Syskon eller inte?

Jag har en son som är nio år nu och syskonsuget har fortfarande inte riktigt infunnit sig. Han var väldigt intensiv som liten. Absolut inga diagnoser, inte så, men väldigt "med i matchen". Frustrerad över saker han inte klarade av, väldigt målmedveten och nyfiken och lite lillgammal nästan.
Så vi har liksom haft fullt upp med honom och med allt annat man vill ha i sitt liv såsom en bra relation med sin partner, tid för jobb,  tid att umgås med vänner, tid för träning och sånt samt även möjlighet att göra resor tillsammans.

Själv har jag tre syskon och innan jag fick barn var det 100% självklart att jag också skulle ha fler. För jag ansåg att det var väldigt viktigt med syskon och att det kan finnas saker man lär sig genom syskonskapet som är svåra att lära sig på annat sätt. Men eftersom hela syskongrejen hänger på att JAG verkligen också vill ha fler barn så faller det. För jag vet inte om jag vill det. Och jag vill inte riskera att förstöra något som faktiskt är väldigt bra idag.

Alla har sin plats, vi är en extremt välfungerande liten trio och vi har jättekul ihop. Nu tror jag inte att det skulle bli "förstört" om vi fick en bebis men den bebisen ska i så fall vara precis lika efterlängtad av båda oss föräldrar som vår son var när han blev till och jag känner inte riktigt att vi är där ännu.
Kanske kommer den känslan imorgon eller om ett halvår eller så uteblir den. Och då är vi i så fall väldigt nöjda med vår familj som den ser ut.

Du ska strunta helt i vad andra säger och gör. Känns ingen stress över att det ploppar ut syskon till höger och vänster. Du och din man är ansvariga för er familj och ni ska göra precis så som ni känner.