Okej att hata sin bonusmor?

När man läser detta så blir jag mest förbannad på din farsa som låter detta ske och inte sätter dig främst.

Jo, jag vet. Han är inte perfekt när det kommer till sånt...
Han försöker på andra sätt som att bjuda på middag ibland och ringa varje dag och så. Visa att han bryr sig... Men han är 1000 gånger bättre än min biologiska mamma så man får vara glad för det i alla fall..

Aah, ser nu att du inte bor med dom längre.

Ja inte mkt du kan göra. Prata med farsan är väl det enda jag kan komma på. Det är ju han som borde sätta stopp för henne om hon är elak mot dig på nåt sätt.

Du låter trots detta stark och mogen, vilket är bra jobbat efter vad jag gissar jobbig uppväxt!

Hoppas det ordnar sig på bästa sätt för dig.

Det där hände mig med när pappa träffade en ny, plötsligt var jag inget värd om hon fanns i närheten. Jag blir så ledsen att läsa detta för jag bet precis hur det känns. Som svar: naturligtvis får du hata henne, tycker gott du kan vägra att träffa henne överhuvudtaget. Men det är din pappa du egentligen borde hata. Hans beteende är helt oförlåtligt och kommer tyvärr påverka dig mycket. Prata med honom och om han inte skärper sig försök ta dig därifrån för då kommer han inte ändra sig. Och försök fixa annat på helgerna (kanske hälsa på syrran ) så du slipper vara ensam

Skönt att inte vara ensam om det...

Mår ju inte direkt jättebra av det, men jag har försökt att prata om det.
Han betalar ju ändå min mat och "försöker..." så det känns ändå dumt att inte vara tacksam ändå.

Och julen tillexempel. Han säger ju att jag säkert kan komma dit. Han fattar ju inte att man inte känner sig hemma, välkommen eller uppskattad om man kommer dit. Känner dessutom ingen i hennes familj.

Då firar jag ändå hellre ensam, med vänner eller med min syster...

Ja du förstår precis som vi att din pappa gör fel. Frågan är vad du vill? Känns det bäst för dig i lägenheten eller är din önskan att bo med dem?

Du kommer antagligen att bli en fantastisk kille. Eller det är du säkert redan. Du kommer att få empati och veta hur man inte ska göra som vuxen.

Din pappa är försörjningsskyldig fram tills den dagen du fyller 18, eller när du gått klart gymnasiet. Så det är inget du behöver vara tacksam för. 

Har du någon att prata med om allt det här? Är kuratorn på din skola bra? 

Förjävligt gjort av både din pappa och hans sambo. 

Jag får inte ihop detta alls. HON påstår att du redan ätit, och när ni umgås allihop så tvingar hon dig att sitta i ditt rum??

Du bor ju själv i en lägenhet. Då lagar du väl själv din mat?
Kommer hon och hälsar på dig så ber hon dig alltså lämna rummet?
Du har väl inget rum ståendes tomt hemma hos dem, eller?

Om nu något av detta är sant, så har du ingen skyldighet att släppa in henne i din lägenhet. Du kan umgås med din pappa ute på stan eller välja att bjuda hem honom utan henne. Du behöver inte sätta din fot i hennes bostad.

Jag försöker förstå hur din pappa tänker, och vad det är med den här nya kvinnan i hans liv. Hur gör du när du träffar henne, hälsar du på henne? Vad är det för andra skumma saker hon gör?
Hur har ni firat högtider förut? Vad är alternativet om ni inte firar med hennes familj? Jag funderar på om han vill ha lite mer människor omkring sig, om de hjälps åt att laga mat, vad det är som drar? Med det sagt så låter det inte roligt om du får fira jul ensam. Firade du förra julen ensam?

Nej det där låter helt sjukt. Jag tycker du ska ta kontakt med skolsköterskan för att få hjälp. Även om det skulle vara så att problemen mellan dig och henne beror lika mycket på att du beter dig konstigt som att hon gör det så är din pappas beteende inte alls ok. Skulle aldrig någonsin tillåta att någon betedde sig mot mina barn så som hon beter sig mot dig, och det oavsett mina barns beteende.

Kanske du kan skicka en länk till den här tråden till din pappa, det kanske kan få han att öppna ögonen. Hur är det med farmor och farfar? Någon. Möjlighet att prata med någon där som kan prata med din pappa?

Jag har också en elak styvmor. Kände mig aldrig välkommen när hon var hemma. Hon förstörde banden mellan mig och min pappa väldigt mycket, och försökte förstöra banden mellan mig och min mamma... Hon slängde ofta ur sig taskiga kommentarer om mitt utseende och personlighet när pappa inte hörde, och har även kastat ut mig. När jag pratade med pappa i telefon så brukade hon sitta och gorma i bakgrunden.

Nu när jag har blivit vuxen så har jag insett att det inte är mig det är fel på, det är dom. Hon är inte frisk och pappa är väldigt korkad som blundar för hennes beteende, och samma är det för dig! Min pappa förstod aldrig hur dåligt jag mådde av henne och någon gång kommer jag nog berätta det för honom, men just nu orkar jag inte det. Hon förstörde min självbild och mitt självförtroende väldigt mycket.

Det bästa är att säga precis så som du känner, för om han fortsätter att blunda så är det ingen idé att du försöker hålla kontakten med dom.