Hej! Vill gärna vara med här! Är i vecka 17, BF 17/6. Har RUL om ca 2 veckor. Ett barn sedan tidigare, tyvärr med ett funktionshinder. Så jag är aningen mer nervös denna gång, och kommer därför att få ett extra UL längre fram i graviditeten. Finns det någon BF-lista längre bakåt i tråden? Har inte hunnit läsa igenom så mycket än.
Går in i v 20 imorgon, hade en liten blödning i v 14 och i v 17, men va så lite att de bara kom på pappret när jag torka mig. Nu är jag lite rädd att börja blöda eftersom bm sa att man skulle ringa gyn eller förlossningen bara av småblödningar.
Jag har moderkakan i framvägg, dock inte långt ner. Jag är förstföderska och är i slutet på vecka 20, känner honom varje dag. Inte utanpå än dock.
RUL idag, allt såg bra ut och moderkakan hade som tur var växt uppåt. (Har också äntligen kunnat känna några små "puffar" i magen) Nu bör det inte finnas några hinder för vanlig förlossning. Inför undersökningen hade maken sagt sig inte vilja veta könet, medan jag ville veta. Efter att ha gått igenom allt av undersökningen var jag sen så lättad så jag glömde fråga!
Nytt BF-datum fick vi också, 13 juni, så nu hoppade vi plötsligt in i vecka 20!
Idag fick jag både se och känna med handen lillen i magen!! :) första gången. Gick in i vecka 21 igår och har moderkakan i framvägg så trodde det skulle dröja.
Hej allihopa,
Jag har precis funnit den här tråden. Jag är tjugo år och fick reda på att jag var gravid i vecka 18 (fast på gynakuten sade de att jag var i v.14-16 men veckan därpå fick jag reda på att jag var i v. 19+ 2 dagar så jag måste alltså ha varit redan i vecka 18 när det upptäcktes. Jag är nu i vecka 24 + 5 dagar och väntar en son. Det är min första graviditet.
Jag har alltid haft extremt oregelbundna menstruationer sedan jag fick den första gången vid tretton års ålder o de har alltid kommit med 3-6 månaders mellanrum mellan gångerna. När jag var ca 17/ 18 år fick jag vid ett vaginalt ultraljud reda på att jag har PCO. Det tydliga pärlbandet utav omogna äggceller syntes tydligt på ultraljudsskärmen. Jag är dock mycket smal o har alltid varit. Hur som helst, när mensen då uteblev o jag inte hade några andra symptom (magen var fortfarande platt vid nyår dessutom) reagerade jag inte förrän jag tyckte att magen började kännas hård på ett sätt jag inte upplevt förut.
Jag har alltid tyckt att abort verkar läskigt så jag ville bara inte. Särskilt inte så sent som det var när jag fick reda på det. V. 14-16 hade låtit sent nog. Sedan började jag tänka på bortadoption men det känns inte som att jag skulle kunna klara av det heller känslomässigt. Nu närmar sig ju förlossningen och jag är rädd för den. Gråter nästan bara av att tänka på det. Inte har jag hunnit fixa något heller.
Jag vore väldigt tacksam för tips och råd och om någon kunde sammanfatta det viktigaste som har skrivits i tråden.
Påhopp och moralpredikningar undanbedes, de hjälper ändå inte.
Magen börjar bli märkbart större nu, och jag börjar fundera på vårjacka... Hur gör ni andra? Var kan man köpa bra gravidkläder? Köpte en del förra omgången som jag har kvar, men är ju kul med nåt nytt. Enda stället jag känner till är H&M, och där har jag handlat det mesta eftersom jag vill kunna prova innan köp.
Tack alla ni som svarat på funderingen, är ju märkligt att det inte finns mer utbud i de fysiska butikerna! Tyvärr har jag samma storlek som min make, annars hade det ju varit smidigt att sno en jacka av honom den korta tid det gäller! :) Zalando och Bon Prix verkar ju vara några av de nätbutiker som har bäst utbud för gravida, ska in där och kika. Får väl räkna med att ungefär hälften åker tillbaka i retur, men när den minimala avdelningen på H&M sällan uppdateras känns det som ett måste.
Sängproblem! Vi har ett nest sen tidigare som vi tänker använda den här gången också. Problemet är att det ska få plats i en 180 säng som även ska rymma mamma, pappa och storasyster på 18 månader... Känner inte att det är läge att försöka flytta över storasyster till egen säng än av flera olika anledningar. Har inte hunnit fundera mer än att vi får offra ena nattduksbordet för att skjuta in sängen mot väggen, låta nestet vara innerst och sedan jag (för säker samsovning inte låta spädbarn och barn ligga bredvid varandra), därefter storasyster och pappa som får agera dörrstopp på slutet så att ingen trillar ner.
Misstänker att det kommer att bli ganska trångt.. Hur gör ni andra som också har syskon i samma säng? Kan man "sätta fast" en 90-säng bredvid kanske?
vad gäller samsovning eller inte är det så klart varje familj som själv vet vad som är bäst för just dem! Hade själv tänkt ha första barnet i nest i spjälsäng, men hon var väldigt tydligt de första månaderna med att hon bara sov på eller precis bredvid mig (hur jag än försökte lägga ifrån mig henne var det som om hon hade nån inbyggd radar som reagerade när jag flyttade bort henne från mig). Och när man ammar är man plötsligt väldigt lättväckt, och är vaken kanske varannan timme ändå, så jag för min del kände mig säker med att ha henne i nestet bredvid mig. Sen har man vant sig och dottern sover fortfarande allra bäst i vår säng och när hon märker vår närvaro (det är väldigt mysigt också, mitt i all trängsel!)
Ska fundera vidare på sängproblemet, vi har vår hittills oanvända spjälsäng i rummet, får kanske se om den kan komma till användning trots allt!