Hur hjälper eran bonusförälder till?

Lynxaras skrev 2015-10-07 20:03:48 följande:

Hej

Jag är väldigt nyfiken på hur eran bonuspappa eller bonusmamma hjälper till, jag är själv tvåbarns mamma separerad från barnens pappa men ny sambo sedan snart 6år.

Han vägrar betala mat den veckan barnen är här, antingen betalar jag för honom med som han tyckte eller så äter han ej med oss.

Nu har vi gjort så att jag handlar bara till barnen och mig, vi äter aldrig ihop.

Han sa att han betalar andra veckan mat för han ska minsann inte behöva betala för mina barn, vi kan då tillägga att jag jobbar med mkt resor o är i regel borta ca 4 dgr av barnfritt veckan,

Skulle aldrig komma på tanken att hjälpa till med tvätt, har jag lagat mat som ör till mig o barnen även honom så är det typ min sak att plocka och diska.

Han jobbar bara natt ledig tre nätter i veckan Max, 3+3 schema om ni fattar :)

Där emellan har han hockeyträning eller som i kväll åkte han o tittade på hockey vi mötte han i trappen inte sagt nåt, men HAN blir arg för att jag blir arg o ej vill prata i trappen när barnen är med. Observera att vi ej setts alls sen i sön em.

Jag skjutsar barn fram o tbx till skolan varje dag, jag tvättar jag lagar mat, går på hockeyträningar och bandytärningar med ena sonen och jumpa med den andra sonen dör emellan jobbar jag själv 100 %, reser i jobbet.

Går upp 5.15 varje morgon för att hinna och hemma allt från 17-20...

Medan i dag när jag kom hem var diskmaskinen full, soppåse stod i hallen man möter mannen som bara vaknade kl 16 o drog iväg på en gång, jag kommer med t barn två kassar mat och trötta barn o ryggsäckar , och det är jag som är dum förmåga tycker det är dåligt att bara dra innan vi kommit hem o framför allt i te sagt till..

Därför vill jag gärna höra era erfarenheter om bonusfamiljer i hopp om att det inte ska vara såhär?

Varannan vecka får jag verkligen leva helt själv och barnen känns mest som do. Stör honom, fatta det har gått 6 år.

Han har aldrig varit med på något i skolan eller på förskolan, lucia avslutningar samtal,inte ens mer än ca 2-3 gånger när vi precis träffats var han med och hämtade.

Hjälp mig och visa hur det kan och bör vara...

Varför är du ihop med honom?

Han lagar sin mat själv hoppas jag så han inte äter av maten du lagar och handlar?

Nä allvarligt hur orkar du dela livet med en sådan människa alls?

Antingen så är man väl en familj eller så är man inte det. Som jag ser det verkar du bo ihop med ett vuxet barn det förstår jag inte hur man orkar alls.

Nu har jag ingen bonusförälder här till mitt barn men jag är uppvuxen med mina småsyskons pappa inser vilken lyx och förmån jag haft som fick denna man som styvpappa/ bonuspappas. Han är fortfarande min pappa och jag är 35 och de skilde sig när jag var 9. Han tog hand om alla oss barn vi var alla hans även om bara två var hans biologiska. Vi har investerad blod svett och tårar i varandra och kärlek. Jag vet att han älskar mig ännu och att han älskar min dotter. Att han skrattar åt hur lik mig mitt barn är och åt hur lik jag är honom själv trots att vi inga blodsband delar men vi är lika och tänker mkt lika inte så konstigt när han fostrat mig och diskuterat allt möjligt i livet med mig, kramat mig och skällt ut mig efter notor. Förklarat hur fantastiskt jag är och hur hum i duvudet jag ibland uppfört mig. Allt med kärlek i grunden.

Skulle aldrig kunna dela mitt liv med någon som inte kan ge det där till mitt barn. Skulle aldrig dela livet med ett vuxet barn.

Vanja skrev 2015-10-16 16:08:05 följande:

Jag ser inget problem i att ett barn kan älska flera vuxna o även dom barnet. Man kan inte få för mycket kärlek. Nu var min riktiga pappa mindre intresserad av oss tyvärr så han tyckte väl bara det var skönt att "slippa undan". Min riktiga pappa var väl lite svartsjuk nån gång kanske på relationen vi hade med bonuspappan men det var ju självvalt. Bonuspappan fanns där jämt, i alla väder o det gjorde inte min pappa. Hade han däremot vårdat relationen bättre så tror jag absolut inte att vår relation med bonusen hade påverkat den alls. Det blir vad man gör det till. Och vill tillägga att min bonuspappa mådde dåligt över vår relation till den riktiga pappan. Vi förtjänade bättre enligt honom och ingen hade nog varit gladare än han om vi haft en bra relation till vår far.

Så resonerade min pappa också. Han kunde aldrig förstå hur man som förälder kan skita i sina barn alls.

Han kom inte in i vår familj med något krav på att vi skulle kalla honom pappa eller se honom som en pappa. Men han blev pappa med tiden. Jag var 5-6 år och riktigt arg när han flyttade in. Innan de bodde ihop så var jag trevlig och snäll men när han flyttade in permanent blev jag ett monster ett tag.

Han blev pappa för att han är en pappa helt enkelt. Han trodde inte ens att han kunde få biologiska barn pga en sjukdom som ung så när han fick även det så tror jag det blev ännu mer främmande för honom hur man kan rata sina barn alls.

Så jag älskar min farsa rakt av utan minsta blodsband så kommer han alltid vara pappa för mig och den som rent biologiskt är det har jag alltid kallat för min biologiska fader. Han kommer aldrig bli pappa för mig. Nu är han död sen några år tillbaka. Men oavsett så kan jag inte se honom som pappa och jag kan aldrig förstå hur man kan skita i några av sina barn och ta hand om några. Det går över mitt förstånd helt.

Hur hjälper eran bonusförälder till?

INNEHÅLL