Hej allihop!
Tänkte hoppa in här om det är ok!
Väntar första barnet, enligt appen 24/6, och har ett par missfall i bagaget så har först nu börjat fatta detta trots att jag plussade för en vecka sedan. Läste att det var fler här i samma situation och tänkte att det kan vara kul att följas åt! Kan ju inte riktigt prata om det med andra än...
Jag tänker som många andra, att oro är en stor del av den här första tiden. Själv försöker jag att ha ett positivt fokus och ser fram emot mitt vul 11/11, men lyssnar gärna på andras orostankar om det behövs. Förhoppningsvis sitter vi och pratar barnvagnar och delar magbilder allihop om ett tag! Kram
Vad kul att höra, Ankissen!
Ska vi sammanfatta detta med att vi diskuterar ALLT som hör till en graviditet i tråden, och inser att det är helt frivilligt att hänga här?
Så kan vi alla bli glada och vara en bra och stöttande tråd igen?
High five på det?
Jag mådde jättedåligt i början när jag väntade barn nummer två. Det gick så långt att jag fick panikångest och deppiga känslor som satt i de första veckorna. Denna gång har jagat bättre. Kanske för att denna lilla är en hoppsan och jag redan har två barn. Denna lilla bär inte med sig allas förväntningar på samma sätt som tvåan fick göra. Denna är bara glädje och bonus.
Är det nån mer än jag som går runt med förhöjd temp? Min tycks ligga runt 37,6 på dagen, vilket är nästan en grad högre än normalt, när jag har 36,7. Undra på att jag är så trött...
Har invandrare gått upp nåt i vikt? Jag är på 6+1 eller 6+2 och har ökat två kilo.
Fick en tid för VUL den 11/11 hos mvc, gu vad nervös jag blev plötsligt! Kommer vara i vecka 8 då.
Fortfarande knappt några symtom nu i vecka 7..
Elenius, försök att hålla hoppet uppe! Det behöver inte betyda någonting. Håller tummarna!
Ankissen och frestelsen, jag beklagar verkligen! Vet exakt hur tungt sådant är att genomlida, och känner med er <3
Hej, jag var med i tråden, men lämnade för mf, MEN visade sig att det inte var det fast rejäla blödningar, så såg dem något och nu efter flera VUL, senast idag så ser allt bra ut och hjärtat slår.
så är i v. 8+2 och det känns ofattbart, ett mirakel via IVF.
Någon mer än jag som inte tänker göra några av dessa tester alls? Dels så är jag 31 och därmed ingen risk pga min ålder att få ett barn med tex downs syndrom. Sen så vill jag under inga omständigheter riskera missfall. Plus att jag har väldigt svårt att se att barnet i vår familj skulle vara mindre välkommet om det hade något handikapp. Nu har inte jag super bra koll på vilka åkommor testerna kan se men det finns ju även de som ingen kan ha en aning om innan födseln så man kan ju aldrig vara säker på ett friskt barn.
Dömmer absolut inte er som vill göra tester och så. Vi tänker alla olika och jag undrar mest om det finns någon annan som tänker som jag