• Anonym (orolig mamma)

    Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

    Vi skildes för 3 år sedan efter 19 år tillsammans. Mina känslor var slut sedan 5 år tidigare. Båda har gått vidare. Jag har träffat en ny som jag inte introducerat för dottern ännu. Skyndar långsamt helt enkelt.

    Exet har de senaste två åren träffat två kvinnor som han berättat om för mig och som han velat introducera för vår dotter efter bara ett par månader. Han hävdade att relationerna kändes helt rätt och hade allt han önskat sig. de tog slut. Nu är vi inne på tjej nr tre som han berättat om för vår dotter efter bara två månader och velat  introducera henne direkt.

    Dottern är 11 år. Hon har sagt till sin pappa att hon är ledsen över situationen, sörjer skilsmässan och att det är jobbigt för henne att träffa hans nya och hennes barn (ungefär samma ålder), att hon inte känner sig redo. Lärarna har initierat samtal med henne på skolan och sagt att hon inte är koncentrerad. Dottern berättar att hon är ledsen och tankarna flyger iväg.

    Det är ett bar som med all tydlighet visar att hon mår dåligt över situationen. Jag har varit tydlig med att hon inte gör mig ledsen på något vis och att jag bara vill hjälpa henne.

    Hennes vilja är tydlig. Hon vill inte träffa pappans nya och hennes barn.
    Många samtal, hon mår dåligt och han lovar att han ska ge henne ro.

    De åker iväg på höstlovet 5 dagar, kom hem och hon var förtvivlad över att pappan sagt att hon ska träffa hans nya och att hon med sina två barn följer med på deras skidresa. Dottern vill inte. Hon mår dåligt i det. Efter dotterns många tårar, gick han med på att de ska få göra sin resa själva.

    Jag var tvungen att be honom komma så vi kan prata med henne. Hon säger tydligt att hon inte vill. Han pressar henne hårt.

    Jag tycker det är fruktansvärt fel att han är så på, att han inte respekterar hennes vilja, att han försöker tvinga dottern att träffa hans nya. Ett barn som tydligt visar att hon inte vill just nu, att hon vill ta det i sin takt, behöver mer tid tycker jag man ska lyssna på.

    Han har så svårt för det. Tror att jag ligger bakom hennes vilket inte alls är sant. Jag har varit tydlig mot båda om att om dottern vill så har jag inget emot att hon träffar hans nya. Han har inför mig frågat dottern om det stämmer och hon kunde bekräfta.  

    Dottern är min oro. Ledsen. Pressad. Jag försöker underlätta för henne. Hon behöver tid. Jag tycker att nu när hon vet om den nya och det varit så stökigt så ska hon ska få vara i fred nu tills hon visar själv att hon vill träffa dem. Men exet vill köra sitt race och fortsätta prata med dottern.

    Nånstans känner jag att hon har rätt att välja när hon ska träffa nya människor och att hon inte ska tvingas in i det. Hon måste få ro.

    Hur kan jag skydda dottern?
    Hur kan jag hjälpa henne?

    Jag vill undvika familjerätten, men om det blir en sista utväg, vad behöver jag tänka på för att få dotterns röst hörd? Lyssnar man på 11-åringars vilja?

  • Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:14:27 följande:

    Snälla @sextiotalist! Vuxna kan välja! Barn kan välja! Ingen har rätt att tvinga på någon människa något de inte vill. Du verkar ha osunt förhållningssätt till barn och människor i din omgivning.

    Dottern är så stor att hon kan välja var hon vill bo. Det kan bli så att hon väljer bort att bo med dem. Till mig är hon alltid välkommen.

    Den tryggheten ska ett barn ha.

    Hon tvingar inte sin pappa att lämna sin nya. Han kan och får inte tvinga henne att bo med dem.

