ramla av stolen. Hade vi diskuterat detta i sänghalmen så hade hon inte vågat prata eller bara blivit stött. Men nu verkar hon istället mer på och även tar större kommando i sängen vilket jag uppskattar enormt. Finns det hopp för mig så finns det för dig och många andra.

Och vad är din reflektion?

Jag kan bara instämma och känner igen det själv. När man väl lyckats diskutera ämnet så blir det någorlunda bra i någon vecka och sedan så är man in i ekorrhjulet igen. Jag själv pendlar ständigt från att leva på hoppet till att vara uppgiven och likgiltig.

Jag kan hålla med Anders 386 att lusten är en svår ekvation hos många kvinnor men även män. Men den finns där och den finns där för att väckas till liv. Det finns en vilja hos alla människor. 9/10 av tillfällen så är det jag som tar initiativet och det beror inte endast på att jag är styrd av kåthet och lust. Många gånger eftersöker jag närhet och enbart att hålla om min fru och där emellan någonstans så väcks lusten och inte minst för henne. Jag är övertygad om att den kan vara dubbelriktad om det finns tillräckligt med vilja och lite jävla anamma i ett förhållande.

Amen.