Syskon eller inte?

Jag är mamma till en fantastisk pojke på 2,5 år. Älskar honom mer än allt men kan inte påstå att jag tycker att bebis och småbarnstiden varit enkel. Att han dessutom är ett barn med mycket stor egen vilja som väldigt tidigt börjat trotsa gör det inte lättare. Flera gånger i veckan blir jag så arg på honom att jag inte vet var jag ska ta vägen, försöker verkligen att inte visa det men ibland så rinner det bara över. Många gånger har jag funderat över hur jag egentligen är som mamma eftersom jag inte klarar att ständigt hålla mig lugn och pedagogisk när det är krig om varenda liten sak som ska göras.  

Nu när 3-årsdagen börjar närma sig så funderar jag mer och mer över det här med syskon. Jag vill verkligen att min lilla kille inte ska vara ensambarn utan att han ska ha ett syskon att växa upp tillsammans med men samtidigt så vet jag inte om jag kommer att palla med det igen.

Finns det någon mer som funderar i de här banorna och hur tänker ni?

Jag vet att det är en begränsad tid men när det är jobbigt känns det ändå oändligt länge.