Blev ingen dotter
Jag kan till viss del förstå att man kan ha en "förbjuden" önskan om ett visst kön, men det är mest föreställningar man skapar själv och inte en verklighet att ha som hållpunkt. Alla mår inte bra under sina graviditeter och hormoner kanske "kapar" känsloliv hos en del. Däremot håller jag med övriga i tråden om att det verkar ha gått lite väl långt i det här fallet. Stackars barn om mamma inte vill knyta an till det?
Vi fick barn via IVF (betalade själv), ett efterlängtat barn som dessutom inte var friskt vid födseln och som kom lite tidigt pga komplikationer. Det kunde ha slutat mycket värre än vad det gjorde. När jag läser trådar som denna slår det mig vilken total brist på ödmjukhet som många ändå har. Vi är otroligt tacksamma för det vi har i nuet, min man och jag. Har ni inte mött några riktiga motgångar i era liv? Sjukdom, död, katastrofer, brott, andra större tråkigheter? Något verkar ju vara allvarligt fel i perspektiven.
Jag kan förstå dig till viss del. Jag har två döttrar innan och fick en son nu. Han är mysig på alla sätt och vis, men lite tråkigt är det att inte få använda alla flickkläder igen. Pojkkläderna är ju tyvärr inte lika roliga att shoppa, då utbudet är betydligt mindre. så frågan är väl om man ska göra sig av med allt flickigt nu. Däremot finns det ju mer duplo och lego med fordon som känns mer pojkigt.