När fick ni träffa barnen?

Barnet är lika mycket pappans. Pappan är där varannan dag ungefär och känner barnet lika väl som mamman gör. Hade hon accepterat att ge barnet flaska hade vi kunnat mata henne och låta henne vara här ibland men mamman vägrar trots at hon klagat på sömnbrist. Vi har varit ett par 1 år och ja, jag trodde vi också skulle få ha henne ibland. Jag ville göra nåt fint för det barnet och skapa en relation till det och bilda en liten familj här också. Jag är ingen som skulle vilja hata mitt bonusbarn. Därför köpte jag saker hit. Försökt förklara detta för mamman men hon vägrar låta mig träffa barnet eller att han får ta med henne hit.

Det är partnerns barn. Jag kan tycka att hen är lite snabb/otålig men ville kolla om det var jag som var motsträvig. Barnet är fem år.

Vi har haft en seriös relation (och en lite mindre seriös innan dess) i tre månader. Jag tycker fortfarande det är för tidigt, att det fortfarande är för stor risk att vi i slutänden inte passar ihop och relationen inte hållet. Så jag drar på det.

Är du på riktigt?! Hon vill knyta an till sin bebis. Fyfan vad creepy du är. Dessutom så är det inte bara till att ge lite ersättning till ett ammande barn.

Fast det är inte ditt barn. Hon är 5 månader och behöver sin mamma och pappa, och att mamman ammar är inget konstigt. Sorry TS men detta handlar inte om dig. Du får nog ta och backa lite. Eller nej, mycket. Backa mycket.

Okej. Jag står fortfarande fast vid vad jag skrev... Vilket inte ens var till dig.

Jag har sett dig i en del trådar under helgen och jag kan inte säga mer än att du är ett stort skämt här på FL. Kommunicera ej med mig i trådar är du snäll.

Fast jag menade mer om huruvida barnet kunde vara ifrån mamman öht några timmar för att vara med pappan.

I övrigt håller jag helt med dig - att forcera fram en familj för att tex en ny flickvän finner det gulligt är bara dumt. Alla relationer måste få växa fram. Och (fio) verkar onekligen lite väl forcerande. Om hon nu är på riktigt...

Inget av mina tre barn har varit ifrån mig första året annat än när jag tagit en dusch tex.

Jättebra att du orkar förklara, jag får bara kalla kårar och hoppas det inte är på riktigt. Jag som inte kunde amma och var tvungen att ge ersättning efter mycken möda jag tycker det är oförståndigt minst sagt att ens lägga i en sån sak. Mamman vet bäst vad gäller den biten.

Och detta är inte ts. Varför tar så många fel?

Jag tror inte det är så många (förutom Joseffin) som blandar ihop 5-månaders bonsumamman och TS. Många svarar TS, flera svarar varandra och tråden spretar lite. Som vanligt på FL :)

Så om en mamma helammar vid 5-månaders ålder och det funkar jättebra (smakportioner lr liknande har ej introducerats) så tycker du ändå att pappan ska ta barnet ifrån mamman? Om barnet ger signal på att h*n är hungrig och det ända som funkar är bröstet, vad tänker du att man ska göra då?

Vi har också klickat ganska direkt, men jag anser ändå att man efter tre månader fortfarande är i förälskelsefasen och inte riktigt vid sina sinnens fulla bruk alltid. Och i början har åtminstone jag alltid trott att den specifika relationen ska hålla.

Jag skulle vilja vänta iaf ett halvår. Samtidigt innebär det svåra problem att träffas barnveckorna så länge jag inte ska träffa barnet.

Tillägg. Jag och barnets förälder (och barnet) bor en bit ifrån varandra så råka springa ihop i lekparken går men blir många mils åkande för det. Därför jag funderade på om åka och klappa djur här kunde funka. De gör ju utflykter varje helg så en utflykt som går ut på att åka och klappa djur är inget barnet kommer reagera på. Och jag är ju då ingen annan än xxx som har bondgården och djuren liksom? Eller tänker jag fel där?

Det ÄR säkert inga problem bara komma förbi och hälsa på som vilken av förälderns vänner som helst. Men barn har radar ;) Barnet har ett syskon i sena tonåren. Som jag mött. Var förbi under vänflagg och fikade. Tonåringen efteråt till föräldern "Men duuuu, du KAN säga att du har en dejt". Host liksom :)

Jag upplever faktiskt inte att han har bråttom. Jag tror han "bara" känner sig så himla säker på att det är mig han vill ha, att han tycker det är naturligt nu. Och just att barnet kommer inte ha problem med det. Även här finns en stor vänkrets med vänner av båda könen som ofta hälsar på, ofta åks och hälsas på osv. Barnets andra förälder vet om mig och har bara uttryckt positiva saker osv. Så nog mindre han har bråttom för sakens skull som att han tycker det är nästa naturliga steg.

Vi har inte, eftersom det inte varit aktuellt, pratat så mycket om roll. Jag har sagt att jag varken finner mig i att vara helt utestängd eller avser axla någon mammaroll och det sa hen att hen tyckte var sunt och skönt. Men mer har vi inte pratat om det.