• forsyne

    Junibebisar 2016

    Hej alla! Jag har gått lite valet och kvalet om/när jag skulle hoppa in här. Dels vågar jag inte riktigt tro på att den här graviditeten verkligen ska gå vägen, och dels har ju den här tråden varit lite "berg-och-dalbana". Jag får se hur aktiv jag är.

    Jag är iallafall 37. Det här är min första graviditet. Efter att ha försökt sen 2012, genomgått utredning för barnlöshet, operationer mot endometrios, kemiskt klimakterium, och, slutligen, ivf-behandling är vi äntligen gravida. Men det är lite svårt att tro på det.

    Jag är i v8+4 och bf är 5 juni.


    frestelsen skrev 2015-10-30 11:08:40 följande:

    Kan ni ge er nu!!! Kan nån SVARA om de får ont i magen vid över ansträngning???. Orkar inte skriva inlägget en gång till, de finns någonstans mellen tjafsen...


    Jag passar på att svara dig också. Jag känner igen mig mycket väl. Jag har ett ganska tungt jobb, och när jag har pass då jag går och lyfter extra mycket så får jag som extra växtvärk, skulle jag säga. Tror det främst är ligamenten som spökar, men det är obehagligt. Jag kan knappt gå i rask takt utan att det gör ont, så träna är det absolut inte tal om att göra. Gick en del längre rundor innan vi började med ivf-behandlingen, men inte mycket sen dess.
  • forsyne
    En del av oss skrev 2015-11-06 13:24:04 följande:

    Fast det är klart kvittar svaret ett föräldrapar så kanske fosterdiagnostik kan väljas bort, men i mitt fall bla som skulle välja ett avbrytande om det skulle visa på en grav avvikelse/dödlig/allvarlig skada missbildning eller Sowns syndrom så är det ju något annat.


    Jag kommer väl ångra att jag ger mig in i det här... Men jag tog illa vid mig av dina kommentarer, och jag kan säga precis varför. Sen om du förstår det är en annan sak. Alla har rätt till sin åsikt, men man måste förstå att den bara gäller en själv. När du börjar kalla andra ansvarslösa så har du passerat en gräns, men det verkar inte du förstå. Jag är 37 år, och det här är min första graviditet. Jag tillhör antagligen riskgruppen, och skulle kunna få kub, även om jag måste resa en bit eftersom mitt landsting inte erbjuder det alls, till någon.

    Vi kommer dock med största sannolikhet inte göra kub. Varför? För att det inte har betydelse för oss. Vi skulle aldrig gå vidare med ett fostervattenprov eller moderkaksprov. Du kan tycka att det är ansvarslöst, men jag tycker inte det är din rätt att kalla mig det. Som vi har kämpat för att få det här barnet skulle vi aldrig välja att inte behålla det, såvida vi inte blir tvungna till något pga fel som gör att barnet skulle dö kort efter förlossningen osv.

    Jag har full förståelse för att andra personer gör andra val, och jag skulle aldrig döma dem för det, även om det inte är det beslutet jag skulle ta. Vi har alla våra olika historier som gör att vi tar de besluten vi tar. Och det är vi själva som måste leva med dem.
  • forsyne
    En del av oss skrev 2015-11-06 23:35:42 följande:

    Forsynd: är 40+ och väntar mitt första barn. Hur ska du upptäcka om barnet du väntar har något då som gör att de kan dö efter förlossningen som du skrev?

    Det var kanske fel ordval att skriva ansvarslöst men jag undrar verkligen man avstår när möjligheten finns? Läst om 22-34 åringar som fått genomgå FVP eller MKP pga hög sannolikhet som 1:2 . Jag personligen skulle inte våga avstå och spela rysk roulette. Hellre ett FVP och få en fullständig kromosomanalys genomförd och veta helt säkert hur det är än att gå orolig hela gravidtitetn och oroa sig för olika kromosomavvikelser kanske helt i onödan.


    Enligt min bm så syns (de flesta? många?) allvarliga sådana fel vid rul. Har till exempel barnet ingen hjärna så ser man det då. I en sån situation har man inte så många val. Men hade det "enbart" rört sig om Downs är det en annan sak för oss. Kanske naivt? Men jag kan inte veta säkert att vi någonsin skulle kunna bli gravida igen, och vi vill ha barn. Jag skulle ha svårt att ta den risken.

