Varför stirrar alla på mig jämt?
Jag är en 25-årig kvinna som lidit av social fobi sen tidig tonår. Har aldrig haft några kompisar och har alltid varit väldigt ensam, vilket i sin tur inneburit att jag har isolerat mig i mitt eget hem väldigt mycket. Nu har det blivit lite bättre, då jag försöker komma ut på promenader runt 1 timme om dagen. Men jag känner att jag inte pallar längre, och vill bara lägga mig under mitt varma täcke och låtsas som att jag inte existerar.
Varje gång jag är ute så glor, inte tittar, utan fånstirrar folk på mig som om jag vore från en annan planet eller nåt. Det är både unga personer som är i min ålder och även äldre personer. Både kvinnor och män. Det är inte så som att jag fånglor tillbaka, utan jag ser det i perfirirseendet att var och varannan person jag passerar glor på mig! Jag förstår inte varför? Ser jag så himla konstig och ful ut?
Det är inte så att jag har en tatuering eller ett stort ärr mitt i ansiktet. Har heller inga piercingar förutom i öronen. Sminkar mig inte överdrivet mycket, utan det blir oftast bara mascara, rouge och läppglans. Håret står inte åt alla håll och har ingen märkvärdig färg. Har ingen chockerande klädsel. Hänger inte med huvudet och ser inte ledsen ut. Ser inte speciellt märkvärdig ut egentligen, men enligt väldigt många människor som jag passerar varje dag tycker tydligen det.
Oftast vill jag bara säga: "Vad är det?" eller "Vad fan glor du på?" Till alla som stirrar på mig, men jag blir ändå istället alla gånger tyst som en mus och säger ingenting och fortsätter min promenad.
Tycker detta är jättejobbigt och även fast jag älskar att promenera och vara ute i friska luften så hatar jag folks dömande blickar och vill bara återvända till mitt gamla, isolerade jag. Jag förstår inte varför folk stirrar på mig som att jag vore ett djur på en cirkus.
Vad sjutton är det för fel på mig som gör att folk glor och nästan vrider nacken ur led så fort jag kommer gående?!