Hur är det att var helt ensamstående?

Jag har två barn ensam och har alltid varit ensam och jag håller med föregående talare. Att ha ett nätverk är otroligt viktigt. Även om det inte nyttjas i tid och otid så känner i alla fall jag att det måste finnas. Min mamma är den primära att ställa upp om det är något men jag har även andra goda och nära vänner som finns runtomkring. Vardagsmässigt fungerar det alldeles utmärkt att vara ensam tycker jag. Jag jobbar som sjuksköterska med en inte alltför hög lön, jobbar normalt 85%, vi bor i bostadsrätt i Stockholm och jag har en bil. Vi har en ganska okej levnadsstandard. Tyvärr drabbades jag av sjukdom och har varit sjukskriven 1.5år och det har varit lite tufft. Inte omöjligt men påfrestande att samtidigt försöka återhämta mig och oroa mig för ekonomin som alltmer blivit ansträngd. Men nu är jag så pass frisk att jag innan året är slut kommer att börja jobba deltid i alla fall.
Nu är mina barn snart 7 o 10år men det är lite som man säger, små barn-små bekymmer, stora barn-stora bekymmer. Att tex kämpa mot skolan som ensam förälder är inte alltid lätt men man lär sig att bli ännu starkare! Mina barn har ju bara mig och det är min förbannade uppgift att se till att de har det så bra som möjligt.