Förlåta långvarig otrohet

Mitt spontana svar är nej, och varför skulle du?
Den man du älskade är ju inte den han utgav sig för att vara. Det var ju inte ens han själv som berättade. Att göra något dumt på en fylla kan vara ett misstag. Att ha ett förhållande bakom någons rygg I FLERA ÅR är inget misstag. Hur kan han ens säga något så korkat?

Vi har gått på alla möten på familjerådgivningen gjort allt .Man känner att det funkar i 1-2 dagar sen är vi på ruta1 . Problemet är att jag känner att maken inte är känslomässigt närvarande .Han försöker men klarar av max 2 dagar i bästa fall.Han kommer inte självmant och vill umgås med mig utan jag får tigga om det.Inga initiativ till sex.När vi har sex så är det dåligt jag märker att han kämpar med att behålla ståndet. Jag har tappat självförtroendet totalt.Tilliten är frånvarande litar inte ett smack på makens ord.Jag anser att det går att få tillbaks tilliten men bara när båda satsar 100%på alla plan .Jag tror att detta kommer att sluta i skilsmässa.

jag har gjort allt i min makt att det ska funka men inser sent omsider att det går inte när bara 1 kämpar.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att lita på honom... :(
Vad tråkigt att höra om din situation, var han också otrogen?
:(

Jag har hamnat i en liknande sits.

Fick reda på att min man hade något vid sidan av i ett års tid. Jag var 100% inställd på att lämna först. Efter jag pratat med både mannen och den andra kvinnan så tog det två dagar av miljoner frågor, tårar och tankar att bestämma mig för att pröva om det fanns något kvar mellan oss. Det har nu gått 1 månad sen min värld rasa samman. Min man gör och försöker verkligen med alla medel för att ställa saker till rätta. Vissa dagar är bra andra är skit. Jag valde att stanna för att inte känna i framtiden, tänk om. Om det kommer funka mellan oss det vet jag inte, men jag kände att jag borde/ville ge det en chans. Men det krävs mycket av mannen, och han måste vara villig att ge det du behöver och han måste förstå varför.

Jag hoppas att vad du än väljer att du finner lugn i dig själv tillslut!

Det är bara du som vet... Men som någonannan skrev.. En gång kan vara ett misstag, tre år?! Misstag??? Nej, planerat! Det endå som han ser som ett misstag är att han åkte fast... Annars skulle han fortsatt. Skulle aldrig gå vidare med en sån människa!!! Hur kan man ljuga i tre år till den man säger att man älskat?! Nej tack! Finns bra män där ute.

Hur kan du överhuvudtaget överväga att leva tillsammans men en man som valde bort dig för tre år sedan? Du har gått på en riktig blåsning och är beredd att förlåta den man som bedragit dig i tre år? 

Jag tror inte ens på att han vill leva exklusivt med dig - han spelar bara snäll för att rädda sitt eget skinn, det är väl helt uppenbart. 

Kasta inte bort ditt liv - du kommer ändå aldrig över det här, och du kommer aldrig att kunna lita på den mannen någonsin. Du måste skaffa dig ett annat liv med en partner du kan lita på.

Jag tror nog att du inser det själv när det lugnat ner sig...

Har haft samma story (2 år)

Kommer aldrig kunna förlåta dessa 2 år
Engångsotrohet går att jobba med att komma vidare ifrån

Men ett långt svek under flera år NEJ
Dom förtjänar bara förakt
tyvärr finns barn med i bilden och då för mig så kan jag inte göra/visa det jag känner

Så kicka ut honom....

Har för mig att någon här inne blivit bedragen typ fyra år? Vet inte hur det gick men sök efter den tråden. Tre år är väldigt (för??) länge. Kram till dig

Men han har ju gått in i äktenskapet med oöppna kort, dessutom kom detta inte fram genom honom utan från en annan. Man kan undra varför hon tog kontakt med dig o berättade det här, hade han varit oschysst mot henne också?

Hursomhelst hade han nog kunnat och tänkt fortsätta så här i åratal om han inte blivit påkommen. Så inga ärliga avsikter från hans sida.

Vänta med beslut. Räkna med att du är i chock nu, gör "ingenting" som ändrar på något. Efter ett tag släpper chocken och du kommer tyvärr att må mycket sämre och sedan börjar börjar du förhoppningsvis leta dig fram till vad du vill. Låt allt ta tid nu. Försök fokusera och fortsätta med ditt liv, det du tycker om. Försök! Prata och skriv (för dig själv kan det vara skönt att skriva lite varje dag). Kram

Om det går att förlåta???
För precis 2 år sedan fick jag beskedet av min man att han hade ett förhållande med en annan kvinna bakom min rygg.
Vi hade varit gifta i 10 år då och vad jag tyckte att vi hade ett väldigt bra förhållande.
Kvinnan var 15 år yngre och de hade träffats vad han sa under ett halvår men jag tror att det var betydligt längre, har hittat en del bevis på att det var så.
Jag hamnade i total chock, hela världen rasade samman. Sökte hjälp både medicinskt och i terapi under flera månader. Vi gick i parterapi under ett par månader och det hjälpte en hel del. Det har varit en sjukt jobbig resa dessa två åren, men vi har kämpat med allt vi har och vi vill detta båda två.
Han valde att avsluta deras relation ganska omgående efter det att han hade berättat.
Varför han gjorde det, finns det nog ingen bra förklaring till. Men under flera års tid var han mer eller mindre deppig pga av hans jobb, föräldrar, syskon m.m.
Så hon var en flykt kan man säga. Han tyckte det var kul att få uppmärksamhet av en så pass yngre tjej.
Men han var livrädd att jag skulle kasta ut honom för han ville inte förlora det vi hade byggt upp. Jag har förlåtit honom och vi har gått vidare, vi har till och med förnyat våra bröllopslöften för 2 veckor sedan så nu ser vi bara framåt.

Alla är olika. Vissa trivs med att vara dörmattor och förlåter och går vidare tillsammans för att ännu en gång bli krossade sen när lugnet lagt sig. Andra inser att de kan och förtjänar att få bättre och smäller igen dörren bakom bedragaren så tänderna skallrar.

Det fanns en före och efter barn

Innan jag fick barn så skulle var det slut direkt
Men när man fått barn så blir det helt annorlunda, så klart man ska inte vara ihop bara för att man har barn ihop
Men man ska försöka och se alla möjligheter först
 

Håller med dig i sak
 
Har varit i den båten och det slutade så klart med med separation. 
Men var ändå en process som jag var tvungen att gå igenom mycket tankar och funderingar, jag var själv förvånad hur moget jag hanterade situationen,

Insåg skillnaden mot ONS otrohet och något som pågått under lång tid 

Men innan barn så hade jag aldrig ens funderat och aldrig sagt ett ord till den personen igen....
Hon hade varit död för mig i all framtid men nu måste vi ha en "barnrelation"

jag hade inte kunnat förlåta, är mitt korta svar. Att vara otrogen under så lång tid och samtidigt skaffa barn med sin partner? 

sen finns det folk som kan, men du säger att ni försökt "allt" men du mår ändå inget bättre. Vad skulle krävas för att du skulle må bra? Kan du få det inom denna relation?

Jag förlät liknande otrohet och det böev bara dåligt, till slut efter en mycket seg process blev det separation.

Bättre att avsluta direkt, säger jag!