    Grejen är att du säger att det finns personer som "fått" genomgå fvp eller mkp pga hög sannolikt. De har inte fått genomgå. De har valt det själva. Man får en sannolikhetskalkyl och sen väljer du själv vad du gör med den. Hur många av dem gjorde fvp eller mkp som inte visade några fel? En jag känner via en ivf-grupp gjorde precis mkp eftersom kub visat på hög sannolikhet. Mkp visade helt okej. Hon ångrade att de gjort kub eftersom hon då oroat sig i onödan. Eftersom vi inte skulle göra mkp så skulle vi ha siffrorna i huvudet hela graviditeten utan att veta sanningen. Vi hade planer på att ändå göra kub, men kom fram till att det inte är tillräckligt säkert för att säga oss något.

    Jag förstår att du vill veta. Jag har också ett stort kontrollbehov och vill veta precis vad som ska hända. Men som jag ser det så är hela grejen med att skaffa barn att spela rysk roulette. Man kan aldrig veta säkert vad som händer. Visst, du vet svaret på just de kromosomavvikelserna, men allt annat man inte kan testa? Min man har adhd, och jag vet att risken är stor att vårt barn också har det, men det är inget jag kan veta förrän senare. Det är lätt att stirra sig blind på de här kromosomavvikelserna eftersom det är sånt som man kan kontrollera. Men det är bara en del av allt, och jag jobbar på att acceptera hur lite man ändå kan ha kontroll över i allt det här.
  • forsyne
    2013januari skrev 2015-11-06 19:51:30 följande:

    Väl talat.. Riktigt bra skrivet!


    Tack.
  • forsyne
    En del av oss skrev 2015-11-07 07:33:53 följande:

    Grejen är den att allt syns inte på RUL heller, förutom stora saker som avsaknad av hjärna och inre organ etc, men jag gör ju fosterdiagnostik för att se på kromosmerna och det syns inte på RUL.

    Oftast väljer man inte. Gör man KUB och nackspalt är bredare än 2.0-2.5 mm och eller hög sannolikhet för trisomi 13,18 eller 21 på 1:200 så rekommenderas man genomföra ett FVP eller MKP och det gör dom allra flesta i det läget. Det är ingen försäkran att bara för man inte tillhör någon risk-kategori att allt är grönt. Läst om åtskilliga relativt unga mammor nu, betydligt yngre än mig som fått dåliga siffror på KUB och 50/50 har också fått veta det svåra och ta beslut. Det rlr sig inte bara om Downs syndrom utan om trisomi 13 eller 18, ALD, triple x och alla möjliga saker. Jag vill inte gå en hel graviditet och undra och oroa mig och få reda på at mitt barn har något när möjlighet finns att få reda på det under graviditeten och iaf utesluta det som kan uteslutas, ett hundratal kromsomavvikelser samt trisomi 13,18 och 21.

    Vi hoppas slippa ett avbrytande men i värsta fall blir det så. Tursamt nog har jag inga svårigheter att bli gravid så skulle vi vara tvugna att ett fruktansvärt tungt och svårt beslut att avbryta så kommer vi göra ett nytt försök då vi också vill ha ett barn, men inte till vilket pris som helst, vi är 40+ sambon lite yngre men vi vet våra egna resurser, har egna erfarenheter hur det är att leva med tex en förståndshandiakkad och det är inte lätt och inte få gehör för sina rättigheter. Bara se inslaget på nyheterna om den lilla 6 åriga flickan som inte kan klara sig utan assistans i skolan men ändå inte får någon. Det är helt sinnes. Jag vill inte utsätta mig att inte få något skydd för mitt barn om jag väljer att behålla ett sjukt barn. Och varför välja att sätta ett sjukt barn till världen som har ett sådant stort hjälpbehov av omvårdnad 24/7 resten av sitt liv även när föräldrarna inte finns i livet senare som gamla. Ett downs barn blir inte vuxen utan är barn hela livet, har själv växt upp med en förståndshandikappad halvbror som idag är 50+ och han är fortfarande som ett barn och är inte självgående.


    Hur var det, du skulle genomgå fullständig analys för kromosomavvikelser? Är det då något du betalar själv? Jag har läst lite igår och idag, och vad jag förstår så gör man generellt inte en fullständig analys vid fvp, utan det är 13, 18 och 21 man kollar. Det innebär i så fall att det ändå "bara" är dem man får svar på. Och det är som sagt enbart kromosomavvikelser man får veta något om.

    Självklart väljer man alltid själv. En läkare kan rekommendera, men det är alltid ditt eget beslut. Ingen kan tvinga dig till att göra fvp. Jag hittade en artikel på Helsingborgs sjukhus hemsida, som jag tyckte var väldigt bra på att ta upp för- och nackdelar, och förklara vad det är för information man får.

    www.helsingborgslasarett.se/patientinformation/graviditetforlossningefterforlossning/patientinformationgraviditetochforlossning/fosterdiagnostiklangversion.4.f28dd911df9a7649680009021.html

    Jag kan förstå att du tycker att man ska reflektera över riskerna i alla åldrar. Kanske rör det sig ibland om en ungdomlig naivitet, men det kan också vara att man tittar på sannolikheter och bedömer att risken är tillräckligt låg. Det kan vara en medveten avvägning.

