Kan min son tvingas till dagis?
Hej!
Jag har en son på snart tre år som har konstaterat nedsatt talförmåga. Det ligger i enbart i uttalet (fonolog). Vi har varit på ett logoped besök där han fick en god prognos "mild" variant av svårigheter med uttal. Logopeden trodde att talet kommer att komma av sig självt och med lite övning.
Han har haft tendenser till mycket puttande, väldigt impulsiv och rörlig. Han fungerar annars mycket bra med andra barn och har uppvisat hög intelligens på andra områden.
Han går hemma med mig och sin lillasyster, med fyra dagar på öppna förskolan/vecka. Vi har ett berikat socialt liv och har min egna lilla mammagrupp - med respektive barn.
Har hört mig för med olika pedagoger och alla verkar ha uppfattningen om att barn hemma utvecklas i samma mån som barn på dagis.
BVC var dock skeptiska till logopedens bedömning då dom ansåg att hon var "gammal" och borde gå i pension (åldersdiskriminering?)
Därför föreslog dom om en utvecklingsbedömning gjord av barnpsykolog. Remissen som gjordes grundades på följande :
*haft tendenser till mycket puttande
* vill ej följa instruktioner (följer alltid alla andras instruktioner?)
* impulsiv
* nedsatt tal
. Jag har läst att de enda anledningarna bakom nedsatt talförmåga beror på bla. Neurobiologiska faktorer och etiska faktorer. Alltså inget nämnt om avsaknaden av dagis. BVC har varit på om dagis sedan sonen var två år och nu pressar dom på desto mer. Trots att logopeden tyckte att öppna förskolan räckte. Om psykologen skulle finna någon avvikelse och rekommendation om dagis ges, är det ert frivilligt ställningstagande eller är jag bunden till detta? Behövs dagis för att barn med exempelvis adhd ska kunna utvecklas? Öppna förskolan räcker ej? Jag lever med. Uppfattningen att om man har möjlighet vara hemma med barnen så länge som möjligt. Har fått olika utlåtanden och jag väljer att tro på det sistnämnda. Någon som vet om man kan bli tvingad till inskolning. Tar hellre till andra hjälp insatser om det skulle bli aktuellt.