Jag rekommenderar att du ser realistiskt på saken. Dvs som det kommer att bli i verkligheten. Du kommer att få ta hand om barnet själv. Ta alla dagar och ägna ditt liv åt barnet. Din fritid kommer att bli minimal. Och ja det är inte lätt alla dagar. Du kommer eventuellt få bråka med pappan om vårdnad och umgänge. Eller om han sköter sig ge honom hälften av barnets tid förutsatt att han håller sig i skinnet. Då har också hans eventuellt blivande fru också barnet varannan vecka. Trots att du fått göra alla småbarnsåren själv, mer eller mindre.
Om du är ok med detta och känner att du klarar av det så ja varför inte. Livet förändras definitivt med barn. Vissa vill ha någon att dela vardagen med och andra klarar det själv. Jag klarar det inte själv. Måste kunna träffa kompisar ute, träna osv ibland.
Alltså jag försöker inte avskräcka utan vill få dig att se alla bitar. Man missar lätt alla känslor av ensamhet och bitterhet som kan uppstå när man är ensam med ett barn.