En mormors sorg för sitt barnbarn occh dotter!
Min dotter förlorade mitt första barnbarn i vecka 33 nu i september och sorgen man har för att förlorat ett barnbarn men även smärtan man har för sin dotters lidande!
Mår så dåligt över att man inte kan påverka och veta vad sin dotter går igenom och även hennes sambo.
Allt från förlossningen som vi mor/farföräldrar fick ta del av den större delen har varit tuff men samtidgt lycklig över att få varit deltagande istället för att suttit hemma.
All känns så overkligt och på tisdag är det begravning och har en stor klump i magen och hur mår inte de stackars föräldrar som mist sitt första barn.
Sorgen och smärtan som mamma man har för sin dotter är olidlig!
Undrar om det finns någon som är i samma sits som mig som har lust att bara få prata av sig av sorgen att förlora ett barnbarn.
Finns det någon stödsida eller dyligt som ni kan tipsa om?