    När den dagen kommer, ska hon känn min uppmuntrn att umgås och bo hos pappa. Men jag kommer inte överge henne. Mitt hem är öppet och hon får sätta sig själv i fokus - välja det som passar henne bäst:


    Och vart ska dottern ta vägen den dagen du flyttar ihop med någon ny man? Flytta till mormor??
  • Anonym (a)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:22:17 följande:

    Och när ska pappan fatta att van inte kan tvinga på ett barn något de inte vill???

    Han träffar en ny utan att någon skuldbelägger honom för det.

    Ingen bestämmer över honom. Varför ska han bestämma över andra?

    Är det nån som vill styra och ställa över andras liv och val är det uppenbart bara han.


    Det är hans dotter lika mycket som det är din och han vill väl att det ska fungera. Självklart kan man inte tvinga en annan människa men samtidigt är han hennes förälder. Varför är hon så motsträvig? Som någon sa här ovan, kanske kan du prata mer med dottern och fråga varför hon inte vill och så vidare än att bara bli lite smånöjd över att hon inte hoppar och skuttar av glädje? Vet hon att du har en ny? Berätta det annars. Hon kanske tycker synd om dig för att hon tror att du är ensam och blir avis om hon är med den nya.
  • Anonym (Man äger inte sina barn.)
    Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 10:56:21 följande:

    Bröt du med din pappa för att han skaffade en ny livskamrat? Eller kan det möjligtvis ligga andra saker bakom?


    Givetvis inte , utan på grund av att han aldrig lyssnade på mig och respekterade mig oavsett vad det handlade om.
  • sextiotalist
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:14:27 följande:

    Snälla @sextiotalist! Vuxna kan välja! Barn kan välja! Ingen har rätt att tvinga på någon människa något de inte vill. Du verkar ha osunt förhållningssätt till barn och människor i din omgivning.

    Dottern är så stor att hon kan välja var hon vill bo. Det kan bli så att hon väljer bort att bo med dem. Till mig är hon alltid välkommen.

    Den tryggheten ska ett barn ha.

    Hon tvingar inte sin pappa att lämna sin nya. Han kan och får inte tvinga henne att bo med dem.

    När den dagen kommer, ska hon känn min uppmuntrn att umgås och bo hos pappa. Men jag kommer inte överge henne. Mitt hem är öppet och hon får sätta sig själv i fokus - välja det som passar henne bäst:


    Visst, men med den inställningen och om den följer din dotter med in i vuxenlivet, så kommer hon få det väldigt svårt.
    Tycker ärligt sagt synd om din dotter, för jag tror att hon kommer få det svårt i framtiden om hon alltid uppmuntras att välja bort personer som hon inte gillar.
    OBS, då avser jag inte personer som gör henne illa, skadar henne, är elak mot henne.
    Jag kan tänka mig att pappan är lite trött på ditt curlande (ja, det du gör är en form av curlande) av er dotter.
  • Anonym (orolig mamma)
    Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 11:25:44 följande:
    Och vart ska dottern ta vägen den dagen du flyttar ihop med någon ny man? Flytta till mormor??
    Jag skulle inte få för mig att flytta ihop med en ny kärlek innan min dotter är redo för det. Om det inte skulle fungera för henne, skulle jag ha en särborelation men min nya. Det skulle fungera alldeles utmärkt också. Hon är snart utflugen ändå, då kan jag göra som jag vill.

    Så länge hon är kvar hemma hos mig,  vill jag och ska anpassa mig till att barn med tilltagande ålder ska få välja själva.

    Hon styr inte och ställer, och jag skulle inte göra detsamma mot henne heller. man får vara påhittig och hitta kompromisser.


  • DVQ
    sextiotalist skrev 2015-10-30 10:59:55 följande:

    Vad är det med er? Skulle era föräldrars liv stanna upp eller har ni noll tolerans för att föräldar är mänskliga (dvs kan göra lite fel).

