• Grus grus

    Tabu med missfall, varför?

    En jag känner gick ut på fb och berättade om sin graviditet direkt vid plusset. Hon fick senare missfall och berättade då såklart även det direkt på fb. Först tänkte jag att det var jobbigt för henne att gå ut så tidigt med graviditeten och sen behöva ta tillbaka det. Jag tänkte att det var lite konstigt. Sen kom jag på mina egna känslor och ifrågasatte dem. Det var snarare bra gjort av henne! Varför skulle hon dölja det? Varför är missfall så tabu? Varför vill man inte gå ut med sin graviditet för tidigt då risk för missfall finns? Missfall inträffar var fjärde graviditet. Vad är det egentligen något att skämmas för?

    Bra gjort, säger jag istället till de som går ut tidigt med sin graviditet!


    online you can be anything you want. Strange why so many choose to be stupid.
  • Svar på tråden Tabu med missfall, varför?
  • Anonym (Jody)
    Anonym (x2) skrev 2015-10-15 23:15:51 följande:

     
    Man brukar inte heller gå ut med att man har cancer innan diagnosen är klar, eller att man har fått jobb innan man har skrivit kontrakt, eller köpt hus innan köpebrevet är undertecknat.


    Så då berättar du när barnet är fött?

    De flesta jag känner pratar om dessa saker även om de inte är 100%, varför skulle man dölja att man söker jobb, eller letar hus, eller är sjuk?
  • Anonym (Jody)
    Anonym (9 år) skrev 2015-10-16 14:45:52 följande:
     De bevisar att de är dumma när de öppnar munnen!  Jag tycker de flesta är idioter faktiskt enligt min erfarenhet. Eller vad sägs om klassikerna "slappna av" "sluta tänk","det är inte meningen","ge upp och inse att du inte ska ha barn" o.s.v. Vad ger såna kommentarer?! Jag säger INGENTING numer,jag vågar inte av rädsla för vad folk ska säga. ALLA är fertila runt oss,de har noll koll,fattar ingenting. Eller tycker du det är smart att kläcka ur sig till nån som nyss op.ats för att kolla äggledarna och ska göra första IVF:en att "jag kollade minsann upp mig innan jag gifte mig och jag är lika fertil som en 20-åring"? Medans man fyllt 41 och väntar andra barnet inom 2 år? Du anser att det var mitt fel att hon sa så alltså?!
    Jag försvarar inte folk som säger dumma saker.

    Men jag tror att om folk var mer öppna med t ex ofrivillig barnlöshet, så skulle förståelsen öka.
  • Anonym (x2)
    Anonym (Jody) skrev 2015-10-16 17:56:01 följande:

    Så då berättar du när barnet är fött?

    De flesta jag känner pratar om dessa saker även om de inte är 100%, varför skulle man dölja att man söker jobb, eller letar hus, eller är sjuk?


    Söka jobb - fått jobb, leta hus - köpt hus, må dåligt - ha cancer. Folk förstår skillnaden mellan dessa. Försöka skaffa barn - få barn. Som jag redan skrev, väldigt många tänker vara gravid = få barn. Inte vara gravid = försöka skaffa barn.

    Risken för missfall går ner vid vecka 12 ungefär, så situationen är en helt annan då. Innan det är man mera på försöka-sidan, speciellt om man är lite äldre. Ett positivt graviditetstest på en 40-åring är lika opålitligt som en utebliven mens hos en 20-åring. När man har sett att det finns ett foster som sprattlar med armar och ben, då kan man börja förbereda sig på att man faktiskt med stor sannolikhet kommer att få ett barn.

    När någon säger "jag är gravid", så förväntas man förhålla sig till nyheten som om det var 100 % säkert att det blir ett barn. Man säger INTE "hoppas att det inte blir missfall. Till dem som söker jobb och letar hus är det ok att säga "vad tror du själv om dina chanser".
  • Ellaria
    Anonym (x2) skrev 2015-10-15 23:15:51 följande:

    Jag upplever det inte som skamligt med missfall, utan att det är mera av praktiska orsaker man inte berättar att man ska få barn innan man vet att man faktiskt ska få barn. För "jag är gravid" betyder för de allra flesta "vi ska få barn". Och så länge man är väldigt tidigt i graviditeten, så vet man inte om man faktiskt ska få barn eller om det kommer att sluta i missfall. När man väl har lagt ut det på fb så vet hela världen om det. Jag vill att det hela världen vet om mig åtminstone ska vara med verkligheten överensstämmande.

    Dessutom förhåller sig människor så väldigt olika till missfall. Vissa verkar inte ens förstå att det alltid finns en risk för missfall, andra räknar sig inte som gravida på riktigt innan man är "på säkra sidan". Vissa räknar missfall som att man har förlorat ett barn, andra tar det som en försenad mens. Så oberoende av var man själv står, så kommer hälften av alla man träffar att reagera på "fel" sätt.

    Man brukar inte heller gå ut med att man har cancer innan diagnosen är klar, eller att man har fått jobb innan man har skrivit kontrakt, eller köpt hus innan köpebrevet är undertecknat.


