Hur hanterar ni "Nej"-fasen?

Men hur hanterar du barnets "nej"?

Låter du bli med allt bara för att han säger nej? Vad är det som tar så lång tid?

Barn är olika. Mitt mellanbarn har alltid haft en enorm egen vilja att göra allt själv och bestämma allt själv. Det handlar helt enkelt om integritet och självständighet.

Ibland har det inte varit så mycket annat än att bära med sig vrålande, fäktande barn, men vi har också alltid försökt att ge honom möjligheten själv om det utrymmet funnits. 

Att han inte vill klä på sig beror det exempelvis på att han vill välja kläder själv, att han vill klä på sig själv eller inte vill klä sig alls...eller inte gå iväg?

Erbjuda att välja kan ni göra om det är där skon klämmer. Ge honom ordentligt med tid för att klä sig själv kan ni göra om det är det han egentligen vill. Vill han gå ut utan kläder så låt honom göra det valet. Ni kommer med all sannolikhet inte långt utanför dörren innan han gärna vill ha kläder på sig och sedan har ni inte det problemet särskilt länge till. Vissa barn måste helt enkelt själv få erfara först. Vill han inte gå iväg så får man respektera och bekräfta att han känner så men att ni måste gå och så tar man med sig argt/ledset barn.

Det som oftast fungerat med vårt mellanbarn dock är att ge honom ordentligt med tid att fatta beslut själv. Om han sagt nej till tandborstning så inte sekunden efter hans nej bära in honom och borsta tänderna. Konstaterat att vi måste borsta tänderna och sedan låtit honom vara en stund. Därefter om han fortfarande sagt nej  återigen talat om att vi måste borsta tänderna och så gett honom valet om han vill gå själv eller bli inburen till badrummet. Och sedan igen åter gett honom lite tid att fundera på saken.

Förstår du vad jag menar? 

Usch, det är en pina det där. Kan inte vara lätt med två påklädningar. Det som funkat bäst för mig är att bekräfta, jag förstår att du inte vill men nu måste vi för att... Och sen att prata innan, snart måste vi, nu måste vi och sen vad vi ska göra när vi har tagit på oss. Ibland kan det hjälpa med att han får välja vilken mössa han ska ha, eller om han vill cykla eller ta vagnen, att ha nåt att se fram emot när påklädningar är klar. Jag försöker även välja smidiga kläder som barnen tycker är sköna att ha på, vi har exempelvis inga overaller bara byxa och jacka för det var ständig bråk om dem.
Och även om det är sjukt jobbigt så försöker jag gå upp en kvart tidigare, så man slipper värsta stressen.
Största trösten är att det är jobbigt nu, men det blir bättre sen, haha! Lycka till!

Jag vet inte om jag snart får igen det men för tillfället har det lugnat sig lite här. Istället vill han ha mycket närhet och om han fick bestämma så skulle jag bära runt på honom hela dagarna. Men humöret är bättre och utbrotten kortare ;).

Hur går det för dig ts?

Ge alternativ, inte för stora grejer, men typ vill du ha den blå eller den gröna tröjan, då tror ju barnet att den får bestämma själv.
"Ska du eller mamma ta på skorna?" 
"Vill du borsta tänderna innan eller efter frukost?" etc etc. I stället för att man ska "Ge order" att ta på dig skorna så säg, "Vill du ta på jackan eller skorna först" etc..