Orkar inte ens ta livet av mig
Jag har nu officiellt nått botten och ser inte någon som helst anledning till att fortsätta min miserabla existens. Lider av en grav depression sedan 2 år tillbaka och har starka ångestattacker där jag skakar, kräks, gråter och inte kan andas normalt i timmar.
Varje dag lever jag i mitt eget lilla helvete. Sover bort så mycket jag kan av dagarna. Det är meningen att jag ska gå i skolan, men har helt slutat gå dit nu. Som rubriken lyder orkar jag inte ens begå självmord. Det skulle innebära en för stor ansträngning, som exempelvis skriva ett avskedsbrev (vill inte att mina vänner/föräldrar ska tro att det var deras fel). Ska gå till läkaren imorgon, men skäms för att erkänna hur illa det faktiskt är.
Ikväll har jag gråtit sedan klockan nio. Försöker ringa hjälplinjen men köerna är fulla.
Källan till detta är en kombination av prestationsångest (skaffa ett bra jobb när jag tagit så mycket studiemedel) och min pojkvän. Min pojkvän uppvisar alla tecken på Borderline men har ingen diagnos. Jag har varit med honom i 4 år och lyckas inte bryta trots att han får mig att gråta minst 2,3 gånger i veckan.
Är tacksam om någon kunde försöka råda mig (jag vet att jag verkar hopplös). Ber om ursäkta för all negativitet men känner mig totalt hjälplös.
