Prata med hennes pappa om det och kom gemensamt med honom överens om vilka gränser ni behöver sätta upp för att vända på problemet. Det tar tid och får lov att ta tid men med gränser och konsekvenser går det. Tänk också på att det inte är tösens fel över huvud taget. De blir vad vi gör dom till och än är hon så liten att hon inte kan förstå.
Men om hon är van med sina föräldrar och att leva som ensambarn. Sen kommer ts och 3 barn som ska ta plats och tid från henne med sin pappa.
Är inte alls konstigt att hon slår bakut och att ni får det jobbigt. Det är ju en stor omställning (bortskämd eller inte) Mycket nytt och många nya människor.
Kom ni in i bilden snabbt efter deras separation? Det låter så i trådstarten.
Hur är pappan med regler? Hur länge har ni levt ihop och hur gamla är alla barnen?
Det framgår inte så mycket?
Jag kom in i mina bonusbarns liv ganska snabbt och det har gått bra. Så det kan bli hur bra som helst om ni löser det på bästa sätt och är överens.
Och en genomtänkt uppfostran av vad som är ok och inte.
Många föräldrar fastnar i dåligt samvete-träsket.
"Hon är ju ett skillsmässobarn, så dåligt beteende måste ursäktas"
Barn mår bra av vuxna människor som tycker om att leva sitt liv för sin egen skull.