Gemensamvårdnad?!

Känna lite som att vilja skapa problem där det egentligen inte finns något....Är väl jättelyxigt att ha en mamma som jobbar på den tandläkarmottagningen barnen går på? Och så stor roll kan det väl inte spela för din sambo? Ok att han känner sig lite överkörd men är detta egentligen ett problem? Eller är hon totalt värdelös på sitt jobb?? Mamman tog säkert för givet att det var enklast om barnen gick hos henne.

Fokusera på det viktiga i livet istället för att tjafsa om smågrejer är mitt råd!

Ang flytten. Kan barnen fortfarande bo varannan vecka? I så fall finns det väl inget direkt att bråka om. Man får noga välja sina fajter och val av tandhygenist/tandvård är väl ändå en ganska onödigt fajt om det inte är så att tanhygenisten misshandlar barnen vilket inte framkommer att den gör så då antar jag att det är bra tandvård barnen har.

Absolut, det är jätte bra att hon kan ha koll på deras barns tänder. Grejen är att detta är inte fösta gången hon gör vad hon tycker. Jag kämpar med att ha ett bra sammarbete med mina barns pappa, div vi ska diskutera fram saker som rör våra gemensamma barn. Och att ta saken i egna händer, skriva på ett papper, flytta barn utan att först diskuterat det med den andra föräldern är för mig iaf inte att sammarbeta. Kanske jag eller vi som är känsliga, men jag hade velat ha lite att säga till om, om det gällde mina barn.

Absolut. Jag har inget ont att äga om hennes kunskaper ang hennes jobb. Jag hade inte velat behandla mina anhöriga, men det är min åsikt. Frågan varväl egentligen om vad man har rätt till när man har gemensamvårdnad. Vid en tex flytt vid ny bostad så måste båda vårdnadshavare skriva på om barnen sår skriva hos den ena. varför gäller inte det vid tandvård? Kanske ingen strid man behöver ta, men efter at vi tänkt så ett flertal ggr med annat så börjar min sambo tröttna. Han har barnen varannan men när det gäller beslut om dom är han inte involverad utan får på sin höjd ett sms när det är klart att nu är det så här, det här tycker jag och nu har jag gjort det. Jag tycker själv att man bör sammarbeta och samverka för sina barn, de är inte den enas förälders egendom.

Har din sambo pratat med henne om det här? Att han vill vara delaktig i beslut som rör deras gemensamma barn.

Om ja, vad säger hon då?
Om nej, då bör han göra det och hoppas på att hon slutar ta beslut på egen hand, som rör barnen.

Ja, då han har pratat åtskilliga gånger med henne. Ena studen är dom överens. Sen gör hon något och han ifrågasätter det då är han en totalt värdelös pappa, hennes nya är så mycket mer pappa till deras barn än vad han någonsin varit osv.

Personligen tycker jag att samarbetssamtal inte vore så dumt, MEN det är inget jag kan besluta om!!!

Nej, har de delad vårdnad ska nya tandvården allra minst ringa den andra vårdnadshavaren. Mitt barn har aldrig haft umgämge med sin andra vårdnadshavare men de ringer alltid den andre ändå för godkännande när det gäller tex tandläkare.

Bonus mamma bytte tandläkare utan att båda vårdnadshavarna behövde skriva under. Så det verkar man kunna även om man har gemensam vårdnad.

Jag håller inte med om att han gör det. Däremot är det vad mamman gör... Det är inte alls lyxigt och jag hade inte tillåtit det. Tandläkarmottagningen har begått ett stort fel och ska på pappans uppmaning meddela den gamla mottagningen att de har gjort fel och att barnen ska vara kvar på den gamla.

Om det är smågrejor så borde mamman ha struntat i det helt, eller hur?

Du får väl uppmuntra din man att ta kontakt med Famijerätten och med hjälp av dem samtala med mamman om att han vill bli mer involverad i barnens vardag nu när han har dem varannan vecka och bor närmare? Be dem hjälpa dem att hitta vilka beslut de skall samarbeta kring och hur deras samverkan framöver ska se ut.

Det kan inte vara så att hon är så van att vara den som har hand om allt det praktiska runt barnen eftersom de bott heltid hos henne, så att hon helt enkelt bara följer det gamla mönstret?

Är det du eller pappan som är upprörd?

Då tycker jag att du ska uppmuntra din sambo att ta kontakt med FR för samarbetssamtal.

Det är inget tvång så tyvärr så kan ju mamman vägra.

Jag ser ju hur han mår och så klart blir jag upprörd, ledsen och arg när deras samarbete inte fungerar och gör så han känner sig överkörd, ledsen osv.