Hur hanterar ni "Nej"-fasen?

Men hur hanterar du barnets "nej"?

Låter du bli med allt bara för att han säger nej? Vad är det som tar så lång tid?

Det är klart jag inte låter bli med allt för att han säger nej. Men, allting blir en kamp vilket jag inte heller vill och söker därför tips på hur andra hanterar det så man får med barnet "på tåget". Det är frustrerande när man har en tvåårig skrikande ål när man ska klä på sig, eller klä av sig. Ingen av oss mår bra av det. 

Man gör det man ska och inget mer sen får dom säga så mycket nej dom vill..

Vill dom inte klä på sig eller byta blöja innan dagis så låt dom åka nakna och med en pissig blöja, oftast så hinner jag inte komma längre en till dörren innan grabben i mitt fall ångrade sig.
Vill barnet inte följa med så bara gå och snart springer han efter.

Barn är olika. Mitt mellanbarn har alltid haft en enorm egen vilja att göra allt själv och bestämma allt själv. Det handlar helt enkelt om integritet och självständighet.

Ibland har det inte varit så mycket annat än att bära med sig vrålande, fäktande barn, men vi har också alltid försökt att ge honom möjligheten själv om det utrymmet funnits. 

Att han inte vill klä på sig beror det exempelvis på att han vill välja kläder själv, att han vill klä på sig själv eller inte vill klä sig alls...eller inte gå iväg?

Erbjuda att välja kan ni göra om det är där skon klämmer. Ge honom ordentligt med tid för att klä sig själv kan ni göra om det är det han egentligen vill. Vill han gå ut utan kläder så låt honom göra det valet. Ni kommer med all sannolikhet inte långt utanför dörren innan han gärna vill ha kläder på sig och sedan har ni inte det problemet särskilt länge till. Vissa barn måste helt enkelt själv få erfara först. Vill han inte gå iväg så får man respektera och bekräfta att han känner så men att ni måste gå och så tar man med sig argt/ledset barn.

Det som oftast fungerat med vårt mellanbarn dock är att ge honom ordentligt med tid att fatta beslut själv. Om han sagt nej till tandborstning så inte sekunden efter hans nej bära in honom och borsta tänderna. Konstaterat att vi måste borsta tänderna och sedan låtit honom vara en stund. Därefter om han fortfarande sagt nej  återigen talat om att vi måste borsta tänderna och så gett honom valet om han vill gå själv eller bli inburen till badrummet. Och sedan igen åter gett honom lite tid att fundera på saken.

Förstår du vad jag menar? 

Usch, det är en pina det där. Kan inte vara lätt med två påklädningar. Det som funkat bäst för mig är att bekräfta, jag förstår att du inte vill men nu måste vi för att... Och sen att prata innan, snart måste vi, nu måste vi och sen vad vi ska göra när vi har tagit på oss. Ibland kan det hjälpa med att han får välja vilken mössa han ska ha, eller om han vill cykla eller ta vagnen, att ha nåt att se fram emot när påklädningar är klar. Jag försöker även välja smidiga kläder som barnen tycker är sköna att ha på, vi har exempelvis inga overaller bara byxa och jacka för det var ständig bråk om dem.
Och även om det är sjukt jobbigt så försöker jag gå upp en kvart tidigare, så man slipper värsta stressen.
Största trösten är att det är jobbigt nu, men det blir bättre sen, haha! Lycka till!

Förstår absolut. Det är så vi gör när vi kommer hem. Men, på morgonen så är det ju lite stressigare när man har en tid på jobbet att passa (går upp strax innan 6, lämnar på förskolan 7 och jag börjar jobba 8 och det tar en knapp timme att ta sig dit). 

Som svar på frågan om klä på sig: Det är nog mycket att han inte vill ha förändringen många gånger. Han erbjuds att få försöka själv också men det vills inte heller. Efter ett tag så kan det gå bra att hjälpas åt att ta av kläder men när det ska på nya så börjas det om. Det där med att vilja välja själv har vi inte kommit till än. Men vi får fortsätta på samma spår helt enkelt och hoppas på att allt eftersom det löser sig på eftermiddagar och kvällar så blir det mindre på morgonen också.

Tack för svar och tips. Ska bli bättre med att förklara dagens steg och se om det fungerar. Vi har inte heller några overaller utan bara byxor och jacka. Till dagis blir det inte heller några överdragsbyxor att ta på än så länge. 

Ja, ser fram emot det där "bättre sen" 

Pröva att gå upp lite tidigare? Du behöver ju inte väcka honom tidigare, men om du går upp tidigare och är helt färdig själv så finns det mer tid till att ge honom tid. Även om man inte gillar att gå upp på morgonen så brukar just gott om tid lösa väldigt mycket när det strular med barn. Märker små barn att man har bråttom och är lite stressad så brukar det bli tvärstopp .

Finns ett problem med det. Killarna sover med oss i sängen från småtimmarna och vaknar så fort jag går upp om de inte vaknat innan  (bor i en tvåa i några månader till och delar sovrum dessutom). Men tanken är god och kommer förhoppningsvis att funka sen när de fått eget rum. Jag försöker så gott det går att inte stressa och börjar alltid med herr Nej så han får tid på sig att fundera medan jag fixar mig själv eller brorsan. Har man tur lyckas man få av eller på något klädesplagg där emellan 

Känner igen!