    Man vet ju aldrig om en graviditet innebär att man får ett barn, oavsett hur långt gången man är. Fråga de vars barn dött i vecka 40 och 41...
    You know nothing, Jon Snow
  • Anonym (jobbigt.)

    Jag fick mf i v 14. Hade berättat för alla eftersom jag trodde att det var fritt fram efter v 12. Jag mådde skit o då var det på ett sätt skönt att folk visste varför jag mådde så.

    när jag blev gravid andra gången så väntade vi tills v 16 innan vi berättade för nån.

    Nu e jag gravid igen o e i v 7. Min närmsta kompis vet det o jag funderar på o snart berätta det för mina föräldrar o svärföräldrarna. Men ingen status på fb eller så. Tänker nog inte lägga ut nån status senare heller om.det.

    det är inget tabu med mf men det e jäkligt jobbigt o gå igenom det.

  • Anonym (n)

    det är väl inte tabu men det är ju en rätt sorglig händelse vare sig vi har FB eller inte. Varför säga det så tidigt när ungefär var 3:e graviditet slutar i missfall? Varför skapa såna glädje/sorgtoppar för alla man känner på det viset?

  • Anonym (x2)
    Ellaria skrev 2015-10-16 19:27:23 följande:

    Man vet ju aldrig om en graviditet innebär att man får ett barn, oavsett hur långt gången man är. Fråga de vars barn dött i vecka 40 och 41...


    Självklart inte. Men risken är ju så mycket högre tidigt i graviditeten. 15 % av alla kända graviditeter slutar i missfall, 80 % av dem före vecka 12. Ett sent missfall eller ett dödfött barn är också medicinskt sett något helt annat än ett embryo som slutar utvecklas innan det ens har antagit mänskliga former.
  • DMcR
    Anonym (x2) skrev 2015-10-16 19:59:19 följande:
    Självklart inte. Men risken är ju så mycket högre tidigt i graviditeten. 15 % av alla kända graviditeter slutar i missfall, 80 % av dem före vecka 12. Ett sent missfall eller ett dödfött barn är också medicinskt sett något helt annat än ett embryo som slutar utvecklas innan det ens har antagit mänskliga former.
    Jag är väldigt nyfiken på hur du menar, för jag tror inte att jag förstår riktigt?

    Det är oerhört många som passerar "säkra veckan" innan de får missfall, och missfall kommer i väldigt många varianter. Det finns människor som upptäcker tom hinnsäck på RUL, då har fostret dött tidigt men graviditeten är långt gången. Men vad har eventuella medicinska skillnader för betydelse för hur det känns för en enskild?

    Kan man inte få vara glad och berätta för folk att man blivit gravid före en viss vecka? Bara för att man är glad och berättar betyder det ju inte att man "inte förstår" att man kan få missfall. Jag "förstår" att vem som helst av mina närstående som kör bil dagligen skulle kunna dö eller skadas i en bilolycka, men det innebär inte att jag går omkring och räknar med att det ska hända.

    I de flesta fall går graviditeten bra. Det blir en bebis som föds. Att få reda på att man är gravid är första steget dit och en omvälvande upplevelse för många. När jag såg mitt första plus tänkte jag inte "se där, nu kanske jag får uppleva missfall". Jag tänkte "herregud, vi ska få barn!". Och det vägrar jag att skämmas för. 
  • Alvina
    Anonym (x2) skrev 2015-10-15 23:15:51 följande:

    Jag upplever det inte som skamligt med missfall, utan att det är mera av praktiska orsaker man inte berättar att man ska få barn innan man vet att man faktiskt ska få barn. För "jag är gravid" betyder för de allra flesta "vi ska få barn". Och så länge man är väldigt tidigt i graviditeten, så vet man inte om man faktiskt ska få barn eller om det kommer att sluta i missfall. När man väl har lagt ut det på fb så vet hela världen om det. Jag vill att det hela världen vet om mig åtminstone ska vara med verkligheten överensstämmande.

    Dessutom förhåller sig människor så väldigt olika till missfall. Vissa verkar inte ens förstå att det alltid finns en risk för missfall, andra räknar sig inte som gravida på riktigt innan man är "på säkra sidan". Vissa räknar missfall som att man har förlorat ett barn, andra tar det som en försenad mens. Så oberoende av var man själv står, så kommer hälften av alla man träffar att reagera på "fel" sätt.

    Man brukar inte heller gå ut med att man har cancer innan diagnosen är klar, eller att man har fått jobb innan man har skrivit kontrakt, eller köpt hus innan köpebrevet är undertecknat.


  • förstabarnet

    Jag ser det inte som tabu att prata om missfall. Jag har dock valt att berätta för min närmaste chef på jobbet och bett henne berätta för min arbetskamrater vad som hänt men att jag inte orkar prata om det.
    Och det är just det. Inte att jag skäms över missfallet, utan att jag tycker det är oerhört smärtsamt att varit drabbad och vill inte prata om det därför.

Svar på tråden Tabu med missfall, varför?