    Alltså, jag kan köpa att man bryter med en förälder som behandlar en illa, som beter sig direkt illa, men jag har lite svårt att förstå "min pappa introducerade den nya på ett sätt som jag inte gillar och var bekväm med, därför bröt jag"Kan vara intressant. Min sambo hade förvisso varit tillsammans i  nästan ett halvår när jag träffade hans barn första gången, men de visste knappt vem jag var då och det fungerade utmärkt .


    Ja, det kan du ju tycka vad du vill om. Vi är uppenbarligen flera som har liknande erfarenheter.

    Ett brustet förtroende är ett brustet förtroende. Det är inget som den ena parten kan debattera sig fram till att den andra parten borde känna annorlunda inför, hur mycket de än skulle vilja.

    Sanningen är den att oavsett hur ologiskt du tycker vi agerar så har vuxna människor rätt att välja och välja bort umgänge.
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:14:27 följande:

    Snälla @sextiotalist! Vuxna kan välja! Barn kan välja! Ingen har rätt att tvinga på någon människa något de inte vill. Du verkar ha osunt förhållningssätt till barn och människor i din omgivning.

    Dottern är så stor att hon kan välja var hon vill bo. Det kan bli så att hon väljer bort att bo med dem. Till mig är hon alltid välkommen.

    Den tryggheten ska ett barn ha.

    Hon tvingar inte sin pappa att lämna sin nya. Han kan och får inte tvinga henne att bo med dem.

    När den dagen kommer, ska hon känn min uppmuntrn att umgås och bo hos pappa. Men jag kommer inte överge henne. Mitt hem är öppet och hon får sätta sig själv i fokus - välja det som passar henne bäst:


    Jag tycker att du är en slapphänt och dålig förälder om du bara låter henne få som hon vill och utan diskussion tillåter henne att flytta hem till dig (permanent) bara för att pappan träffat en ny.

    Det verkar som om du försöker samarbeta med dottern istället för med pappan och det är inte hälsosamt för dottern.
  • sextiotalist
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:22:17 följande:

    Och när ska pappan fatta att van inte kan tvinga på ett barn något de inte vill???

    Han träffar en ny utan att någon skuldbelägger honom för det.

    Ingen bestämmer över honom. Varför ska han bestämma över andra?

    Är det nån som vill styra och ställa över andras liv och val är det uppenbart bara han.


    Helt krasst är det så att vi föräldrar bestämmer över våra barn, och jag är rätt säker på att din dotter inte är mogen att ta ett sådant beslut om hon vill/inte vill träffa pappas nya.
    Jag upprepar mig, så länge inte en person är skadlig för barnet ifråga, så får faktiskt barnet finna sig att träffa folk de inte alltid vill. Inte för att man ska jäklas med barnet, utan för att det tillhör livet att träffa folk som man inte kanske alltid är bekväm med. Jag ser det som en del av vägledningen att bli vuxen.
  • DVQ
    sextiotalist skrev 2015-10-30 11:15:28 följande:

    Jag har väldigt svårt att se en liknelse mellan en 4-åring som precis upplevt sina föräldras separation och kastas in i något nytt, mot en 11-åring,vars föräldrar varit separerade väldigt länge och dessutom vet om att pappan träffat en ny.

    Jag upprepar qwertys fråga, hur länge ska det vara en karens?


    Det finns väl ingen officiell karenstid, men varför inte låta det ta den tid det tar? Varför tvinga med en helt ny familj på skidresa? Skulle du själv vilja åka på semester och kanske dela rum med vilt främmande personer, utan möjlighet att ta dig ur situationen?
  • Anonym (a)
    DVQ skrev 2015-10-30 11:40:33 följande:
    Det finns väl ingen officiell karenstid, men varför inte låta det ta den tid det tar? Varför tvinga med en helt ny familj på skidresa? Skulle du själv vilja åka på semester och kanske dela rum med vilt främmande personer, utan möjlighet att ta dig ur situationen?
    Folk måste sluta låta barn styra livet. Barn bestämmer inte.
Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.