    Ett litet tips (helt orelaterat), när det gäller att citera på Familjeliv. Jag har märkt att du tar bort sista klammern i quote-koden, vilket gör att familjeliv inte kan tolka det som ett citat. Om du ser till att behålla den så blir det mycket enklare att läsa dina inlägg, och skilja på vad du skriver och vad den du citerar skriver.
  • forsyne
    Wildlings skrev 2015-11-07 09:21:56 följande:

    Jag tror vi måste se att barn med downs syndrom kan kännas hemskt och skrämmande för vissa men inte alls för andra. Människor väljer att adoptera just barn med downs syndrom för dom vill ha just dom barnen. Jag tror vi måste vara öppna för att vi har olika förväntningar, tankar och drömmar om föräldraskap. Varje måste ta ett beslut rätt för den familjen och vi kan inte döma för att andra tar ett annat beslut.

    Vi kan väl vara överens i tråden att vi gläds med varje mammas graviditet. Om det för den mamman inte spelar någon roll, om de är glada över sitt barn oavsett så vill jag vara glad med den mamman.


    Precis så!
  • forsyne

    En del av oss:

    Jag väljer att inte citera dig, då inlägget skulle bli lite långt.

    Jag skulle aldrig döma dig för de beslut du tar. De är baserade på din bakgrund, och det är inget jag kan sätta mig in i. Och jag förstår absolut att du med dina erfarenheter skulle ta samma beslut oavsett ålder.

    Jag har ingen liknande erfarenhet i min familj/närhet, så jag kan inte göra mina val utifrån det. Den mesta erfarenhet jag har av personer med funktionsnedsättningar är de som jobbar på vårt jobb. De behöver en del stöd hemma, men klarar ändå att sköta sitt jobb och sig själva till stor del.

    Så skönt att du och din sambo är överens. En nära vän till mig hade en oerhört pressad situation kring kub. Hennes mans bror har tydligen kraftig downs, och mannen ville absolut inte behålla barnet om det skulle visa på kromosomavvikelser. Som tur var var allt okej, så det var inte ett beslut de behövde ställas inför. Jag är tacksam att jag och min man har samma åsikt.

    Det som din platta verkar ta bort är det sista på koden. Det ska stå [/quote] (om detta syns som det ska). Din platta lämnar bara [/

  • forsyne
    En del av oss skrev 2015-11-07 14:52:06 följande:

    Forsyne vet inte hur man fixar det utan att quate försvinner, det är min platta helt enkelt.


    Vill du så är det bara att skriva dit det så det står [/quote] och inte [/ på slutet.
  • forsyne

    Ugh. Idag mår jag så illa. Hela veckan har jag känt mig bra och undrat om illamåendet börjat försvinna, och så idag är det tillbaka igen. Är det för att det är helg och man är sämre på att följa matrutiner? Och vi är bjudna på middag hos svärmor. Jag vill bara ligga i soffan.

    Apropå att berätta för folk. Vi är i en lite annorlunda situation. Eftersom jag har opererats ett par gånger, och vi har gjort ivf, så vet i princip alla på jobbet om det. Folk började fråga typ veckan efter vi satte tillbaka embryot. Det är inte optimalt, men svårt att hålla hemligt på en arbetsplats där skvaller sprids snabbt.

    Igår tyckte jag det var dags att fixa större jobbarbyxor. Jag har inte kunnat knäppa mina på flera veckor. Jag gick in på lagret och sa att jag behövde nya byxor, och hon visade mig omedelbart mammabyxorna. Vi har inte berättat för henne, och hon har inte sagt något till oss, men hon visste tydligen. Ingen aning vem som berättat. Det är så det funkar på vårt jobb.

    Vissa personer (till exempel personalchefen) är så glada för vår skull att man nästan blir orolig för att behöva berätta för dem om något skulle gå fel.

  • forsyne
    En del av oss skrev 2015-11-08 20:39:52 följande:

    Tack snälla, behöver er för att fixa detta och jag ber verkligen om ursäkt för mitt hemska humör, fattar inte varför jag blir så för jag gillar inte mig själv så.


    Stor kram till dig! Vi håller alla tummar för att det ska gå vägen den här gången! Har de inte lyckats hitta en förklaring till alla dina mf/ma? Finns det inget ytterligare att göra? Förstår att det är en fruktansvärt jobbig situation. <3
Svar på tråden Junibebisar 2016