Junibebisar 2016

Jag har så väldigt lite symptom, det känns oroligt. Cirka vecka 5+3 nu och de enda symptomen är dålig hy (kan man ju ha ändå), och extra kissnödig. En liten aning ömma bröst ibland men inte hela tiden. Har under mina tidigare graviditeter haft mer symptom än såhär. Om allt är bra är det ju guld såklart att känna såhär lite. Ultraljud om 6 dagar, känns så långt tills dess...

Hur tänker ni ang att berätta på jobbet? Jag vill egentligen inte berätta än på flera veckor (går in i v 7 imorgon) men om jag mår mer illa än vad jag redan gör kommer jag nog vara tvungen. Har långa pass i informationsdisk som redan känns tuffa. Samtidigt är vi underbemannade så vill inte ställa till besvär.

Så tänkte jag också, tills illamåendet slog till riktigt ordentligt ;)

När slog illamåendet till för dig? När kan man börja "förvänta sig" att illamåendet kommer som ett brev på posten? 

Jag har ingen aning om vad ett privat ul kostar här i krokarna men antar att det är några kronor.. Det är väl bara att ta en dag i taget och verkligen hoppas på att allt går vägen. Vi har nog bestämt oss för att inte göra något kub-test. Vi har inga några kromosomförändringar i släkten och jag har åldern på "rätt" sida (är snart 25). Det skulle kosta 1500 att göra ett kub-test i vårt landsting och det är vi inte beredda att betala (om vi inte av någon anledning blir rådda av bm att göra det).

Det är bara att som sagt ta en dag i taget och vänta till v 18-19 när det är dags för rul :P Men oj, vad långt fram det är!!!

Någon som har något kul förslag på hur man kan berätta för familjen om bebisen? Funderar på att berätta på fredag då alla vi syskon ska hem till föräldrarna på middag. Hade egentligen tänkt vänta längre men det var ett sånt bra tillfälle plus att det är skönt att slippa låtsas må bra när jag bara "vill" kräkas och sova.

Funderar oxå på om jag borde berätta för chefen. Känner mig lite falsk.